Nyheter

Feb 19, 2016
Feb
19
2016

Värsta torkan på decennier i Etiopien

Etiopien plågas just nu av den värsta torkan på över 30 år. Under de senaste 18 månaderna har regnperioderna varit oregelbundna och regnet kommer alltmer sällan. Viktiga vattenkällor har torkat, stora skördar har förstörts och över 500 000 betesdjur har dött i brist på mat och vatten. Landets regering uppskattar att över 10 miljoner människor kommer att behöva humanitär hjälp under 2016. Det är en alarmerande siffra.  

 

Situationen i landet har förvärrats ytterligare av årets El Niño - ett periodiskt väderfenomen som orsakar stigande temperaturer på flera platser i världen. Länder som Etiopien är extra sårbara för El Niños effekter eftersom över 80 procent av landets befolkning lever av jordbruk. 

Habodos berättelse

Habodo och hennes familj har precis som många andra tvingats lämna sitt hem och sin jordbruksmark på grund av den svåra torkan. Idag bor hon med fem av sina sju barn i ett läger för internflyktingar i Siti-regionen.

”Vi kom hit för att det inte finns vatten någon annanstans. Vi fick inte med oss så mycket, inte ens filtar att sova på”.

Habodo och två av hennes barn står utanför deras tillfälliga bostad som ligger cirka 20 minuter från det lilla samhället där Oxfam installerat en vattentank. Hon berättar:

”Närheten till vatten är bra. Vi behöver inte längre vandra i timmar för att ta oss till närmsta vattenkälla. Förut gav jag mig av i gryningen för att hämta vatten varje dag. Idag är det nära”.

Även om tillgången till vatten Hjälper Hobodo och hennes familj att överleva så har torkan fortfarande stor inverkan på deras liv.

”Hungern gör att vi börjat äta konstiga saker som trädrötter. De smakar nästan ingenting och räcker inte för att mätta våra magar. Vi känner oss förlamade och maktlösa”, berättar Habodo.

Vad gör Oxfam?

Oxfam arbetar tillsammans med lokala myndigheter och partnerorganisationer för att ge fler människor tillgång till rent vatten, mat, djurfoder och säker sanitet. Just nu finns vi i tre av landets regioner – Siti, Afar och Oromia – där vi reparerar brunnar och borrhål och delar ut mat, foder och andra förnödenheter. Planen är att nå över 770 000 människor inom de kommande månaderna, för att lyckas behöver vi ditt stöd.

Sms:a ETIOPIEN till 72980 för att skänka 100 kronor till Oxfams katastrofarbete eller klicka på länken nedan.

Tack!

 

Oxfam delar ut mat och djurfoder i Siti, Etiopien. Foto: Abbie Trayler-Smith

 

Jan 18, 2016
Jan
18
2016

62 personer äger lika mycket som jordens fattigaste hälft

 

 

Vi lever i en värld där 62 personer äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning tillsammans. Det är nästan lite svårt att ta in. Även om problemen med de växande ekonomiska klyftorna förts upp på den politiska agendan så fortsatte utvecklingen även under förra året. Idag äger en procent av jordens befolkning mer än de resterande 99 procenten tillsammans.

En rapport från Oxfam visar att tillgångarna hos den fattigaste halvan av jordens befolkning minskat med en biljon $ sedan 2010. Detta trots att världens befolkning ökat med cirka 400 miljoner människor. I toppen av skalan blåser andra vindar. Där har tillgångarna hos de 62 rikaste individerna vuxit med mer än en halv biljon $ under samma tidsperiod.

Slopa skatteparadisen

Även om antalet människor som lever i fattigdom har halverats mellan 1990 och 2010 så har den genomsnittliga årsinkomsten för de fattigaste tio procenten av jordens befolkning endast ökat med knappt 3 $ per år under samma tidsperiod. I de flesta länder i världen går också en allt mindre andel av bruttonationalprodukten till arbetstagarna, vilket delvis förklarar den vidgade klyftan mellan de i toppen och botten på inkomstskalan. Som så ofta annars påverkas kvinnor mest eftersom majoriteten av alla lågavlönade arbetare i världen är just kvinnor.

En bidragande orsak till problemet med växande klyftor stavas skatteparadis. Oxfam beräknar att storföretagens skatteflykt kostar världens fattigaste länder över 100 miljarder $ varje år i form av uteblivna skatteintäkter. Det är pengar som skulle kunna gå till utbildning, sjukvård och andra samhällstjänster som hjälper människor att ta sig ur fattigdom. Mellan 2000 och 2014 har investeringarna i skatteparadis nästan fyrdubblats, det är en utveckling som måste brytas. 

Vägen framåt

Oxfam uppmanar världens ledare att förändra de regler som tillåter multinationella företag att dölja sina tillgångar för att undvika skatt. De miljarder som gått förlorade bör återföras under förutsättning att pengarna går till sjukvård, utbildning och andra samhällsnyttiga sektorer som gynnar befolkning i dessa länder. Världens regeringar bör också vidta åtgärder för att säkerställa att arbete lönar sig, oavsett var i löneskalan en befinner sig.

Morgan 5 följer med sin mamma till arbetet på soptippen i Mukuru, Kenya. Han går inte i skolan eftersom familjen inte har råd att betala skolavgiften. Soptippen är full med barn som kommer dit för att arbeta eller leta efter matrester.  Foto: Sam Tarling

 

 

Jan 5, 2016
Jan
5
2016

Akut vattenbrist i Etiopien

Effekterna av en super El Niño påverkar just nu människor över hela världen. El Niño är ett återkommande klimatfenomen som uppstår när värme från haven släpps ut i atmosfären och rubbar de globala vädermönstren. Forskare varnar för att klimatförändringarna gör denna typ av väderfenomen både vanligare och svårare att förutse. 

 

För miljontals människor är effekterna av den kraftfulla El Niñon redan påtagliga. De kämpar just nu mot långvarig torka, oregelbunden nederbörd och rekordhöga temperaturer – väderförhållanden som förvärrats av El Niños framfart. Fattiga människor ser sina skördar förstöras samtidigt som priset på viktiga baslivsmedel stiger på grund av brist. Länder som Etiopien, Malawi, Zimbabwe, Indonesien och Haiti har redan drabbats av svår missväxt. Om inget görs riskerar tiotals miljoner människor att drabbas av svält, akut vattenbrist och sjukdomar under 2016. 

Förebyggande och akut

Genom förebyggande insatser kan vi rusta utsatta människor och samhällen för att hantera det förändrade klimatet. Det är ett långsiktigt arbete som hjälper människor att bli självförsörjande och ta sig ur fattigdom. I vissa regioner är det dock redan försent för proaktiva insatser. På dessa platser är katastrofen redan ett faktum. I Etiopien uppskattar landets myndigheter att över 10 miljoner människor kommer att behöva humanitärt stöd under 2016 på grund av svår torka. Kostnaden för en sådan insats uppskattas till omkring 1,4 miljarder USD. Tydligt är att El Niños effekter kommer att ställa höga krav på världens humanitära system som redan nu är hårt pressat på grund av situationen i länder som Syrien, Sydsudan och Jemen.

Vad gör Oxfam?

Oxfam trappar upp insatsen i Etiopien med målet att nå över 770,000 människor med akut livsmedelsbistånd, rent vatten, säker sanitet och försörjningsstöd. Vi arbetar just ny i tre av landets regioner, Siti, Afar och West Arsi, där vi bland annat:

  • Reparerar brunnar och borrhål
  • Transporterar vatten till flyktingläger 
  • Bygger latriner och sanitetsanläggningar
  • Tillhandahåller kontanter för livsmedel
  • Tillhandahåller vaccinationer och veterinärvård för boskap

Amina Hassen (vänster) och Shukri Ige hämtar vatten från en brunn i Harisso, Etiopien. Det är ett tungt och krävande arbete som fösrvårats av torkan, då vattenhålen och brunnarna i regionen är på väg att sina. Amina som är gravid i sjunde månaden oroar sig över utvecklingen och för sitt ofödda barn. Utan vatten, inget liv. 

 

 

Dec 14, 2015
Dec
14
2015

Post COP21

Klimatmötet COP21 i Paris är över. Världens ledare har återvänt hem efter två veckor av tuffa förhandlingar. Att avtalet klubbades igenom, utan att någon av de 195 närvarande länderna satte sig på tvären, är naturligtvis positivt även om själva avtalet lämnar en del övrigt att önska för världens fattigaste och mest utsatta länder. De ambitiösa åtgärder som presenterades inledningsvis under öppningsanförandena höll tyvärr inte hela vägen.

 

Vaga löften om klimatfinansiering

I det slutgiltiga avtalet erkänns behovet av resurser för klimatanpassning, men inga konkreta åtgärder eller siffror presenteras. Oxfam hoppas därför att världens regeringar återvänder till förhandlingsbordet innan avtalet träder i kraft år 2020 för att enas om nya nivåer för klimatfinansiering.  

”Avtalet erbjuder en skör livlina till världens fattigaste människor med vaga löften om framtida klimatfinansieringsmål. Utsläppsminskningarna är inte heller tillräckligt ambitiösa för att förhindra en klimatkatastrof, vilket ytterligare kommer att pressa upp kostnaderna för klimatanpassning” säger Helen Szoke på Oxfam Australien.

Att många regeringar värnat om sina egna särintressen, istället för att se till vårt gemensamma bästa, har påverkat utfallet i avtalet. Det positiva är att det fortfarande är möjligt för enskilda länder att höja sin ambitionsnivå innan avtalet träder i kraft.

Länder som Kina, Indien, Sydafrika och Brasilien uppvisade ett tydligt ledarskap inför Paris men veknade under mötets gång. Deras löften om utsläppsminskningar bidrog ändå till att lägga grunden för ett avtal där utvecklingsländerna deltar fullt ut. Andra länder som Filippinerna, Colombia och Peru stod ut under förhandlingarna och Stillahavsnationerna lyckades göra sina röster hörda. EU och USA försökte forma en självutnämnd ”ambitionskoalition” men deras linje om klimatfinansiering och ”loss and damage” var inte tillräckligt stark för att påverka det slutgiltiga resultatet.

Vägen framåt

Avtalet från Paris kan ses som en grund för det framtida klimatarbetet men kampen för klimatet är långt ifrån över. Inför mötet har miljontals människor från hela världen marscherat, demonstrerat och på olika sätt engagerat sig för klimatet. Även efter mötet är vi många som kommer att fortsätta att sätta press på våra ledare att ta sitt ansvar för klimatet och hålla dem ansvariga för att löftena från Paris faktiskt införlivas. Kampen mot klimatförändringarna har nämligen bara börjat. 

 

Klimatmarschen i London samlade tusentals personer som gjorde sina röster hörda för klimatet. Marschen arrangerades av ett hundratal organisationer, däribland Oxfam.

Foto: Brendan Foster

 

 

Nov 24, 2015
Nov
24
2015

Sju frågor om COP21

Snart möts världens ledare på FN:s klimatmöte COP i Paris för att förhandla fram ett globalt klimatavtal. Resultatet av förhandlingarna kommer att ha avgörande betydelse för vår gemensamma framtid men vad är det egentligen som står på spel? Här kan du läsa mer om mötet och varför det är så viktigt.

 

    1. Vad är COP21?

Från den 29 november till den 14 december samlas världens ledare i Paris för att förhandla fram ett globalt klimatavtal. Syftet med förhandlingarna är att få till stånd ett rättsligt bindande avtal om minskade koldioxidutsläpp och ökade resurser till klimatanpassning. De globala utsläppen av växthusgaser är idag den enskilt största drivkraften till klimatförändringarna som slår hårt mot världens fattigaste länder.

    2. Varför är mötet så viktigt?

Därför att klimatförändringarnas effekter, med oregelbundna säsongsväxlingar och extremt väder, orsakar missväxt och hunger världen över. Redan idag kämpar miljontals människor mot klimatförändringarnas effekter. Fattiga människor som är sämst rustade för att hantera det förändrade klimatet drabbas hårdast, även då de bidragit minst till problemet.  

Med ambitiösa klimatåtgärder kan vi bryta den negativa utvecklingen. Gör vi ingenting kommer det istället att bli betydligt värre. Om de globala utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka kommer vi att passera gränsen för vad som är möjligt att anpassa sig till. Den gränsen beräknas gå vid en temperaturökning på 1,5° C över de globala förindustriella nivåerna. Med nuvarande utsläppsnivåer rör vi oss mot en ökning med 3° C. Med en global, rättsligt bindande överenskommelse kan vi förhindra det från att ske. 

    3. 3° C låter ju inte som så mycket…?  

Kanske inte, men det har enorm betydelse. Den genomsnittliga globala temperaturskillnaden mellan dagens värld och den senaste istiden är bara 5° C. Det visar tydligt att en sådan, till synes liten, temperaturförändring kan få stora konsekvenser för vår planet och allt som lever där.    

    4. Varför har vi väntat fram tills nu med att förhandla fram ett nytt avtal?

Det har vi inte. Klimatförhandlingar har pågått i över 20 år men det har hittills varit svårt att nå en global överenskommelse. Nu har vi en ny chans.

Det sista stora försöket att nå en global överenskommelse var under FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009. För första gången någonsin enades ledare från både rika och fattiga länder om minskade utsläpp av växthusgaser. Problemet då var att överenskommelsen inte resulterade i ett rättsligt bindande avtal och att de överenskomna utsläppsminskningarna inte var tillräckligt ambitiösa för att åstadkomma verklig förändring. 

    5. Varför kommer det att bli annorlunda den här gången?

Det finns naturligtvis inga garantier för det men vi har ändå goda skäl att hoppas. Till skillnad från mötet i Köpenhamn vet länderna vad som förväntas av dem redan innan mötet och flera länder har på förhand kommit med löften om minskade utsläpp.

Sedan mötet i Köpenhamn har många länder förbättrat sina nationella policys och anammat de ekonomiska fördelarna av att hantera klimatförändringarna. Dessutom har den förnybara energisektorn fortsatt att utvecklas och vinna ny mark på flera viktiga marknader. 

    6. Vad ska regeringarna enas om under mötet?

De två viktigaste punkterna är klimatfinansiering och utsläppsminskningar.

Klimatfinansiering gör det möjligt för fattiga länder att motverka, anpassa sig till och hantera det förändrade klimatet. Rika länder måste införliva sina löften från Köpenhamn så att de som drabbas hårdast kan vidta åtgärder för att hantera klimatförändringarnas effekter.

Lika viktigt är att alla länder, fattiga som rika, går med på att minska sina utsläpp antingen direkt eller stegvis. Det är det enda sättet att bromsa den globala uppvärmningen. Världens länder måste också enas om att gemensamt fasa ut fossila bränslen inom de närmaste 30 till 50 åren. Rika länder bör visa vägen genom att ta ett större ansvar initialt och stötta fattigare länder med bland annat tekniskt stöd.

    7. Vad måste till för att det ska bli verklighet?

Vi måste göra vad vi kan för att visa våra ledare att vi bryr oss om klimatet. Det kan vi göra genom att kräva ambitiösa åtgärder. Även om kampen inte kommer att vinnas i Paris så kan resultatet av förhandlingarna bli ett viktigt steg i rätt riktning. Våra ledare måste ta vara på detta tillfälle och vi måste visa dem att vi bryr oss.

Du kan göra skillnad genom att skriva under Oxfams upprop för en hållbar framtid. Tillsammans kan vi pressa världens ledare att agera!

 

Världen över kämpar miljontals människor mot klimatförändringarnas effekter. En av dem är Aissata Abdoul Diop från Mauretanien som sett sin majsskörd förstöras på grund av långvarig torka.

Foto: Pablo Tosco

 

Sidor