Länderna som är bäst och sämst i världen på att bekämpa ojämlikhet

Okt 8, 2020
Okt
8
2020

Länderna som är bäst och sämst i världen på att bekämpa ojämlikhet

Norge i topp, USA på 26:e plats och Sydsudan sist när Oxfam och Development Finance International rankar länders åtgärder för att bekämpa ojämlikhet.

 


I Indien, ett av de länder i världen som är sämst på att bekämpa ojämlikhet, har bara hälften av befolkningen har tillgång till sjukvård. En av de som drabbats är Chhatiya, som nekades vård för sin nyfödda son Raju Kumar. Foto: Atul Loke, Panos

Commitment to Reducing Inequality Index rankas 158 länder utifrån hur deras regeringar arbetar inom tre områden som är avgörande i att bekämpa ekonomisk ojämlikhet: välfärd, skatter och anställdas rättigheter.

En ny upplaga av Oxfams och Development Finance Internationals ojämlikhetsindex visar hur majoriteten av världens länder misslyckas med att bekämpa ojämlikhet, vilket inneburit att de varit dåligt rustade för att hantera coronakrisen. Det handlar om låga investeringar i offentlig sjukvård, svaga sociala skyddsnät och bristfälliga rättigheter för anställda.

Indexet visar att endast 26 av 158 länder spenderade de rekommenderade 15 procenten av sin totala budget på sjukvård före pandemin, och i 103 länder saknade en av tre anställda grundläggande anställningsskydd– och rättigheter, såsom sjukpenning, när viruset slog till.

 - Regeringars katastrofala misslyckanden med att bekämpa ojämlikhet innebär att majoriteten av världens länder var extremt dåligt rustade för att hantera pandemin. Inte ett enda land arbetade tillräckligt hårt med att försöka minska ojämlikheten och till följd av det får vanliga människor bära bördan av den nuvarande krisen. Miljontals människor har tvingats in i fattigdom och hunger och otaliga människor har dött i onödan, säger Chema Vera, generalsekreterare på Oxfam International.

Indexet visar bland annat att:

  • Sverige hamnar på tionde plats.
  • USA rankas sist av G7-länderna och hamnar lägre än 17 låginkomstländer som Sierra Leone och Liberia vad gäller anställdas rättigheter. Detta till följd av landets anti-fackliga politik och den låga minimilönen. Trump-administrationen underlättade bara tillfälligt för de mest sårbara på arbetsmarknaden med ett stimulanspaket i april, medan man år 2017 genomförde permanenta skattesänkningar som till största del gynnat storföretag och rika amerikaner. Samtidigt har USA ett exkluderande sjukvårdssystem. Bland annat har endast 1 av 10 svarta hushåll tillgång till sjukförsäkring, jämfört med 7 av 10 vita hushåll.
  • Nigeria, Bahrain och Indien, som just nu har världens snabbast växande coronautbrott, är bland de som varit sämst i världen på att bekämpa ojämlikhet. Indiens sjukvårdsbudget är (procentuellt sett i relation till den totala budgeten) den fjärde lägsta i världen. Bara hälften av befolkningen har tillgång till sjukvård. Trots bristande rättigheter för arbetstagare har många av Indiens lokala myndigheter använt covid-19 som en ursäkt för att utöka arbetstiden från 8 till 12 timmar per dag och avskaffa lagstiftning om minimilöner, vilket har drabbat miljontals fattiga arbetare.
  • Kenya som innan krisen rankades på nionde plats på området progressiv skattepolitik, har under coronakrisen infört skattesänkningar för de rikaste och stora företag, medan ytterligare investeringar i välfärden i princip har uteblivit. Nära två miljoner kenyaner har förlorat sina jobb och tiotusentals människor i landet har knappt fått något stöd alls från regeringen och tvingas nu kämpa för att få mat för dagen.
  • Togo och Namibia, som redan innan pandemin vidtagit viktiga åtgärder för att bekämpa ojämlikhet, har delat ut månatliga kontantbidrag till arbetare inom den informella sektorn som har förlorat sina jobb till följd av nedstängningarna. Ukraina, som har en av de lägsta nivåerna av ojämlikhet i världen trots sin relativt låga BNP, har höjt lönerna för sjukvårdsanställda med upp till 300 procent.
  • Både Myanmar och Bangladesh har utökat det sociala stödet till att innefatta ytterligare 20 miljoner människor.
  • Trots att vissa länder visserligen tog steg i rätt riktning före covid-19 – Sydkorea höjde minimilönen, Botswana, Costa Rica och Thailand utökade sin sjukvårdsbudget och Nya Zeeland introducerade en ”välfärds”-budget för att bekämpa problem som barnfattigdom och ojämlikhet – finns det inget land i världen som gjort tillräckligt för att minska klyftan mellan rika och fattiga. Många länder som ligger i toppen, såsom Tyskland, Danmark, Norge och Storbritannien har under flera årtionden gått bakåt i utvecklingen när det kommer till åtgärder som skulle kunna minska ojämlikheten, som exempelvis progressiva skatter.

- Extrem ojämlikhet är inte oundvikligt, och man måste inte vara ett rikt land för att göra något åt det. Vi vet att åtgärder som gratis sjukvård, ålders- och sjukpensioner, rimliga löner och ett rättvist skattesystem är viktiga för att kunna bekämpa ojämlikhet. Att inte införa dessa är ett politiskt beslut – ett beslut med katastrofala ekonomiska och mänskliga kostnader, något som har blivit väldigt tydligt i och med covid-19, säger Matthew Martin, chef för Development Finance International. 

Läs hela rapporten här.