Blogg

Apr 6, 2020
Apr
6
2020

Oxfam arbetar för att förhindra coronaspridning i flyktingläger

Viruset kan få extrema följder i flyktingläger där det går 325 personer per vattenkran och 160 per toalett.

 

Rohingyernas läger i Bangladesh är världens största flyktingläger. Trångboddheten och bristen på hygien gör människor sårbara inför sjukdomar, däribland covid-19. Foto: Tommy Trenchard

I flyktingläger där 325 personer delar på en vattenkran och många lever på mindre än 3,5 kvadratmeter per person är det extremt svårt att förhindra coronaspridning. Viruset kan också få katastrofala följder i krigsdrabbade länder som Jemen, Syrien och Sydsudan där människor är undernärda och saknar tillgång till rent vatten och sjukvård.

För att förhindra spridningen av coronavisruset bör man hålla avstånd till personer som hostar eller nyser, tvätta sina händer ofta och söka vård så snart symptomen blir uppenbara. Men flyktingläger är inte utformade för att klara av en global pandemi, och överbefolkningen är en stor del av problemet.

I flyktinglägret Moria på Lesbos, Grekland, som har plats för 3000 personer bor nu nästan 20 000 flyktingar och migranter. Upp till 160 personer kan dela på samma smutsiga toalett och över 500 personer på en dusch. I delar av lägret delar 325 personer på en vattenkran, och det finns ingen tvål. 15 till 20 personer kan trängas i en enda fraktcontainer, tält eller skyddsrum.

I rohingyernas flyktingläger i Cox’s Bazar i Bangladesh bor det 40 000 personer per kvadratkilometer. Undernäringen i lägret är utbredd och risken för sjukdomar som dysenteri, kolera och tyfoid är hög bland flyktingarna, som har väldigt begränsad tillgång till sjukvård.

Oxfams arbete mot spridningen av coronaviruset

Oxfam är experter inom vatten, sanitet, hygien och folkhälsofrämjande insatser och arbetar för att öka antalet vattenkranar per person i utsatta områden. Vi ska också installera nya vattensystem, toaletter och sprida information om hygien i samhällen med utbredd fattigdom.

Utöver flyktingläger är många andra samhällen som Oxfam arbetar i extra sårbara inför sjukdomen. I Gaza, där det redan finns 10 bekräftade fall, finns färre än 70 intensivvårdsplatser för en befolkning på två miljoner. I Jemen där cirka 17 miljoner människor - mer än hälften av befolkningen – saknar tillgång till rent vatten fungerar bara hälften av sjukhusen.

Mar 30, 2020
Mar
30
2020

Stöd till fattiga länder livsviktigt för att undvika humanitär kris

Länder med utbredd fattigdom och ojämlikhet måste få stöd att hantera coronapandemin. Oxfam kräver ett paket på 160 miljarder dollar för att hjälpa fattiga länder att förhindra spridningen av viruset och hjälpa sjukvården att ta hand om de drabbade.

 


Zakaria Mohamed Abdi, ansvarig för vatten och sanitet, driver en hygieninformationskampanj i Somalia. Foto: Pablo Tosco/ Oxfam Intermón

Coronapandemin har drabbat rika länder hårt och överbelastat några av världens bästa sjukvårdssystem. När sjukdomen nu sprids till länder med utbredd fattigdom och stor ekonomisk ojämlikhet kan spridningen accelerera snabbt och skapa ännu större utmaningar. Nära tre miljarder människor i världen saknar tillgång till rent vatten, miljontals fler har inte tillgång till sjukvård och bor i överbefolkade slumområden eller flyktingläger där social distansering är omöjlig.

Kvinnor riskerar drabbas extra hårt av coronavirusets effekter, då de utgör 70 procent av världens vårdpersonal.

- I Mali finns tre respiratorer per en miljon människor. I Zambia, en läkare på 10 000 personer. Vi vet från Oxfams erfarenhet av att bekämpa ebola att sjukdomsspridningen kan stoppas, men vi måste agera nu och i en aldrig tidigare skådad skala. Annars riskerar vi att hamna i den största humanitära krisen sedan andra världskriget, säger Johan Pettersson, generalsekreterare på Oxfam Sverige.

Oxfam kräver ett paket på nästan 160 miljarder dollar i omedelbar skuldavskrivning och stöd för att finansiera en global folkhälsoplan och nödhjälp med målet att förhindra miljoner dödsfall till följd av coronaviruset. Planen går ut på att ge fattiga länder möjlighet att förhindra spridningen av viruset och hjälpa sjukvården att ta hand om de drabbade.

- Det är förståeligt att man först och främst hjälper sin egen befolkning, men vi måste också stötta fattigare länder. Det enda sättet att få stopp på pandemin är genom solidaritet. Ingen är säker förrän alla är säkra”, säger Johan Pettersson.

Oxfam arbetar för att förhindra coronaspridingen i 65 länder. I Cox's Bazaar, Bangladesh där över 855 000 rohingyer bor i provisoriska läger, arbetar Oxfam med förebyggande åtgärder som tvålutdelning och handtvättstationer som ska hjälpa 70 000 flyktingar. I Zaatari-lägret i Jordanien - det största syriska flyktinglägret i världen - har Oxfam inlett informationskampanjer för hygien och handtvätt som riktar sig till barn. Målet är också att nå ut till 78 000 människor med rent vatten och hjälp med hygien och sanitet. I Burkina Faso, där 780 000 personer är lever som internflyktingar arbetar Oxfam för närvarande med att säkerställa att människor har tillgång till rent vatten.

Mar 26, 2020
Mar
26
2020

Coronapandemin nytt hot i kolera- och krigsdrabbade Jemen

Oxfam leverar vatten till Jemen som haft över 50 fall av kolera per timme i genomsnitt de senaste fem åren.

 


Samiha Ali hämtar vatten från en av av Oxfams vattentankar. Efter att konflikten nådde hennes hemstad bor hon nu med sina barn i ett flyktingläger i Al Turba. Foto: Pablo Tosco

Människor i Jemen står nu inför flera nya hot som kan komma att påverka den redan förödande humanitära katastrofen i landet. Efter att våldet i Jemen nyligen trappats upp, med regnsäsongen på ingång och strängare gränsrestriktioner till följd av den globala Covid-19-pandemin står landet nu inför en förvärrad kris.

Varje timme sedan kriget i Jemen startade för fem år sedan har i snitt:

  • över 90 personer tvingats på flykt
  • över 50 fall av kolera rapporterats
  • antalet människor som lider av hunger ökat med över 100 personer

Coronaviruset utgör nu ännu ett hot mot Jemen. Flyg in och ut ur landet har stoppats, vilket påverkar hjälparbetare. Bara 50% av vårdinrättningarna i Jemen är fungerande och de som håller öppet har akut brist på medicin, material och personal. Runt 17 miljoner människor- mer än halva befolkningen- saknar tillgång till rent vatten.

Den kommande regnsäsongen kan komma att öka antalet kolerasmittade i Jemen, som redan är det land som haft de högsta antalen misstänkta fall ett land någonsin uppmätt under ett år, värst var 2017 och 2019 näst värst någonsin.


Nahed klappar på sin lillebror, ett av många barn i Jemen som lider av undernäring. Foto: Pablo Tosco

-Efter fem år av död, sjukdomar, flykt och inför hotet av pandemin är läget för Jemens befolkning akut och de stridande parterna måste komma överens om vapenvila och återgå till fredsförhandlingarna, säger Muhsin Siddiquey, Oxfams landschef i Jemen.

Mellan den 26 mars 2015 och 7 mars 2020 har 12 366 civila dödats i striderna och över fyra miljoner jemeniter lever på flykt i landet. Över 90 personer har i genomsnitt tvingats på flykt varje timme sedan 2015.

Sedan kolerautbrottets start år 2017 har över 2,3 miljoner misstänkta fall rapporterats, och över 50 fall i timmen i genomsnitt de senaste fem åren. När regnsäsongen tar vid i april förväntas kolerafallen öka igen. Oxfam beräknar att antalet smittade kan överstiga en miljon under 2020.

Antalet personer som lider av hunger i landet har ökat med 4,7 miljoner de senaste fem åren- det är mer än 100 personer per timme i genomsnitt.

- Världen vet hur man gör för att förhindra kolera och hunger, det här är inga nya problem. Den humanitära krisen i Jemen är helt och hållet skapad av människor, inte bara de som krigar utan också de som förser de stridande parterna med vapen, säger Siddiquey.

Mar 13, 2020
Mar
13
2020

Oxfam arbetar för allas rätt till rent vatten och hygien

Just nu är det extra viktigt med handtvätt och hygien. Men alla har inte samma möjligheter att tvätta händerna och förhindra spridning av dödliga sjukdomar.

 

I katastrofområden, där människor inte har tillgång till toaletter, vatten och tvål kan dödliga sjukdomar spridas som en löpeld. En sådan plats är Moçambique, som för ett år sedan drabbades av den förödande cyklonen Idai som förstörde stora delar av landet. Tusentals människor har förlorat sina hem och har fortfarande inte tillgång till vatten och tvål.

Klicka här för att skänka en gåva för att hjälpa människor i katastrofområden att få tillgång till tvål och rent vatten så att de kan hålla sig friska och stoppa sjukdomsspridning. 


Oxfam bygger både toaletter och handtvättsstationer för att människor ska ha möjlighet att sköta sin hygien. Här tvättar Cecilia sina händer utanför en Oxfamtoalett i ett läger för människor som förlorat sina hem i cyklonen Idai som drabbade Moçambique för ett år sedan. Foto: Peter Caton/DEC

Det spelar ingen roll var en katastrof inträffar- människor som lever i fattigdom drabbas alltid hårdast, och trots att det gått ett år sedan cyklonen Idai är katastrofen långt ifrån över. 

Maria har bott i tält i ett år


Maria och hennes sex barn är några av de som fortfarande inte har ett hem, ett år efter den förödande cyklonen Idai slog till mot redan väldigt utsatta Moçambique, där många lever i fattigdom. Foto: Elena Heatherwick / Oxfam

I katastrofområden där människor är hemlösa och inte har tillgång till rent vatten och hygienprodukter sprids sjukdomar snabbt. Dessutom är människor som inte äter tillräckligt eller kan dricka rent vatten extra sårbara när de blir sjuka. Med hjälp av våra givare hjälper vi människor i några av världens mest utsatta områden att hålla sig friska, trots att livet vänts upp och ner.

Mar 10, 2020
Mar
10
2020

Ny rapport tar helhetsgrepp om finansiering av Globala målen

I glappet mellan vad som investeras i låginkomstländer och vad som försvinner ut i form av exempelvis skatteflykt finns de medel som kan finansiera Globala målen.

Med bara tio år kvar till år 2030 då de Globala målen ska ha uppnåtts behövs kraftsamling och resurser till nödvändiga insatser. För ojämlikheten i världen är extrem. 22 män äger mer än alla kvinnor i Afrika. Åtaganden om internationellt bistånd uppfylls inte och hundratals miljarder dollar försvinner i skatte- och kapitalflykt varje år. Rapporten ”Glappet – hur fixar vi finansiering för en hållbar utveckling?” som Oxfam varit med och tagit fram tar ett helhetsgrepp på tillgängliga resurser för fattigdomsbekämpning: skatter, privata investeringar och internationellt bistånd. Rapporten ger förslag på politiska reformer för att nå målen.

Skatter är den viktigaste inkomsten för alla länder. Men en stor utmaning är att låginkomstländers skattebas är för liten för att kunna finansiera skolor, sjukhus, infrastruktur etc. Att utveckla effektiva skattesystem är därför viktigt och rikare länder kan ge stöd till detta genom internationellt bistånd. Men för att öka skattebasen i utvecklingsländer så måste den globala skatteflykten stoppas. Det behövs gemensamma regler som bland annat gör det möjligt att se om företagen betalar den skatt de bör i de länder de är verksamma.

- Idag är skatteflykt lagligt. Det behövs nya internationella regler som tvingar företag till mer öppenhet och sätter en miniminivå för företagsbeskattning. Vi hoppas att Sverige tar sitt ansvar och stödjer nya regler för internationell företagsbeskattning i de förhandlingar som pågår inom OECD. Frågan om minimibeskattning för alla företag är särskilt viktigt, säger Hanna Nelson från Oxfam Sverige.

Det försvinner mer pengar från utvecklingsländer genom skatteflykt än vad som ges i internationellt bistånd. Utvecklingsländernas årliga skatteförluster beräknas till 200 miljarder dollar, att jämföras med biståndet på 153 miljarder dollar år 2018. Dessa 200 miljarder skulle räcka till att bekosta utbildning i ett år för i princip alla barn som idag inte går i skolan.

- Rika länder ger bistånd med ena handen samtidigt som de möjliggör skatteflykt, vilket inte är ansvarsfullt. Men utvecklingsländer har också ett ansvar att bygga skattesystem som fungerar och att använda pengarna till välfärd, säger Penny Davies, policyrådgivare i utvecklingsfinansiering från Diakonia.

Privata investeringarna spelar en nyckelroll i genomförandet av de Globala målen. Men då behöver de ta ansvar för miljö och mänskliga rättigheter. Dessutom behöver investeringarna i låg- och medelinkomstländer öka. Här kan biståndet spela en viktig roll, främst genom att stärka institutioner och investeringsklimat på lokal och nationell nivå. Stöd till specifika investeringar genom till exempel lånegarantier, så kallad blandfinansiering, kan också ge viktiga bidrag. Det finns dock risker med ett alltför starkt fokus på privata investeringar.

- Vi varnar för orealistiska förväntningar på vad privata investeringarna kan åstadkomma, särskilt i låginkomstländerna. Satsningar på att mobilisera privat kapital behövs, men minst lika viktigt är att stärka den offentliga finansieringen. Detta är nödvändigt särskilt för investeringar i vård och utbildning. Det säger Gunnel Axelsson Nycander från Act Svenska kyrkan.

I FN är målet att höginkomstländer ska ge 0,7 procent av BNI i internationellt bistånd. 2018 kom givarländerna bara upp i 0,31 procent. Om alla givarländer levde upp till det överenskomna målet skulle det totala biståndet öka med cirka 200 miljarder dollar per år. Det skulle räcka till nödvändiga investeringar i hälsa, utbildning, nutrition och sociala skyddsnät för att utrota den extrema fattigdomen till 2030 i de länder som inte kan klara detta med egna resurser.

- Av alla resurser som länder har att tillgå är det en enda som har som sitt främsta syfte att stödja utsatta människor att ta sig ur fattigdom och förtryck, och det är det internationella biståndet. Det har en unik roll med sitt fokus på att ingen ska lämnas utanför, säger Anna Blücher från Forum Syd.

Rapporten är framtagen av Act Svenska kyrkan, Diakonia, Forum Syd och Oxfam Sverige och samordnad av CONCORD Sverige.

Sidor