Slutreplik: DN Debatt

Jan 24, 2017
Jan
24
2017

Slutreplik: DN Debatt

I vår slutreplik skriver vi att samma system som gör att topprocenten kan dra ifrån alla andra också håller tillbaka de fattiga.

Vår originalartikel publicerades 16 januari: 
http://www.dn.se/debatt/varldens-atta-rikaste-ager-lika-mycket-som-fatti...
Vår slutreplik publicerades 24 januari och finns nedan i sin helhet: 
http://www.dn.se/debatt/repliker/vi-efterfragar-reformer-inte-revolution/ 

Samma system som gör att toppen kan dra ifrån alla andra håller tillbaka de fattiga.

Vår rapport om ekonomisk ojämlikhet har glädjande nog fått många reaktioner. Många har, likt Jacob Lundberg i sin replik, lyft att den extrema fattigdomen minskat dramatiskt de senaste decennierna. Något som också Oxfam lyft vid många tillfällen. Fattigdomsminskningen i världen är oerhört glädjande, särskilt för Oxfam eftersom själva anledningen till att vi finns till är för att bekämpa fattigdom. Minskad ojämlikhet är dock en avgörande faktor för den fortsatta fattigdomsbekämpningen.

De flesta länder är mer ojämlika idag än för 30 år sedan mätt med GINI-koefficienten. Även om trenden har vänt svagt neråt på senare år så kvarstår det faktum att många lever i mer ojämlika samhällen än för bara några decennier sedan. Det som sticker ut mest är topprocentens inkomster, som har dragit iväg med enorm kraft i många länder. Det vi framförallt lyfter i vår rapport är ojämlikhet gällande förmögenhet, vilken är än mer extrem än inkomst. De bästa tillgängliga datakällorna gör gällande att topprocenten har ökat sin andel av världens förmögenheter så att de sedan 2015 äger mer än de övriga 99 procenten tillsammans.

Exemplet i vår rapport som visar att de 8 rikaste äger mer än den fattigaste halvan av jordens befolkning är en illustration som extremt tydligt visar hur ojämlikt förmögenheter är fördelade, och hur lite de fattigaste har. Det är dock inte, som vissa kritiker verkar tro, ett nyckeltal att sätta mål utifrån. Inte heller anklagar vi de 8 rikaste för någonting. Vissa har lyft fram att det finns höginkomsttagare med studieskulder bland de fattigaste, eftersom vi mäter nettoförmögenhet. Detta är dock är ett marginellt fenomen som inte påverkar helhetsbilden.

För att de fattigaste ska kunna ta sig ur sin situation behöver de framförallt högre inkomster. När inkomsterna växer kan de också ackumulera sparbuffertar och annat kapital. Enligt Världsbanken växer de fattigastes inkomster idag alldeles för långsamt för att kunna nå målet om att utrota extrem fattigdom till 2030. För att nå målet pekar banken på att tillväxt inte räcker, utan att det också krävs minskad ojämlikhet i form av att de fattigas inkomster växer betydligt snabbare än alla andras.

Oxfam menar att samma system som gör att topprocenten kan dra ifrån alla andra också håller tillbaka de fattiga. Bara genom skatteflykt går utvecklingsländer miste om 100 miljarder dollar per år. Det är ett exempel på pengar som går till de rikaste, men som kunde ha lyft fler ur fattigdom. Om alla företag betalade rimlig skatt och skäliga levnadslöner till sina anställda, och om regeringar tog särskild hänsyn till de fattigaste, skulle fler kunna lyftas ur fattigdom och klyftorna minska.

Jacob Lundberg skriver i sin replik att ”Den fattigdom som återstår i världen beror på dålig politik, korruption och fallerande institutioner.” Vi håller med. Exempel på sådan dålig politik är skattelättnader för de rikaste samtidigt som de fattigaste inte har tillgång till god utbildning eller sjukvård. Den mänskliga ekonomin vi förespråkar utgör också ett ramverk för bättre policy och regeringar som tar hänsyn till hela befolkningens behov och som vidtar kraftfulla insatser på områden som kvinnors rättigheter och klimatförändringar.

Det vi efterfrågar är reformer, inte revolution. En sund marknadsekonomi är nyckeln till fattigdoms- och ojämlikhetsbekämpning men idag har vi en ekonomi som i orimligt hög utsträckning gynnar toppen. Ekonomin måste fås att fungera för alla, inte bara för de få.

Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam i Sverige