Nyheter

Jan 24, 2021
Jan
24
2021

Oxfams ojämlikhetsrapport: Pandemin ökar på den globala ojämlikheten

Världens rikaste är tillbaka på rekordnivåer. Samtidigt kommer miljarder människor leva i fattigdom i minst ett decennium framöver.

 


Nuvis, som säljer kaffe i Venezuela, är en av många som på grund av pandemin blivit av med stora delar av sin inkomst och inte längre har råd med mat. Foto: Ivan Ocando

Oxfams nya ojämlikhetsrapport visar att det kan ta över ett decennium innan världen är tillbaka på samma fattigdomsnivåer som före pandemin. Samtidigt tog det bara nio månader innan världens tusen rikaste personers förmögenheter var tillbaka på samma nivåer som innan pandemin.

- Ojämlikheten ökar mer än man någonsin tidigare uppmätt. Den stora klyftan mellan rika och fattiga visar sig nu vara lika dödlig som viruset, säger Johan Pettersson, generalsekreterare på Oxfam Sverige.

Rapporten The Inequality Virus visar att covid-19 ser ut att öka den ekonomiska ojämlikheten i nästan alla världens länder samtidigt. Det är första gången det händer sedan mätningarna började för över hundra år sedan.

Såhär ser den globala ojämlikheten ut:

  • Fattigdomen och hungern ökar i spåren av pandemin. Pandemin har orsakat den värsta arbetslöshetskrisen på över 90 år och över 200 miljoner personer riskerar att hamna i fattigdom på grund av pandemins ekonomiska effekter.
  • Den ekonomiska krisen är över för de rikaste. Världens tio rikaste personer har återhämtat sin ekonomi rekordsnabbt och tjänat en halv biljon dollar under pandemin – en summa som hade räckt till att betala för covid-19-vaccin till hela jordens befolkning och sett till att ingen hamnade i fattigdom på grund av pandemin. 
  • Kvinnor drabbas hårdast. Globalt är kvinnor överrepresenterade i lågbetalda jobb med osäkra anställningar, de som drabbats hårdast av coronakrisen. Kvinnor utgör också ungefär 70 procent av vård- och omsorgspersonalen globalt – ofta underbetalda jobb där personalen utsätts för större risker att smittas av covid-19.
  • Ojämlikheten kostar människoliv. I Brasilien löper personer med afrikanskt ursprung 40 procent högre risk att dö i covid-19 än vita. I USA hade nära 22 000 svarta och personer med latinamerikanskt ursprung fortfarande levt idag om de haft samma dödlighet som landets vita befolkning. I Frankrike, Indien och Spanien är både smittspridningen och dödligheten högre i fattiga områden. I England är dödligheten i covid-19 dubbelt så hög i landets fattigaste områden, jämfört med de rikaste.

- Extrem ojämlikhet är inte oundvikligt, det är ett politiskt val. Coronapandemin har visat världens akuta behov av ett ekonomiskt system som gynnar alla, inte bara de mest privilegierade, säger Johan Pettersson.

Dec 17, 2020
Dec
17
2020

EU:s svaga svarta lista gör att skattesmitande företag kan tjäna miljonbelopp på statliga stödpaket

EU:s bristfälliga svarta lista över skatteparadis underminerar försök att förhindra statliga stödpaket från att gå till skattesmitande företag.

 

Det finns allt mer som tyder på att Europa och utvecklingsländer betalar ett högt pris för misslyckandet med att ta krafttag mot skatteparadis:

  • Oxfam kan avslöja att Danmark i slutet av juni gav 89 miljoner euro i statligt stöd till företag med kopplingar till skatteparadis som inte finns med på EU:s svarta lista – trots att man i maj 2020 hade lagstiftat mot stödpaket till skattesmitare. Undersökningar har visat att 131 av de 500 största mottagarna av statligt stöd i Danmark hade 2319 affärsverksamheter i skatteparadis som Storbritannien, Luxemburg och Nederländerna. Italien, som har drivit igenom en liknande lagstiftning använder sig också av EU:s svarta lista för att avgöra om ett företag kvalificerar sig för statligt stöd, medan Frankrike, Belgien och Nederländerna använder sig av egna svarta listor som också de har stora brister.
  • En rapport från Centre for research on Multinational Corporations visade nyligen att europeiska skatteparadis som Luxemburg och Malta har hjälpt biotechjätten Qiagen att undslippa miljoner i skatt, inklusive uppskattade 105 miljoner dollar i Nederländerna. Det tyska företaget är ledande i arbetet med att tillverka covid-19-testkit och har sett sina vinster skjuta i höjden sedan början av krisen. De har tagit emot åtminstone 2,38 miljoner euro i bidrag och subventioner från EU sedan 2009 och mer än 503 233 euro (598 000 dollar) från den amerikanska regeringen för att utveckla ett covid-19-test.
  • Många företag använder sig av brevlådeföretag i Nederländerna för att undvika skatt och Nederländerna underlättar också för företag att ägna sig åt skatteflykt genom bilaterala skatteöverenskommelser. Till exempel innebär en skatteöverenskommelse mellan Nederländerna och Uganda att det franska multinationella företaget Total och dess partner CNOOC får speciella skattefördelar. Förra veckan avslöjade Oxfam att avtalet, så länge det inte omförhandlas, tillåter företagen att undvika uppskattade 245 miljoner euro (287 miljoner dollar) i skatt i Uganda under en 25-årsperiod.

- När sjukvården i hela Europa skriker efter resurser för att klara av återhämtningen från covid-19 har EU inte längre råd att dalta med skatteparadis, oavsett var de ligger. Människor i Europa och över hela världen betalar priset som en otillräcklig svart lista kostar samhället samtidigt som skattesmitande företag tjänar miljoner på obetalade skatter och ytterligare miljoner på statliga stödpaket, säger Heidi Lampinen, policyansvarig på Oxfam Sverige.

- EU måste svartlista länder som fungerar som skatteparadis oavsett var i världen de ligger. Detta innebär att man måste svartlista alla länder som inte har någon företagsskatt och alla länder där de finansiella investeringarna har väldigt liten motsvarighet till den faktiska ekonomiska aktivitet som äger rum i landet, tillägger Lampinen.

Dec 17, 2020
Dec
17
2020

Att Caymanöarna stryks från EU:s svartlista över skatteparadis visar att processen inte fungerar

I oktober togs Caymanöarna bort från EU:s svarta lista över skatteparadis. Detta bevisar att listan inte fyller sin funktion.

 

Heidi Lampinen, policyansvarig på Oxfam Sverige kommenterar.

"Det är positivt att Barbados läggs till på listan. Men att man stryker Caymanöarna, ett av världens mest ökända skatteparadis, från EU:s svarta lista över skatteparadis är ytterligare bevis på att processen inte fungerar.

Skatteparadisen berövar både rika och fattiga länder på hundratals miljarder dollar varje år - pengar som behövs mer än någonsin nu under covid-19-pandemin. Men istället för att ställa dem till svars tar EU bort de mest aggressiva länderna från svarta listan.

Om svarta listan ska behålla någon form av trovärdighet måste EU inkludera alla länder som fungerar som skatteparadis - inklusive länder med noll företagsskattesatser och länder där företagsinvesteringar överstiger nivån på den verkliga ekonomiska aktivitet de bedriver. Det är viktigt att EU-kommissionen och rådet fyller dessa luckor - detta borde vara högst upp på agendan när man granskar definitionen av skadliga skattesystem nästa år."

Dec 17, 2020
Dec
17
2020

Stödet till Amazon visar på systemfel

Den svenska regeringen gör inte tillräckligt för att förhindra techjättarnas skatteflykt, skriver Hanna Nelson, Oxfam Sverige.

 

 


Foto: Rafael Henrique/Sopa Images/TT

Det här är en debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet den 28 augusti 2020

Granskningen av Amazons etablering i Sverige har visat hur Sverige står i centrum för jakten på fördelaktiga skatteavtal – ett spel där storföretagen är de stora vinnarna. De techjättar som regeringen nu vill ska etableras i Sverige har vid flera tillfällen avslöjats med att placera sina vinster i skatteparadis. Och den svenska regeringen gör inte tillräckligt för att förhindra det.

Granskningen som vi kunnat följa i Aftonbladet är ett exempel på hur stora multinationella företag kan spela ut länder mot varandra i jakten på det mest fördelaktiga skatteavtalet. Kring detta råder ett stort hemlighetsmakeri. Bakom ridåerna tävlar länder om företags närvaro genom att erbjuda allt lägre skatter i ett desperat försök att locka till sig företagen.

Det som händer i Sverige nu är något som världens fattiga länder systematiskt utsätts för. Företags flytt av vinster kostar utvecklingsländer minst 100 miljarder dollar om året. Skatteflykt drabbar alla länder men särskilt allvarligt är att den förvägrar människor i låginkomstländer bra sjukvård, utbildning och en chans att lyfta sig ur fattigdom.

Medan människor och företag kämpar för sin överlevnad under coronapandemin är big-tech-bolag några av de som faktiskt tjänar på pandemin. Oxfams rapport ”Pandemic Profiteers Exposed” visar till exempel att Facebook, som har tilldelats etableringsstöd på sammanlagt 140 miljoner kronor från den svenska statskassan, tillhör ett av de 17 storföretag som sammanlagt gjort vinster på 85 miljarder dollar i år.

Trots att dessa företag är proffs på att utnyttja luckorna i systemet tilldelas de skattefinansierat stöd i Sverige. Aftonbladets granskning (17/8 2020) visar hur våra skattepengar hjälper Amazon, Google och Facebook att bygga och driva sina enorma serverhallar. Däremot finns ingen insyn i hur deras skatteavtal i Sverige ser ut. Granskningen visar också att det finns en hel del oklarheter gällande huruvida de faktiskt genererar arbetstillfällen som kan likställas med de stora stöd de tilldelats. Frågorna hopar sig och argumentationen från regeringens sida är svag. Vad är syftet med att underlätta för dessa företag? Varför ge fördelar till företag utan att veta säkert om vi får någonting tillbaka?

Det här går tyvärr helt i linje med hur det ser ut globalt. Inte heller där kan vi följa hur storbolagens skatteplanering ser ut. Oxfam uppmanar till ökad transparens och vill se en EU-överenskommelse som kräver att företag öppet måste rapportera vilka länder de är verksamma och gör vinster i. Vi anser också att globalt verksamma företag endast ska kunna bli tilldelade statligt stöd om de publicerar en fullständig och offentlig land-för-land-rapport, något som aktualiserats i samband med regeringens statliga bidrag till företag i spåren av covid-19.

Trots att Socialdemokraterna gick till val på att stoppa skatteflykten agerar inte regeringen. I stället blockerar den processen för att förhindra skatteflykten på EU-nivå.

Aftonbladets granskning för fram problematiken med skatteflykten i ljuset. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte rör sig om några enstaka fall utan är bevis på ett systemfel där rika storföretag tillåts att profitera på alla andras bekostnad.

Hanna Nelson
policyansvarig Oxfam Sverige

Dec 8, 2020
Dec
8
2020

Ny rapport synliggör svensk klimatojämlikhet

Svenska utsläppsminskningar sedan 1990 har skett tack vare låg- och medelinkomsttagare. De tio rikaste procenten av befolkningen har knappt bidragit till utsläppsminskningen alls

 

Idag släpper vi på Oxfam en granskning av klimatojämlikheten i Sverige.

Rapporten baseras på research som genomförts tillsammans med Stockholm Environment Institute. Metoden och tidigare slutsatser publicerades i ”Carbon Inequality Era”, en bedömning av den globala fördelningen av konsumtionsutsläpp bland individer mellan 1990 och 2015.

I den nya rapporten granskas svenskars koldioxidutsläpp kopplade till konsumtion mellan 1990 och 2015, en period under vilken inkomstojämlikheten ökade och Sveriges totala konsumtionsutsläpp minskade med elva procent. Rapporten visar på en ojämlikhet i konsumtionsutsläpp mellan olika inkomstgrupper:

  • De totala koldioxidutsläppen hos de 50 procent med lägst inkomst minskade med 16 procent medan utsläppen hos de 40 procenten i mitten minskade med 12 procent. Däremot förändrade de 10 procent med högst inkomst inte sina totala utsläpp nämnvärt – bara med en procent. Den rikaste procenten ökade sina utsläpp med 11 procent.

  • Per capita-utsläppen minskade för alla grupper men även dessa var mycket ojämnt fördelade och den rikaste procenten minskade knappt alls sina per capita-utsläpp.

  • För att klara 1.5-gradersmålet behöver den rikaste procenten i Sverige minska sina utsläpp med 95 procent på mindre än tio år, från 43 ton per person och år  Utsläppen för de rikaste 10 procenten behöver minska med cirka 87 procent från cirka 17 ton per person och år. Minskningstakten per capita för denna grupp behöver vara cirka 20 gånger snabbare än mellan 1990 och 2015. Däremot måste de med lägst inkomst lite mer än halvera sina utsläpp från cirka 4,5 ton per person.

 

Robert Höglund kommunikationschef på Oxfam Sverige säger:
”Klimatojämlikheten är stor både globalt och i Sverige. Vår konsumtion är ohållbar och ojämlik. Sverige behöver nu införa mål och styrmedel som säkerställer att både de totala utsläppen går ner till hållbara nivåer och att de som släpper ut mest också gör mest.”

Rapporten pekar på att den största skillnaden mellan inkomstgrupperna är att höginkomsttagare reser mer. Flygresor och bilåkande står för hälften av utsläppen för de svenskar som släpper ut mest koldioxid. Att svenskar köper allt större och tyngre bilar, som SUV:ar, är också en del av problemet.

Ett exempel på ett styrmedel som tar hänsyn till rättviseaspekten som lyfts i rapporten är avgift och utdelning: En extra avgift på särskilt utsläppsintensiva tjänster och varor - som på flygresor och tunga personbilar - skulle kunna införas där intäkterna sedan delas ut lika till befolkningen. De med höga utsläpp betalar då mer i avgifter än de får tillbaka, men de som har låga utsläpp får mer pengar i plånboken. En sådan åtgärd skulle både kunna minska utsläppen då det ger ekonomiska incitament till att släppa ut mindre, och öka klimaträttvisan då det är de med höga utsläpp som får betala mest. I Kanada har en variant av detta införts.

Oxfam pekar också på att Sverige och andra länder med historiskt höga utsläpp också har ett ansvar att betala för att motverka uppvärmningens effekter. Oxfam kräver i rapporten att låginkomstländer får tillgång till klimatfinansiering för att kunna bygga upp sina ekonomier på ett hållbart sätt och för att få stöd att hantera klimatkrisens effekter genom klimatbistånd, och att Sverige ger sitt klimatbistånd utöver det ordinarie biståndet på en procent.

Oxfam uppmanar också Sverige att säkra en rättvis klimatomställning inom landet och ta hänsyn till att de med högst utsläpp också måste minska sina utsläpp mest procentuellt, samt att sätta ett övergripande mål som garanterar att klimatpåverkan från konsumtion är nära noll eller nettonoll till allra senast 2050.

Mer information:

Idag släpps också en annan Oxfamrapport som granskar klimatojämlikhet i EU, den finns tillgänglig här: https://www.oxfam.org/en/research/confronting-carbon-inequality-european-union 
Metodologin förklaras i detalj i den tidigare publicerade forskningsrapporten ”The Carbon Inequality Era” av SEI och Oxfam.
 

Sidor