Nyheter

Okt 10, 2019
Okt
10
2019

Stoppa lidandet bakom vår mat!

Oxfam uppmärksammar låga löner och lidande i livsmedelsindustrin genom ny rapport och pop-up restaurang i Stockholm.

Den 10 oktober öppnar vi Mål 8 - Världens orättvisaste restaurang, där maten kostar lika lite som arbetarna och odlarna tjänat på den. Detta för att väcka uppmärksamhet kring faktumet att människorna som odlar vår mat ofta tjänar så lite att de själva går hungriga.

Menyn, som innehåller de matvaror som ofta produceras under svåra förhållanden till fattigdomslöner, är signerad kocken Siri Barje och kommer att serveras i en pop up-restaurang som är öppen för allmänheten mellan den 10-14 oktober på Norrmalmstorg i Stockholm. En trerätters meny kostar endast 2 kronor. www.restaurangmal8.se 


Rundabordssamtal med civilsamhälle, företag och politiker i restaurangen på Norrmalmstorg. 

I samband med öppningen av restaurang släpps Oxfams nya rapport där vi undersökt hur livsmedelskedjor tar en allt större del av konsumentpriset, medan andelen som går till odlare och arbetare inom matindustrin ofta tjänar långt under fattigdomslöner och ofta får utså fruktansvärda arbetsförhållanden.

”Människorna som odlar många råvaror vi köper i svenska butiker tjänar ofta så lite att de själva går hungriga. Vi vill att fler ska känna till det, och börja ställa krav på de aktörer de handlar maten av”, säger Robert Höglund, kommunikationschef på Oxfam Sverige.

Rapporten visar hur livsmedelsföretagen pressar priserna och maximerar vinsterna vilket förvärrar fattigdomen och övergreppen arbetarna i deras leverantörskedjor tvingas utstå.
Tre fjärdedelar av tillfrågade arbetare i livsmedelsindustrin tjänar så lite att de inte har råd med mat och bostad. Över en tredjedel angav att de inte skyddas från skador på jobbet och eller kan ta en toalettpaus eller ett glas vatten när de behöver det. Det visar en enkätundersökning Oxfam gjort bland 530 arbetare i Filippinerna, Ecuador, Costa Rica, Peru och USA.
I Brasilien fanns bevis på utbredd fattigdom bland arbetare som plockar vindruvor, melon och mango. Arbetare där rapporterar att de drabbats av allergier och allvarliga hudsjukdomar efter att ha arbetat med bekämpningsmedel och andra kemikalier utan ordentlig skyddsutrustning.

”Om jag skulle prioritera en dörr till hemmet skulle vi inte ha råd med mat,” säger Robson som arbetar på ett mango- och vindruvsodling. Robson tjänar en minimumlön som inte täcker familjens dagliga behov. Deras hus saknar fönster, dörrar och under stora delar av året räcker månadslönen endast till mat för varannan dag.

Intervjuer med 510 arbetare på teodlingar i Assam, Indien visar att kolera och tyfoid bland arbetare är vanligt då många saknar tillgång till toaletter rent dricksvatten. Lönerna är så låga att hälften av arbetarna får ransoneringskort från regeringen, de befinner sig under fattigdomsgränsen trots att de arbetar 13 timmar om dagen.

Flera livsmedelsaktörer har tagit steg mot att motverka fattigdom och skadliga arbetsförhållanden i sina leverantörsled. Oxfam Sverige samarbetar exempelvis med Axfood i frågan om levnadslöner. Bland annat arbetar Oxfam och Axfood tillsammans med att förbättra inkomsterna för kvinnliga risbönder i Pakistan och har identifierat andra riskprodukter där Axfood genom sitt agerande kan göra stor skillnad. Men trots att det finns ett intresse bland svenska livsmedelsaktörer att stoppa lidandet bakom maten vi äter finns fortfarande väldigt mycket kvar att göra.

Teplockarna i Assam i Indien tjänar ibland så lite som 1 procent av det pris som teet säljs för i europeiska butiker. Livsmedelskedjorna å andra sidan, får ibland så mycket som 80–90 procent. Samtidigt skulle bara några tiotals öre i extra betalning vara tillräckligt för att betala teplockarna en levnadslön.

Oxfam uppmanar även Sveriges regering att stifta en lag där företag tvingas säkerställa att de inte bryter mot mänskliga rättigheter, någonstans i leverantörsledet. Antingen genom nationell lagstiftning eller på EU-nivå.

”Frivilliga initiativ räcker inte utan det krävs även lagstiftning. Flera andra europeiska länder har nyligen stiftat lagar där stora företag måste garantera att de inte bryter mot mänskliga rättigheter i leverantörsledet och nu är frågan på gång inom EU. Vi hoppas att Sverige visar ledarskap och verkar aktivt för en lagstiftning för företags ansvar för mänskliga rättigheter”, säger Hanna Nelson, policyansvarig på Oxfam Sverige.

 

Sep 24, 2019
Sep
24
2019

Människor i fattigdom får mindre än 10 öre om dagen för att skydda sig mot klimatkrisen

Oxfams nya rapport pekar på hur människor i fattigdom möter allt större kostnader för klimatkatastrofer de inte själva orsakat.

 


Fatuma Abdalla går omrking i ruinerna av sitt hus, som förstördes i cyklonen Kenneth som drog in över Moçambique i april 2019. Foto: Micas Mondlane / Oxfam Novib

Människor som bor i världens fattigaste länder får ungefär tre dollar om året, motsvarande mindre än 10 öre om dagen i klimatbistånd för att skydda sig mot klimatkrisens effekter.

Rika länder har lovat att ge finansiering för att hantera klimatkrisens konsekvenser, men Oxfams analys visar att de 48 minst utvecklade länderna tar emot så lite som 2,4–3,4 miljarder dollar i finansiering för klimatanpassning vilket motsvarar 3 dollar per person.

- Även Sverige behöver göra mer för att stödja de människor som drabbas hårdast av klimatkrisen. Det är vi i länder med höga utsläpp som orsakat problemet men det är inte vi som tvingas bära vikten av utsläppens konsekvenser, säger Robert Höglund, kommunikationschef på Oxfam Sverige.

Rapporten Who Takes The Heat? fokuserar på Moçambique och Afrikas horn där miljontals människor redan lever med konsekvenserna av förlängda torrperioder och förödande cykloner. Kostnaderna för de två cykloner som slog mot Mocambique tidigare i år beräknas vara 3,2 miljarder dollar, mer än en femtedel av landets BNP.

Förra årets torka på Afrikas horn lämnade 15 miljoner människor i behov av humanitär hjälp i Somalia, Etiopien och Kenya. Upprepade cykloner i Moçambique har gjort att 2,6 miljoner människor behöver hjälp. Med hjälp av omfattande, återkommande klimatbistånd för anpassning skulle länder som dessa kunna mildra klimatkrisens effekter, exempelvis genom att diversifiera grödorna man odlar, skapa bättre vattensystem eller investera i bättre väderövervakning.

2009 lovade rika länder, däribland Sverige, att tillsammans ge 100 miljarder dollar om året i klimatfinansiering senast 2020 för att hjälpa fattigare länder att minska sina utsläpp och anpassa sig till effekterna av klimatkrisen. Rika länder rapporterade förra veckan att de nått upp till 71 miljarder, vilket trots att det sannolikt är en överdrift, är långt ifrån målet.

- Sverige allokerar stora summor till klimatbistånd, men det är inte extra pengar som utlovat, utan en del av det ordinarie biståndet. Sverige behöver ge additionellt klimatbistånd för att hjälpa de människor som drabbas av problemet som vi varit med och skapat, säger Robert Höglund.

Sep 16, 2019
Sep
16
2019

Extrem ojämlikhet i barns tillgång till utbildning

Oxfams nya rapport avslöjar en stor skillnad i utbildningsmöjligheter för barn beroende på familjens inkomst och tillgångar.

 

Foto: William Vest-Lillesoe.

I låginkomstländer är det sju gånger mindre sannolikt att ett barn som lever i fattigdom går ut gymnasiet jämfört med ett barn från en rik familj. Inkomst, precis som etnicitet, geografi och kön är en avgörande faktor för vem som får tillgång till utbildning. Många av världens fattigaste flickor sätter aldrig sin fot i ett klassrum.

- Alla barn har rätt till utbildning, inte bara de med föräldrar som kan betala. Regeringar som inte investerar tillräckligt i allmän, gratis utbildning sätter barns framtid på spel och bidrar till ett ojämlikt samhälle, säger Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam Sverige.

Skolor i rika områden tenderar dessutom få mer stöd än skolor i fattigare områden som ofta är överfulla, saknar behöriga lärare och resurser som till exempel läroböcker och toaletter. I länder som Malawi, Burkina Faso, Madagaskar, Lesotho och Senegal går över hälften av de statliga utbildningsresurserna till den rikaste 10 procenten.

Även i rika länder är det endast 75 procent av barn från familjer i fattigdom som går ut gymnasiet, jämfört med 90 procent bland barn från de rikaste familjerna.

Rapporten ”The Power of Education to Fight Inequality” visar en tydlig koppling mellan brist på investeringar i gratis utbildning och antalet barn som inte går i skolan. Den belyser också hur privatisering av utbildning driver på ojämlikheten. Alla typer av skolavgifter får som resultat att barn som lever i fattigdom exkluderas. Skolor med låga avgifter måste också hålla nere kostnader genom att betala ut extremt låga löner till okvalificerade lärare, vilket påverkar utbildningskvalitén. Samtidigt har inkluderande utbildningssystem visat sig ha positiva effekter för att minska ojämlikheten.

- Regeringar måste investera i gratis utbildning för att alla barn ska ha samma förutsättningar. Att beskatta rika individer och företag mer rättvist skulle kunna hjälpa till att betala för det, säger Robert Höglund.

Sep 11, 2019
Sep
11
2019

Vår historia

Det var en gång ett världskrig som orsakade svält i Europa. En grupp aktivister och akademiker bestämde sig för att samla in pengar till de drabbade och samtidigt konfrontera de ansvariga för att få slut på hungern. Så föddes Oxfam.

 

Kriget tog slut, men problemen fanns kvar. Fler och fler anslöt sig och Oxfam fortsatte växa. Idag finns Oxfam i över 90 länder och är en av de stora hjälporganisationerna i världen. Än idag drabbas oskyldiga människor av svält, konflikt och fattigdom. Än idag kämpar människor för en jämlik värld, och Oxfam utvecklar och fortsätter sitt arbete.

Oxfarm, oxfilé, oxymoron?

Vi vet att vårt namn inte betyder något på svenska, så vi är vana vid att förklara det. Såhär. Ox= Oxford. Staden där det första Oxfamkontoret startades. Fam= Famine. Det betyder svält på engelska. I ordet famine ligger hela vår grundfråga: hur kan människor svälta samtidigt som vi slänger det överblivna potatismoset i soporna? Är inte det… orättvist?

Svaret är jo, det är det. Fattigdomen är orättvis.

Ekonomisk ojämlikhet är ingen naturlag. Ingen människa behöver vara fattig, för att en annan ska kunna vara rik. Vi (och forskningen) är nämligen övertygade om att en jämlik värld är en bättre värld. Vi och våra givare vägrar acceptera ojämlikhet, vi står inte ut med att människor går hungriga. Därför gör vi tillsammans allt vi kan för att få slut på fattigdomen. Samtidigt som privatpersoner och företag skänker gåvor och engagerar sig i Oxfam städar vi toaletter i leriga flyktingläger, håller brandtal i FN och utbildar bönder på landsbygden i effektiv majsodling. Vi har alla samma mål: att utrota fattigdomen.

Även om det är obekvämt och trots att vissa inte håller med, så säger vi ifrån när vi tycker något är fel. Vi säger skärp er när företag utnyttjar sina arbetare. Vi skriker stopp när rika personer smiter från att betala skatt. Framför allt står vi sida vid sida med människor som lever i fattigdom. Det är dom vi finns till för.

Det enklaste och effektivaste sättet för dig att gå med i den globala Oxfamrörelsen är att bli månadsgivare. Då bidrar du till en mer jämlik värld, hjälper människor ur fattigdom och är med och finansierar våra katastrofinsatser.

Världskriget tog slut, men problemen finns kvar, och med din hjälp kommer vi ett steg närmare målet.

Sep 9, 2019
Sep
9
2019

Livsfarlig trängsel i migrantläger på Lesbos

Under den sista veckan i augusti ökade antalet människor som anlände till de grekiska öarna med 255% jämfört med samma period förra året.

 

Foto: Pablo Tosco/ Oxfam

Situationen för migranter och flyktingar som befinner sig på de grekiska öarna i väntan på förflyttning till fastlandet är fortsatt svår. Den senaste tiden har det också skett en kraftig ökning av nyanlända- Lesbos tar nu emot 235 personer om dagen.

För närvarande bor ungefär 12600 flyktingar och migranter på Lesbos, varav runt 9200 i lägret Moria som egentligen endast har plats för 3100 personer. Trots att ett ensamkommande barn som bodde i Morias så kallade ”säkra zon” tragiskt miste livet i augusti har man ännu inte påbörjat en storskalig förflyttning av minderåriga från de överbefolkade öarna till Greklands fastland. För närvarande befinner sig 820 ensamkommande barn på Lesbos, de flesta i Moria.

Personal i lägret har vittnat om de stora riskerna med överbelastningen. Till exempel har de två läkarna i anläggningen bara tid att behandla akutfall och minst 6000 nyanlända har inte genomgått medicinsk kontroll.

Oxfam är på plats och ser bland annat till att alla nyanlända som kommer till Lesbos får en juridisk informationsbroschyr innehållande den information de behöver i den komplexa asylprocessen.

Sidor