Nyheter

Mar 30, 2015
Mar
30
2015

Kommer världen fortsätta att svika syrierna?

Konflikten i Syrien är inne på sitt femte år och den humanitära situationen i landet blir allt mer akut. Hjälpbehovet i Syrien ökar stadigt men det internationella biståndet hänger inte med. Många europeiska länder tar emot få syriska flyktingar samtidigt som grannländerna stänger sina gränser. Sverige, Norge, Tyskland, Schweiz och Kanada går emot strömmen, dessa länder visar vägen både vad gäller bistånd och flyktingmottagande.

 

Året har startat trögt. Hittills har inte ens 10 procent av de medel som FN efterlyst för 2015 kommit in. Imorgon möts några av värdens rikaste länder på givarkonferensen i Kuwait för att diskutera Syrien-krisen. Då finns det möjlighet att vända utvecklingen. Under 2015 beräknas det behövas runt 8,7 miljarder USD för att hjälpa 18 miljoner civila i Syrien och angränsade länder. Det motsvarar lite drygt 1 USD per person och dag.  

En färsk Oxfam-rapport visar hur världens rikaste länder svarat upp till Syrien. Baserat på storleken på ländernas ekonomier har Oxfam räknat ut vad en rättvis fördelning av bistånd och flyktingmottagande innebär för enskilda stater. Hittills har bara Storbritannien utlovat ”sin beskärda del” av biståndet för 2015, inför mötet i Kuwait.

Enligt Oxfams beräkningar har nästan hälften av världens främsta givarnationer inte bidragit med ”sin beskärda del” av det internationella biståndet till Syrien under 2014. Till dessa länder hör Ryssland (7%), Australien (28%) och Japan (29%). Till de länder som bidragit med sin del eller mer hör (Kuwait (1107%), Förenade Arabemiraten (391%), Norge (254%), Storbritannien (166%), Sverige (143%) och Tyskland (111%).

Situationen för civila inne i landet har försvårats under de senaste månaderna. Trots det så har FN har tvingats skära ned på de humanitära insatserna på grund av bristande finansiering, samtidigt som grannländerna skärpt sina gränser. Resultatet av förra årets givarkonferens blev en besvikelse. Vid årets slut hade FN fått in 62,5 procent av de medel som utlysts.  

”Under årets givarkonferens måste länderna göra mer, både individuellt och kollektivt, för att kunna möta det eskalerande hjälpbehovet” säger Andy Baker, chef över Oxfams insats i Syrien. Han fortsätter:

”Oxfams analys visar att många europeiska länder tagit emot färre än 10 % av sin ”beskärda del” av de syriska flyktingarna. Med dagliga påminnelser om människor som riskerar livet för att ta sig över Medelhavet är det hög tid för Europa att öppna ögonen”.

Oxfam uppmanar världens rikaste länder att ta emot minst 5 % av de mest utsatta flyktingarna. Med nuvarande löften kommer endast 2 % av de 3,9 miljoner syriska flyktingarna att erbjudas någon typ av bosättning i dessa länder. Några länder har visat vägen. Sverige, Norge, Tyskland, Schweiz och Kanada har gjort mer än sin ”beskära del” både vad gäller bistånd och flyktingmottagande.

Utöver de humanitära insatserna måste länderna som möts i Kuwait samarbeta för att nå en långsiktig lösning på konflikten och sätta stopp för de systematiska kränkningarna av civila. Samtliga länder måste också frysa sina leveranser av militära medel till Syrien som annars fortsätter att underblåsa konflikten i landet.

 

Några barn i flyktinglägret Tuneib i Jordanien deltar i ett Oxfam-lett städ- och hygienprojekt.

Foto: Sam Tarling

 

 

 

Mar 27, 2015
Mar
27
2015

Livet efter stormen

Nu är det två veckor sedan cyklonen Pam drog in över Vanuatu och ödelade stora delar av ö-riket. Tusentals människor har blivit hemlösa och tillgången på rent vatten och mat är väldigt knapp.

 

Över 166,000 människor beräknas ha drabbats av stormen. Oxfam är på plats och hjälper till med återuppbyggnadsarbetet. Just nu levererar vi rent vatten till tusentals människor runtom i landet. Rent dricksvatten är en direkt förutsättning för att undvika smittspridning så att människor kan hålla sig friska. 

Lisa Melo är en av tusentals människor som förlorat sitt hem under stormen. Lisa är 20 år gammal och mamma till två små pojkar. Hennes yngsta son, lilla Jeremiah, föddes den 14 mars, dagen efter ovädret som förstörde deras hem. Här är hennes berättelse:

”Eftersom vårt hem förstördes av cyklonen bor vi tillfälligt i den lokala kyrkan. Livet här är tufft – det är svårt att få tag på rent vatten och mat eftersom stormen förstörde våra odlingar. Vattnet här är smutsigt men vi dricker det ändå i brista på annat.

När stormen slog till tog vi skydd inne i kyrkan. Vatten rann in genom taket som nästan gav vika under stormen och ytterdörren blåste bort. Min enda tanke var att det här är slutet.

Mina barn skrek men vi kunde inte gå ut på grund av stormen. Jag höll mig vaken hela natten för att hålla koll på vattnet som sipprade in från alla håll. Vi tog skydd i ett litet hörn och flera personer hjälpte oss att hålla vattnet borta. Där i hörnet satt vi hela natten medan stormen drog förbi.

Vinden mojnade vid fyratiden, klockan fem vågade vi oss ut. Utanför kyrkan såg vi förödelsen – träden saknade löv och husen var jämnade med marken. Människor var förtvivlade och grät över allt de förlorat. Mitt hus var också totalförstört. Vi begav oss dit för att försöka samla ihop våra ägodelar.

Jag är väldigt glad och tacksam över hjälpen vi fått av Oxfam. Rent dricksvatten hjälper mig och mina barn att hålla oss friska. Vattnet är rent nog att både dricka och tvätta sig i. Innan Oxfam kom till platsen drack vi det smutsiga vattnet från floden.”

På bilden sitter Lisa med sin nyfödda son Jeremiah i famnen.

Foto: Adrian Lloyd

Mar 23, 2015
Mar
23
2015

Ett år sedan Ebolautbrottet i Västafrika

Ett år har nu gått sedan de svarta rubrikerna om Ebola i Västafrika började spridas i världsmedia. Enligt Oxfam har det lokala engagemanget varit avgörande för hjälpinsatsens genombrott. Medicinsk behandling och förebyggande arbete måste gå hand i hand - det är en viktig lärdom att ta med sig till kommande katastrofer.

 

Ett år efter Ebolautbrottet i Västafrika konstaterar Oxfam att regeringar och hjälporganisationer, däribland Oxfam själva, till en början haft svårt att finna en balans i hjälparbetet. Ett överdrivet fokus på tekniska lösningar i form av fler bäddar, mer personal och utrustning försvårade arbetet under den inledande fasen. Enligt Oxfam är den medicinska behandlingen och de förebyggande insatserna för minskad smittspridning lika viktiga för att hantera sjukdomsutbrott av denna omfattning.   

Sue Turell, ansvarig för Oxfams Ebolarespons sa:

”Vi har fortfarande mycket arbete framför oss men utvecklingen går nu åt rätt håll. Även om färdriktningen är positiv får vi inte ta foten från gaspedalen. Den senaste tidens framsteg hade aldrig varit möjliga utan vare sig de medicinska insatserna eller det lokala engagemanget från människor i de drabbade samhällena. Först när dessa människor blev personligt involverade och medvetna om riskerna och vad de behövde göra för att undvika att bli smittade vände utvecklingen på riktigt. Om vi fokuserat mer på lokalt engagemang redan från början hade sannolikt färre mänskoliv gått förlorade”.  

”Med tanke på utbrottets omfattning är det föga förvånande att de som varit involverade i hjälpinsatsen lärt sig mycket under arbetets gång. Inom Oxfam brottades vi länge med att försöka hitta en balans mellan att skydda vår personal och samtidigt leverera effektiv hjälp. Vi var tvungna att anpassa oss snabbt för att verkligen göra skillnad.”    

Ebolautbrottet omkullkastade de mest privata aspekterna av människors vardag: relationen till familj, vänner, grannar, partners och den egna kroppen. För att få människor att förändra sin livsstil och verkligen förstå sjukdomen och hur den sprids krävdes ett förstående och inkännande tillvägagångssätt. 

Ett år efter utbrottet har vikten av lokalt engagemang erkänts av såväl regeringar som organisationer på plats. Utan det lokala engagemanget och acceptansen hos lokalbefolkningen i drabbade områden hade hjälpinsatserna försvårats avsevärt. 

En antropologisk studie som genomfördes av Oxfam i slutet av 2014 visar att negativa föreställningar och rädsla för utomstående hjälp bidragit till bristande efterlevnad och motstånd lokalt. Genom intervjuer, fokusgruppsdiskussioner, platsbesök och deltagande observationer fann Oxfam att tidigare erfarenheter av lokala hjälpinsatser givit upphov till misstro mot myndigheter och vårdpersonal. Den allmänna skepsisen bidrog till att människor drog sig för att söka vård och istället försökte behandla sig själva och sina anhöriga hemma.

En förutsättning för att nå målet med noll nya smittfall är att regeringar och myndigheter prioriterar det lokala engagemanget och koordinerar det ändå ned på distriktsnivå. Det kommer också att kräva bibehållen kapacitet att behandla de som redan insjuknat.

De lokala nätverk och grupper som utvecklats under arbetets gång har enligt Oxfam lagt grunden för att kunna hantera andra typer av hälso- och samhällsproblem såsom kolera, malaria och kvinnlig könsstympning när väl Ebolan är utrotad. Oxfam hoppas också att det lokala samhällsengagemanget kan leda till att civilsamhället blir mer engagerade i det lokala styret och de beslut som påverkar eras liv.

Bilden nedan visar tre av Oxfams lokala hälsovolontärer på promenad i Clara Town, Liberia.

Foto: Pablo Tosco

 

Mar 16, 2015
Mar
16
2015

Enorm förödelse efter cyklonen Pam

Natten till lördagen drog den tropiska cyklonen Pam in över östaten Vanuatu i sydvästra Stilla Havet. Med vindstyrkor på uppemot 250 km/h förstördes det mesta i dess väg. Den humanitära och materiella förödelsen efter stormen befaras vara helt enorm. Collett van Rooyen, Oxfams landschef på Vanuatu beskriver cyklonen som den värsta naturkatastrofen på länge.

”Uppemot 100,000 människor befaras ha fått sina hem förstörda. Enbart i huvudstaden Port Vila har nästan 90 procent av bebyggelsen skadats och många skolor, vårdinrättningar och bårhus har förstörts. Evakueringscentren är redan överfulla och på många platser finns varken rinnande vatten eller elektricitet”, berättar van Rooyen.

Vittnesmålen om förödelsen på Vanuatu är många - tusentals människor befinner sig nu i akut behov av hjälp. Den materiella förödelsen är helt enorm och rädslan för stigande dödstal påtaglig. En stor del av befolkningen bor i enkla hus med inget eller litet skydd mot de starka vindarna.

”Omfattningen av katastrofen saknar motstycke i detta land. Många människor kommer att behöva mycket hjälp under en lång tid framöver”, säger van Rooyen.

Oxfam finns på plats i Vanuatu för att hjälpa till där det behövs. Ytterligare personal och utrustning flögs i morse in från Australien för att svara upp mot det enorma hjälpbehovet. Enligt Dr Helen Szoke, verkställande direktör på Oxfam i Australien, är läget mycket kritiskt.

”Nu när situationen klarnat något står det klart att katastrofen utvecklats enligt det värsta tänkbara scenariot och att hjälpbehovet är enormt. Oxfam kommer att göra vad som krävs för att hjälpa de som drabbats av den förödande cyklonen”.   

Risk för en ny katastrof

I tumultet efter cyklonen Pam står landet inför ytterligare en potentiell katastrof genom sjukdom och smittspridning. I de överfulla evakueringscentren har bristen på rent vatten och sanitet utvecklats till ett akut problem som kan få förödande konsekvenser för den utsatta befolkningen.

”Under fredagskvällen inträffade den första katastrofen, då tyfonen drog in över Vanuatu med full kraft. Sjukdom och smittspridning riskerar nu att utlösa en andra katastrof om inte bristen på vatten och sanitet åtgärdas” säger van Rooyen.  

Mer räddningspersonal och 17,500 kg katastrofutrustning anlände under gårdagen till Vanuatu. Ytterligare leveranser kommer att droppa in under de kommande dagarna. Landets myndigheter arbetar hårt för att hjälpa sin befolkning men resurserna räcker inte till.

”Vi kommer att behöva mycket hjälp för att möta det eskalerande hjälpbehovet”, säger van Rooyen.

Nästan 90 procent av bebyggelsen i huvudstaden Port Vila rapporteras ha skadats av cyklonen. ”Hela samhällen har blåst bort” säger van Rooney, Oxfams landschef på Vanuatu.

Foto: Amy Christian

Mar 6, 2015
Mar
6
2015

Pee-Power omvandlar urin till elektricitet

Oxfam i Storbritannien har tillsammans med University of West England arbetat fram en innovation som kan förändra livet för människor på flykt.

 

Den så kallade Pee-Power toaletten är ett miljövänligt och kostnadseffektivt sätt att omvandla urin till elektricitet för inomhusbelysning. Allmänna toaletter i flyktingläger är inte sällan en farlig plats att vistas på efter mörkrets inbrott, i synnerhet för kvinnor och barn. Genom att lysa upp de mörka toaletterna nattetid kan Pee-Power toaletten underlätta livet för de boende. Det är fantastiskt!  

Pee-power toaletten lanserades på UWE Bristols campus igår eftermiddag, då en prototyp placerades ut i närheten av studentkårens bar. Studenter och personal uppmanas att använda urinoaren och donera sin urin som sedan omvandlas till el för inomhusbelysning.

Prototypen är resultatet av ett samarbete mellan Oxfam och forskare vid UWE Bristol. Förhoppningen är att innovationen ska kunna användas för att lysa upp toaletter i flyktingläger nattetid. Forskargruppen leds av professor Ioannis Ieropoulos, chef för Bristol BioEnergy Centre. Han berättar:

”Prototypen visar att det är möjligt att generera el på detta sätt. Vårt arbete uppmärksammades redan 2013, då vi visade att el från mikrobiella bränsleceller kunde driva en mobiltelefon. Detta projekt, som vi driver tillsammans med Oxfam, kan ha en enorm betydelse för människor i flyktingläger. Teknologin bakom är dessutom helt grön – istället för fossila bränslen använder vi en avfallsprodukt som därigenom kommer till användning.”

Prototypen som placerats ut på universitetsområdet är specialbyggd för att efterlikna de befintliga toaletterna i flyktinglägren – allt för att övningen ska bli så realistisk som möjligt.

Andy Bastable, chef över vatten- och sanitetsavdelningen på Oxfam i Storbritannien förklarar:

”Oxfam är experter på att förse människor i katastrofzoner med fungerande sanitetslösningar. Att lysa upp otillgängliga platser långt ifrån en strömkälla är ett stort problem - denna teknik är ett stort steg framåt. Att leva på flykt är svårt nog, utan risk för att bli överfallen nattetid. Potentialen hos denna uppfinning är därför enorm.”

 

Bilden nedan visar prototypen där den nu står utanför studentpuben på UWE Bristol.

Sidor