Nyheter

Jan 24, 2018
Jan
24
2018

Vad är det för fel med att vara rik?

Vår nya ojämlikhetsraport väcker frågor. Några tycker att vi är ”anti-rikedom” och undrar varför lägger skulden på miljardärerna. Här är våra svar på några av de vanligaste frågorna vi fått.

 

ojämlikhetsrapporten- frågor och svar

1. Fattigdomen i världen minskar och människor lever längre. Varför ska vi bry oss om några personer samtidigt blir jätterika?

Det är helt sant, och helt fantastiskt, att den extrema fattigdomen halverats de senaste 25 åren. Men samtidigt har ojämlikheten ökat i de flesta länder. Det finns bevis på att ojämlikhet har negativa sociala, politiska och ekonomiska effekter. Det står också i vägen för kampen mot fattigdom. Hade ojämlikheten minskat det senaste årtiondet hade hundratals miljoner fler kunnat lyftas ur fattigdom.

Det finns också människor som lever över gränsen för extrem fattigdom, men som arbetar långa dagar på krävande och riskfyllda jobb, men som inte tjänar tillräckligt för att ha ett drägligt liv.

2. Oxfam håller på med välgörenhet, varför pratar ni politik?

Vi finns till av en anledning: vi vill se ett slut på extrem fattigdom. Men för att nå det målet måste vi ta tag i de stora, strukturella problemen som orsakar fattigdom. Till exempel arbetar vi med stora utmaningar som ekonomisk ojämlikhet, könsdiskriminering och klimatförändringar. Och de här problemen handlar i grund och botten om makt.

Vi tittar på vilka som fattar de stora besluten, vilkas intressen de tar hänsyn till och vilkas röster de exkluderar. Vi tittar också på vilka som har möjligheten att ställa saker till rätta, vilket väldigt ofta innebär att vi uppmanar regeringar att ta bättre beslut.

3. Varför kritiserar ni företag hela tiden? Är ni emot företagsamhet?

Nej, det är vi inte. En stor del av vårt arbete handlar om att stötta och utveckla företag. Vi har samarbeten med flera företag, både stora och små.

Det vi är emot är den företagsmodell som gör vinst på att betala ut fattiglöner, sätter sina arbetare i fara, förstör planeten eller undviker att betala skatt. Vi anses gärna vara emot den här typen av företagsamhet.

4. Förra året sa ni att 8 miljardärer ägde lika mycket som halva jordens befolkning. Nu säger ni att det är 42. Då låter det ju som att ojämlikheten blir bättre, inte sämre?

Vi baserar den statistiken på Forbes Rich List och Credit Suisse Global Wealth Report. Credit Suisse är den mest pålitliga källan för data för hur den globala ekonomin är uppdelad, inklusive information om värdet av aktier och fonder, fastigheter, boskap etc. Naturligtvis är det väldigt komplicerat att räkna ut, vilket betyder att de uppdaterar och förbättrar sina siffror med jämna mellanrum. Därför är de siffrorna från i år tyvärr inte direkt jämförbara med förra årets.

För att se hur ojämlikhet förändras över tid måste vi räkna om tidigare års statistik genom att använda de senaste siffrorna. När vi gjorde det visade det sig att 61 personer ägde lika mycket som halva jordens befolkning 2016. De 61 är nu 42, vilket visar på att ojämlikheten ökat.

Det viktiga är inte om det är 8 eller 42 eller 100 personer, utan att en grupp miljardärer- till största delen män- är hysteriskt rika, medan 3,7 miljarder människor har mindre än 1% av världens förmögenhet att dela på.

5. Det låter som om att Oxfam tror att ekonomin inte kan växa, utan att man bara måste dela mer lika på det som finns. Men det är inte sant. Om ekonomin växer kommer det finnas mer för alla. Och miljardärer är de som verkligen skapar vinster, vilket leder till ekonomisk tillväxt, så varför ska inte de få tjäna på det?

Självklart finns det fördelar med ekonomisk tillväxt, men som det ser ut nu går de fördelarna framförallt till de rikaste. 82% av förmögenhetstillväxten gick till den rikaste procenten förra året. Vi menar att den i mycket högre grad måste tillfalla de fattigaste.

Ekonomisk tillväxt skapas inte av ett fåtal entreprenörer, utan av arbetskraften hos miljoner vanliga människor som alla har rätt till en del av den tillväxten.

IMF har visat att ett bra sätt att hantera ojämlikhet på är att ta ut högre skatt från rika och använda de pengarna till sociala tjänster som alla i samhället kan ta del av, vilket inte har en negativ effekt på den ekonomiska tillväxten.

Två sidor av samma mynt

Vi fokuserar vårt arbete på människor som lever i fattigdom. Men under åren har det blivit tydligt att det inte kommer gå att utrota fattigdomen om vi inte tar itu med extrem förmögenhet också. Alltför ofta har de rikas förmögenheter tillkommit på andras bekostnad- speciellt de som arbetar längst ner i leveranskedjan.

Effekterna av ojämlikheten

Lan, som arbetar på en fabrik som producerar skor i Vietnam, kommer under hela sin livstid tjäna lika mycket som en VD på ett av världens största klädföretag tjänar på 10 dagar.

 

Jan 22, 2018
Jan
22
2018

Ny rapport: Globala ekonomin gynnar rikaste procenten

Oxfams nya rapport visar hur den globala ekonomin gynnar en rik elit medan hundratals miljoner människor inte tjänar tillräckligt mycket pengar för att kunna leva ett drägligt liv.

 

ojämlikheten hotar fattigdomsbekämpningen

82 procent av förmögenhetstillväxten gick till den rikaste procenten av världens befolkning förra året. De 3,7 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft fick ingen ökning alls. Detta visar vår nya rapport Reward work, not wealth som vi publicerar inför World Economic Forums möte för världsledare i Davos.

Förra året skedde den största ökningen av dollarmiljardärer någonsin. Mellan mars 2016-mars 2017 tillkom en ny miljardär varannan dag, och de blir allt rikare. Miljardärernas samlade förmögenhet har ökat med i genomsnitt 13 procent per år sedan 2010. Det är sex gånger snabbare än vanliga arbetares löner som årligen ökat med i genomsnitt 2 procent.


Enligt Forbes miljardärslista 2017 är elva av världens femtio rikaste personer kopplade till mode- och klädindustrin. Några av världens största modemärken lägger produktionen i länder där arbetskraften är billig, till exempel Vietnam. Foto: Sam Tarling/Oxfam

- Världen måste börja belöna arbete, inte rikedom. En mycket större andel av tillväxten i ekonomin måste börja gå till de fattigaste, annars kommer inte målet om att utrota extrem fattigdom att nås. Att en så stor del av välståndet tillfaller de rikaste är ingen naturlag, det finns åtgärder regeringar och företag kan vidta för att minska ojämlikhet och bekämpa fattigdom, säger Robert Höglund, Kommunikationschef för Oxfam Sverige.

Rapporten visar att det hade kostat 2,2 miljarder dollar per år att öka lönerna till levnadsstandard för alla de 2,5 miljoner vietnameser som arbetar inom klädindustrin. Det utgör ungefär en tredjedel av den summa som betalas ut till aktieägarna i de fem största klädföretagen 2016.


Lan arbetar på en fabrik som tillverkar skor i Vietnam. Hon jobbar sex dagar i veckan för en dollar i timmen och har två andra extrajobb för att få pengarna att räcka. Foto: Sam Tarling/Oxfam

På bara fyra dagar tjänar en VD på ett av världens fem största klädföretag lika mycket som en genomsnittlig arbetare inom klädindustrin tjänar under hela sin livstid. I USA tar det lite över en dag för en VD att tjäna det en vanlig arbetare tjänar på ett år.

I rapporten uppmanas regeringar och företag att arbeta för att ekonomin ska fungera för alla, inte bara några få, och Oxfam lägger fram tydliga nya förslag för detta. Bland annat uppmanas regeringar att sätta konkreta mål för att minska ojämlikheten och utgå ifrån att de rikaste tio procentens gemensamma inkomst inte ska överstiga de fattigaste 40 procentens. Företag uppmanas bland annat till att prioritera sina lågavlönade arbetare genom att avstå ifrån att belöna aktieägare och dela ut bonusar till chefer till dess att alla deras anställda har en lön som går att leva på.

- Det är svårt att hitta en politisk ledare som säger att de inte oroas av ojämlikhet. Det är ännu svårare att hitta någon som gör något åt det. Många förvärrar aktivt situationen genom att sänka skatter och urholka arbetstagares rättigheter, säger Robert Höglund. 

Jan 10, 2018
Jan
10
2018

4 hungerkriser har blivit 5

En upptrappning av konflikten i Demokratiska republiken Kongo har lett till att de fyra allvarliga hungerkriser som pågår i världen har blivit fem.

 

Hungerkris i DR Kongo

En övergiven lagerlokal i DR Kongos Kasairegion fungerar nu som flyktingboende för människor som söker skydd undan konflikten. Foto: John Wessels / Oxfam

I Jemen, Sydsudan, länderna i Östafrika, området runt Tchadsjön och nu demokratiska republiken Kongo har konflikter och hårt klimat gjort miljontals människor beroende av mathjälp. Oxfam är på plats med livräddande hjälp i alla fem kriser, men behöver ökade bidrag för att kunna leverera mat och vatten till människor som behöver det akut.

Det land som nu läggs till i listan över allvarliga hungerkriser i världen är Demokratiska republiken Kongo, där 7,7 miljoner människor beräknas vara i behov av mathjälp. Konflikten som bröt ut i den tidigare fredliga regionen Kasai förra året har lett till en åttafaldig ökning i hunger, och 400 000 barn i regionen rapporteras vara svårt undernärda.


I DR Kongo har man nu gått miste om tre jordbrukssäsonger. Många tvingas leva på bara ett mål mat om dagen, och har inte tillgång till näringsrika livsmedel. Foto: John Wessels / Oxfam

Samtidigt som FN uppskattar att 13 miljoner människor kommer vara i behov av hjälp och skydd i början av 2018 är hjälpinsatserna i landet kraftigt underfinansierade och människor i riskerar bli utan den livräddande hjälp de behöver. Vi är på plats med bland annat mat, rent vatten, sanitet och hjälper till att hålla människor säkra från våldet. Våra insatser i Kasai har hittills hjälpt 50 000 personer.

Dec 18, 2017
Dec
18
2017

”Vi tänder eld på oss själva om vi tvingas återvända”

En ny Oxfamrapport visar att rohingyer på flykt inte återvänder inte till Myanmar förrän deras lika rättigheter erkänns. Detta trots rapporter om osäkra förhållanden i de överbefolkade, provisoriskt uppbyggda lägren där skräcken för kidnappning och sexuella övergrepp är stor.

 

Ännu inte säkert för rohingyer i Myanmar


Romida*, 23, bor med sin man och sina fem barn, inklusive sin nyfödda bebis, i lägret Shafiullah Ghata. Efter att ha kommit till Bangladesh födde hon barn på golvet i sitt tält, helt utan medicinsk support. Foto: Kamila Stepien / Oxfam

I en ny rapport har Oxfam intervjuat över 200 rohingyer i Bangladesh, samtliga är enade om att de inte kommer återvända till Myanmar till dess att deras säkerhet kan garanteras och de har fått lika rättigheter samt möjlighet att arbeta och resa utan restriktioner. Många- framför allt kvinnor- är djupt traumatiserade av sina upplevelser. De berättar om våldtäkter och om hur de sett sina närstående dödas. Flera säger att de begår självmord om de tvingas återvända innan rättighetsvillkoren har uppfyllts.

Oxfam har intervjuat över 200 rohingyer som bor i flyktinglägren i det sydöstra distriktet i Cox’s Bazar. Några av dem är flyktingar för tredje gången. I en serie gruppdiskussioner och djupgående intervjuer enas samtliga om att fred och lika rättigheter är absoluta förutsättningar för att de ska återvända.


Flyktingar anländer med lastbil till Balukhalilägret. Foto: Tommy Trenchard / Oxfam

- Jag vill återvända hem när vi behandlas som medborgare, när det inte finns något våld, när kvinnor inte torteras och kidnappas, när vi till slut är fria, säger Fatima Sultan*, en tjugoåring flykting.
- Vi tänder eld på oss själva om vi tvingas återvända, tillägger Sanjida Sajjad*.
Bangladesh och Myanmar kom nyligen överens om att börja skicka hem rohingyska flyktingar i slutet på januari. Oxfam har varnat om att det inte finns förutsättningar för människor att återvända frivilligt och under säkerhet, och menar att FN bör ta den ledande rollen i en potentiell repatrieringsprocess, med tillåtelse att humanitär hjälp når alla som behöver det. Oxfam uppmanar Myanmars myndigheter att agera för att få slut på våldet och att säkerställa att alla människor i Myanmar har lika rättigheter.

- Människor vi intervjuat är oerhört traumatiserade av det de gått igenom och nu står inför i lägren, allt ifrån trafficking till sexuella övergrepp. Det faktum att många flyktingar- framför allt kvinnor- säger att de hellre tar livet av sig än att återvända nu visar att det behövs en hållbar lösning på det decennier långa förtrycket av rohingyer, säger Paolo Lubrano, chef för Oxfams humanitära insatser i Asien.

Alla flyktingar som Oxfam intervjuat säger att de känner sig otrygga på nätterna. Fler än hälften av grupperna rapporterar att de sett kvinnor och flickor bli uppsökta av främlingar- några av dem har sedan inte synts till av sina familjer. Många kvinnor är rädda för att tappa bort sig lägren och känner att de inte kan lämna sina tält utan lämplig klädsel. Mer belysning, fler skyltar och utmärkta skyddsutrymmen behövs i lägren för att skydda utsatta människor från farliga situationer.


Shohide* 6, har hämtat vatten från en smutsig bäck i flyktinglägret Kutupalong. Foto: Tommy Trenchard / Oxfam

Nära en miljon rohingyer befinner sig nu i Bangladesh- fler än i Myanmar. Flyktingar bor i överbefolkade, farliga läger med hög risk för sjukdomsspridning. Många dricker förorenat vatten. Oxfam distribuerar nödhjälp på plats i Bangladesh i form av bland annat rent vatten och toaletter och har hittills nått ut till fler än 185 000 personer.


Kö till matdistribution i flyktinglägret Shafiullah Ghata. Foto: Kamila Stepien / Oxfam

*Alla namn har bytts ut

Dec 15, 2017
Dec
15
2017

Sydsudan- fyra år av krig

Sydsudan har tillbringat mer tid i krig än fred. Den 15 december har det gått fyra år sedan konflikten i bröt ut. Fyra år av krig som resulterat i en humanitär katastrof.

 

"Historien ska höras av alla som kan lyssna"

Hunger, död och sjukdomar. Nästan fyra miljoner människor har tvingats fly från sina hem. Halva Sydsudans befolkning är i behov av nödhjälp för att överleva. Sannolikt har tiotusentals människor dödats. Dels på grund av våld, men också till följd av undernäring och sjukdomar som i krigets Sydsudan nått nivåer som saknar motstycke.

Min röst ska höras från bergen
Mina ärr ska ses av alla förbipasserande
Min historia ska höras av alla som kan lyssna
Mina tårar ska torkas av de ömmaste händer

”Motstånd” av Irene Lasu


Tahrir, 25, har fyra barn. Tillsammans med en grupp andra kvinnor spenderar hon flera timmar varje dag på att leta efter mat. ”Jag måste. Om jag inte går dör mina barn av hunger.” Foto: Albert González Farran/Oxfam

Sydsudan en allt farligare plats för kvinnor

En undersökning bland kvinnor i som sökt skydd på FN:s fredsbevarande baser i huvudstaden Juba visar att 70% av kvinnorna blivit våldtagna eller misshandlade sedan konfliktens start. Kvinnor berättar hur de tillsammans med små sina barn vandrat i månader för att nå säkerhet. Hur de fött barn under den svåra färden. Hur de varje dag kämpar för sina och sina barns överlevnad.

Vågar jag tänka tanken på att ge?
Nu när du krönt mig med en gloria av bitterhet
Denna trasiga själ som bor i min kropp
Hungrig, utmattad, har helt enkelt fått nog
Vad finns då kvar att ge?

"För kärleken till landet" av Ayak Chol Deng


Nyaheat, 42, flydde från sitt hem i mars. ”Jag såg striderna med mina egna ögon. Vi bara sprang för våra liv, utan någonting. Inga kläder, inga köksredskap, vi tog inte med oss något. Vi sprang för våra liv och ingen blev kvar.” Foto: Albert González Farran/Oxfam

Oxfams internationella VD Winnie Byanyima berättar om möten med kvinnor i krigets Sydsudan.
- Jag besökte Malakal, som tidigare var Sydsudans andra största stad. Nu är den spölikt övergiven, de flesta invånarna har sökt sig till skyddsläger där civila vaktas av tungt beväpnade FN: soldater. Lägren har vid flera tillfällen attackerats, och jag talar med kvinnor som säger till mig att de vill vandra fritt. De vill bruka sina jordar, själva kunna ge sina familjer mat.

Förbannelsen ligger väl på dig och mig
Fega åskådare, medan vårt folk dör
Denna hoppets teater är i sanning en lögn
En fredshägring, vi skriker fred

"Förbannat land" av Ayak Chol Deng

Goryang minns tiden före konflikten. ”Förut var livet så bra. Det fanns mat, vi odlade på våra gårdar och hade boskap. Nu finns det ingenting. Ingenting att äta, inga boskap. Livet är svårt, det är inte som förut.” Foto: Albert González Farran/Oxfam

Oxfam uppmanar till att man regionalt och internationellt lägger diplomatisk tyngd bakom en transparent och inkluderande fredsprocess.
- Rösterna hos de som är drabbade av konflikten måste bli hörda. Jag uppmanar ledare att ge utrymme vid förhandlingsbordet, inte bara för dem som bär pistol, säger Byanyima.

Jag skulle samla fler röster
Från en kör
Sjöng högre
Se till att ljudet slår hårt som åska

”Sången” av Minagano Lydia

De fritt översatta dikterna har skapats av poeter som ingår i Ana Taban, en rörelse för unga kreatörer i Sydsudan.

Fakta: Krisen i Sydsudan

  • Oxfam har arbetat i Sydsudan i över 30 år. Vi distribuerar mat och rent vatten och ger stöd åt de som tvingats fly genom att anordna utbildningar, både praktisk kunskap så som fiske, snickeri och brödbakning, men också i grundläggande läs- och skrivkunnighet. 
  • För att förhindra sjukdomar som till exempel kolera, förser Oxfam också Sydsudaneserna med hygienartiklar och säker tillgång till sanitetsfaciliteter samt delar ut vouchers för kanoter, så att människor som tagit skydd från konflikten på öar och i träskmarker kan ta sig fram för att få den hjälp de behöver.
  • Sedan februari har Oxfam levererat mat till över 415 000 personer i Sydsudan.
  • 1.94 miljoner människor lever som internflyktingar i Sydsudan.
  • En av tre har tvingats fly sina hem sedan december 2013. Nära 6 miljoner är i akut behov av nödhjälp.
  • Tack vare biståndsinsatser har svältens framgång hindrats i Sydsudan, men matbristen är allvarlig. Läs mer om de olika stadierna i matosäkerhet här.
  • Över en miljon sydsudaneser har flytt till grannlandet Uganda där Oxfam är på plats för att hjälpa de som tvingats fly med bland annat rent vatten och sanitet.

Sidor