Nyheter

Jan 15, 2017
Jan
15
2017

8 män äger lika mycket som halva jordens befolkning

8 personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning enligt en ny rapport som publiceras av hjälporganisationen Oxfam idag vid öppnandet av det årliga mötet mellan politiker och näringslivsledare i Davos.

Oxfams rapport ‘An economy for the 99 percent’, visar att gapet mellan rika och fattigare är större än vad som befarats. Den visar hur storföretag och de superrika förvärrar ojämlikhetskrisen genom att fly från skatter, driva ner löner och använda sin makt för att påverka politik. Rapporten efterfrågar en fundamental förändring i sättet vi hanterar våra ekonomier – så att de fungerar för alla och inte bara de rikaste.

Ny och bättre data över världens förmögenhetsdistribution – särskilt i Indien och Kina – visar att den fattigaste hälften av befolkningen har mindre tillgångar och mer skulder än vad som tidigare var känt. Hade denna data varit tillgänglig förra året hade det visat att nio miljardärer ägde lika mycket som halva jordens befolkning och inte 62 som Oxfam räknat ut med den data som fanns tillgänglig då.

-       Det är obscent att stor del av tillgångarna kontrolleras av så få när 1 av 10 människor lever på mindre än 2 dollar per dag. Ojämlikhet försvårar fattigdomsbekämpningen och skapar instabilitet, säger Robert Höglund kommunikationschef för Oxfam i Sverige.

Oxfams rapport visar att världens rikaste ökar sina förmögenheter i en så förbluffande snabb takt att världen kan se sin första dollarbiljonär om bara 25 år. För att sätta siffran i perspektiv – om en biljonär spenderar en miljon dollar varje dag tar det 2730 år innan pengarna är slut.

Rapporten visar också att många av världens superrika inte har tjänat sina pengar själva. Så många som hälften av världens dollarmiljardärer har fått sin förmögenhet på grund av arv eller genom priviligierade relationer med regeringar. 

Oxfams listar i rapporten ett antal felaktiga antaganden om ekonomin. Bland annat att marknaden alltid har rätt, att företag måste maximera vinst och att BNP är ett bra mått på framgång. Rapporten kommer också med en rad lösningar för hur man kan skapa en ekonomi för alla. Exempelvis menar Oxfam att företag behöver jobba för majoriteten och inte enbart för aktieägarna, extrem rikedom avskaffas och ett globalt samarbete om rättvis skatt startas. 

Oxfam ber också deltagarna på Davosmötet och alla världens miljardärer att fylla sin roll i att skapa en ekonomi för alla. Bland annat behöver de betala deras rättvisa andel av skatter och se till att de betalar en lön som går att leva på till anställda i företag de äger eller deläger. Ett brev till världens dollarmiljardärer finns för allmänheten att underteckna på: https://actions.oxfam.org/sweden/en/actions/davos-sweden/

Rapporten ‘An economy for the 99%’, ett metodologidokument och en rapportsammanfattning finns här: http://policy-practice.oxfam.org.uk/publications/an-economy-for-the-99-i...

Oxfams uträkningar bygger på Credit Suisse Global Wealth Data book 2016: http://publications.credit-suisse.com/tasks/render/file/index.cfm?fileid=AD6F2B43-B17B-345E-E20A1A254A3E24A5

Datan om världens rikaste kommer från ’Forbes billionaires list’, senast publicerad i mars 2016. http://www.forbes.com/sites/kerenblankfeld/2016/03/01/forbes-billionaires-full-list-of-the-500-richest-people-in-the-world-2016/#10a1d6276c24

Dec 11, 2016
Dec
11
2016

Världens 15 värsta skatteparadis

Bermuda, Nederländerna, Irland och Luxemburg finns bland världens 15 värsta skatteparadis, visar rapporten “Tax Battles”. Dessa skatteparadis är involverade i en global kamp om att ha lägst bolagsskatt, och denna kapplöpning leder till att pengar som behövs till fattigdomsbekämpning i utsatta länder förvinner.

Den kompletta listan på de värsta skatteparadisen är, med första landet som värst: 1. Bermuda 2. Caymanöarna 3. Nederländerna 4. Schweiz 5. Singapore 6. Irland 7. Luxemburg 8. Curaçao 9. Hong Kong 10. Cypern 11. Bahamas 12. Jersey 13. Barbados 14. Mauritius 15. Brittiska Jungfruöarna.
Oxfam har sammanställt denna “Världens värsta-lista” genom att undersöka till vilken grad dessa stater använder sig av lagstiftning som gör skatteflykt möjlig. Detta inkluderar bland annat sådant som 0-procentig bolagsskatt, orättvisa och improduktiva skatteincitament och en brist på internationellt samarbete mot skatteflykt.
– Sveriges ståndpunkt i den här frågan är bakåtsträvande. Svenska regeringen behöver erkänna att en bolagsskatt på 0 procent är en skadlig skattepolitik. Man behöver också stödja ”public country-by-country reporting” så att multinationella bolag tvingas redovisa hur mycket man betalar i skatt i alla länder man är verksam i, säger Robert Höglund talesperson för Oxfam i Sverige.  
Många av de länder som finns på “Världens värsta-listan” har varit involverade i skatteskandaler. Exempelvis Irlands skatteavtal med Apple, vilket gjorde att det globala jätteföretaget endast behövde betala 0.005 % av företagsskatten i landet. Ett annat exempel är Brittiska Jungfruöarna, som hyser fler än hälften av de 200 000 offshore-företag som etablerats av Mossack Fonseca – juristfirman som varit kärnan i avslöjandena om Panama-dokumenten.
– Skatteparadis hjälper stora företag att suga ut stater på miljarder dollar varje år. De bär upp ett oerhört ojämlikt ekonomiskt system som lämnar miljontals människor utan möjligheter till ett bättre li, säger Esme Berkhout, skattepolitisk rådgivare på Oxfam.
Att multinationella storföretag väjer för skatter kostar fattiga länder åtminstone 100 miljarder dollar varje år. Det är tillräckligt mycket pengar för att kunna bidra med utbildning åt de 124 miljoner barn som inte går i skolan och för att kunna finansiera förbättringar i sjukvården som kan förhindra åtminstone 6 miljoner barns död varje år [1].
Ändå visar Oxfams rapport att skatteparadisen endast är en del av problemet. Stater runt om i världen sänker sina bolagsskatter i tävlan om investeringar. Den genomsnittliga skattesatsen inom G20-länderna var 40 procent för 25 år sedan - idag är den lägre än 30 procent [2]. Bruket av improduktiva och slösaktiga skatteincitament är också en växande företeelse – särskilt bland fattigare länder. Till exempel kostar Kenyas skatteincitament 1.1 miljarder dollar om året i snitt – nästan dubbelt så mycket som landets sjukvårdsbudget [3].
När intäkter från bolagsskatt försvinner för staten, försöker regeringarna balansera upp ekonomin genom att höja andra skatter såsom mervärdeskatter, vilket drabbar fattiga människor. Till exempel kan jämföras hur olika OECD-länder mellan 2007 och 2014 sänkt bolagsskatten med 0.8 procent, medan den genomsnittliga höjningen av moms låg på 1.5 procent mellan 2008 och 2015 [4].
Oxfam uppmanar alla länder att arbeta tillsammans för att stoppa skatteflykten:
  • Hindra orättvisa och improduktiva skatteincitament och arbeta tillsammans för att etablera en skattesats för företagen som är rimlig, progressiv, och som bidrar till det allmännas bästa.
  • Se till att svarta listor på skatteparadis baseras på objektiva, begripliga kriterier som inkluderar om ett land erbjuder 0 procent i bolagsskatt eller inte.
  • Förbättra transparensen angående skatter genom att begära att multinationella publicerar ekonomiska rapporter för varje land de är verksamma i, så att det blir tydligt vad och var någonstans företagen betalar i skatt.
För frågor och intervjuer kontakta:  Robert Höglund, talesperson och kommunikationsansvarig för Oxfam i Sverige, 0722 49 88 22, robert.hoglund@oxfam.se 
Nov 22, 2016
Nov
22
2016

Klimatmötet i Marrakech: rika länder ignorerar de länder som behöver mest hjälp

I dagsläget är vår planet fortfarande på väg mot en temperaturhöjning på +3°, vilket är det dubbla jämfört med Parisavtalets mål på +1.5°. Bristen på engagemang under klimatmötet i Marrakech väcker allvarliga tvivel på om det kommer att vara möjligt att nå målen från Paris. FN:s klimatmöte i Marrakech gjorde det tydligt att det tidigare avtalet från klimatmötet i Paris är här för att stanna. Samtidigt blev det uppenbart att avtalets största brister kring utvecklingsländers sårbarhet och osäkerhet inte kommer att åtgärdas, säger Oxfam.

 

Isabel Kreisler, policy-ansvarig för klimat inom Oxfam, sade: ”Det här rubricerades som en konferens av åtgärder och implementering av Parisavtalet. Istället fick vi se en envis vägran från samfundets ministrar och förhandlare att bekämpa den ekonomiska ojämlikheten bland länders klimatanpassning – vi ser hur avtalet inte fullt ut skyddar de människoliv som kommer att bli mest lidande till följd av klimatförändringarna.”

”Utvecklingsländer gör sin beskärda del. CVF [Climate Vulnerable Forum], en grupp bestående av 47 länder som alla står inför svåra klimatförändringar, har uttryckt sitt engagemang att gå över till 100 % förnybar energi. Nu är det de rika länderna som måste leva upp till sin del i avtalet”, säger Isabel Kreisler.

Resultaten från det amerikanska presidentvalet har kastat en skugga över förhandlingarna. En omdiskuterad fråga har handlat om huruvida Donald Trump kommer att bry sig om att följa Parisavtalet.

Trots denna osäkerhet finns det tydliga tecken på att omvärlden är hängiven åt att fortsätta kampen mot klimatförändringarna. Alla stater undertecknade ”Marrakechs handlingstillkännagivande” och förnyade därmed sitt engagemang för att bekämpa klimatförändringarna. Detta innebär att om USA och Trump väljer att dra sig ur Parisavtalet så kommer landet att stå ensamt.

 

De som behöver hjälpen allra mest får den inte. För barn är utsattheten enorm när torkan, stormen eller jordbävningen slår till.
Okt 26, 2016
Okt
26
2016

Kritik mot EUs politik för biobränslen

EUs biobränslepolitik bidrar till vräkning av tusentals människor från sina hem, utkonkurrering av andra grödor och en ökning av växthusgasutsläppen skriver Oxfam i ny rapport. 

 

En ny Oxfam-rapport som släpps idag visar hur en mäktig industrilobby har lyckats motverka reformer och påverka EU:s policy i frågan. Rapporten spårar konsekvenserna av denna policy och visar hur samhällen i Tanzania, Peru och Indonesien blir lidande genom att deras land och rättigheter tas från dem i och med Europas ökade efterfrågan på grödor att omvandla till biobränsle.

Den rådande policyn har gett näring åt en kraftfull lobbyism bakom EU:s kulisser. Lobbandet bara bland europeiska producenter av biobränslen är nu lika finansiellt mäktiga som tobakslobbyn och har 121 anställda lobbyister. Det betyder att för varje anställd tjänsteman som inom EU-kommissionen jobbar med  EU:s nya hållbarhetspolicy för biobränslen, går det sju lobbyister som jobbar för att urvattna den.

EU riskerar i och med detta att misslyckas med att nå de internationella målen inom hållbar utveckling, och riskerar också att försvagas gällande kampen mot klimatförändringar. I genomsnitt släpper livsmedelsbaserade biobränslen ut 50 procent mer växthusgaser än fossila bränslen.

EU-policyn påverkar regioner långt bortom EU:s egna gränser. 2012 låg 40 % av all mark som EU behöver för att odla grödor till produktionen av biobränsle utanför unionens gränser. Sedan dess har Europas beroende av importerade biobränslen bara ökat.

Oxfam har redan varnat för hur antalet storskaliga landuppköp med våldsamma inslag ökat. Många av dessa s.k. land grabs är länkade till den ökade efterfrågan på material till produktionen av biobränsle.

VI har spårat fall i Tanzania, Peru och Indonesien där producenter av energigrödor och palmolja har tvingat bort människor från sina hem och marker där de levt, brukat jorden och tjänat sitt uppehälle.

”Biobränsleföretagen kan ofta köra över dessa människor på grund av att de lokala lagarna och det lokala styret ofta misslyckas med att tillkännage rätten till marken för de lokala invånarna”, säger Marc Olivier Herman.

I Bengkulu-provinsen på Sumatras sydvästra kust i Indonesien, har exempelvis ett av de företag som involveras i produktionen av biobränslen spärrat av invånarnas egna marker (en yta på ungefär 1000 hektar) och använder dem i sin egen produktion. 

Företaget hotar invånarna för att behålla deras områden, samtidigt som de förstör deras hem och deras mark.


Byn Lunjuk i Indonesien 2016. En lokal odlare har tvingats sätta upp taggtrådsstängsel för att skydda sitt land efter det blev rensat för att bereda plats för ett globalt palmoljeföretags odling. Foto: Kemal Jufri/Panos/OxfamAUS. 

Den globala efterfrågan på palmolja ökar stadigt. EU är en av världens tre största importörer av varan. Eftersom den tillgängliga arealen minskar för företagens produktion av palmolja gör industrin allt i sin makt för att expandera bortom Indonesien och Malaysia. Ett område de vill utvidga i är i Amazon-regionen, vilket benämns som palmoljans nya huvudområde. Återigen tvingas här människor från sina hem och den jord de levt på i århundraden.

”Våra hem har blivit förstörda, all skog är borta, och vattentillförseln är nästan helt blockerad. Det finns nu bara en enda vattenkälla som vi kan använda för att få tag på dricksvatten”, säger en lokal ledare från byn Santa Clara de Uchunya i Amazon-regionen Ucayali i Peru.

”EU-policyn saknar till och med basala kriterier gällande social hållbarhet och mänskliga rättigheter, vilket gör det omöjligt att hindra europeiska producenter av biobränsle från att använda palmolja från företag som struntat i ursprungsbefolkningars rättigheter till hem och mark”, säger Marc Olivier Herman, rapportförfattare.

Oxfam uppmanar EU att istället investera i energieffektiva och genuint hållbara bränslekällor. EU måste räkna in de indirekta koldioxidutsläppen som beror på hur land brukas eller missbrukas. De måste också utan att kompromissa insistera på att producenterna av biobränslen har ett tydligt, rättvist och unisont godkännande från de lokala samhällen som påverkas.

Okt 7, 2016
Okt
7
2016

Oxfam hjälper människorna drabbade av orkanen Matthew

Vi är på plats i Haiti med omedelbar hjälp för de drabbade. 

Hjälp oss få ut rent vatten och rädda liv, smsa ’Haiti’ till 72980 och skänk 100kr. 

Eller Swisha till 900 37 24, märk gåvan Haiti. 
 

Människorna på södra Haiti är i desperat behov av mat, tak över huvudet och rent vatten efter att orkanen Matthew slog mot landet förra veckan. Tusentals har förlorat sina hem. 

Foto: Fran Afonso/Oxfam 
 

- Vår största rädsla är att förstörelsen av grödor och spridningen av kolera och andra sjukdomar ska orsaka fler dödsfall än orkanen de närmaste dagarna och veckorna. Vi pratar om enormt sårbara människor som har förlorat allting. Utan internationellt stöd kommer de inte att klara sig säger Damien Berrendorf, chef för Oxfam i Haiti

 

Många av de drabbade lider av hunger och har ingen möjlighet att köpa mat eller utsäde. Boskap har också dött. I de mest drabbade områdena var 80 procent av befolkningen beroende av sin egen odling och djurhållning så denna humanitära kris drabbar dem extra hårt.  
 

- Skadorna på vägar och kraftledningar är i vissa områden lika allvarliga som efter jordbävningen 2010, säger Oxfams Berrendorf.

 

Senita Terbil, tvåbarnsmor från byn Castambie i södra departementet berättar för Oxfam: ”Allt är förstört. Alla våra djur är döda. Vi har ingen mat att ge barnen. Vi har ingen möjlighet att plantera nya grödor, vi har inga frön eller verktyg.” Hennes hus har försvunnit och bor nu i ett improviserat tält byggt av hennes make.

 

Oxfam fruktar förnyad spridning av kolera och andra sjukdomar till följd av kontaminerat vatten. Vi delar ut hygienkit med bland annat tvål och vattentabletter i, installerar vattentankar och delar ut material som människor kan bygga tillfälliga skydd av. Hundratusentals hem blev skadade eller förstörda av stormen. Vi har också skickat tre ton utrustning för vattenrening till landet.

 

Lois Joelle som bor utanför staden Les Cayes sa till Oxfam ”Vi förväntar oss sjukdomar till följd av bristen på vatten. Vi behöver rent vatten och mat. Vi har ingenting. Allt är förstört.”

 

Oxfam arbetar tillsammans med lokala myndigheter och organisationer samt med andra internationella organisationer som UNICEF för att skynda på hjälpen till de som är värst drabbade. 

 

Marcele Duby, som bor i ett område som heter Truitier i Port-au-Prince, säger till Oxfam: ”Skulle orkanen slagit till mitt i natten skulle jag ha förlorat mina barn. Men det var istället mitt på dagen, så jag kunde rädda dem. Vattennivån i vårt hus var upp till min midja. Jag var rädd, för att om vattnet hade fortsatt att stiga hade vi inte kunnat göra något."

 

60 000 haitier bor i tältläger i huvudstaden sedan jordbävningen 2010 dödat nästan 230 000 människor. Många av dem har nu förlorat de små tillgångar de hade på grund av orkanen. Många gator i fattiga områden i Port-au-Prince, som Ti-Ayiti, är ännu översvämmade.

 

Jimmy Leys, en invånare i Ti-Ayiti, säger: ”Barn kommer att bli sjuka eftersom översvämningar sprider epidemier. Några gravida kvinnor har redan blivit sjuka. Diarré och malaria är redan välkända sjukdomar här."

 

FN estimerar att orkanen påverkat över 2,1 miljoner människor där 750 000 är I omedelbart behov av hjälp. Enligt UNICEF bor en halv miljon barn i de värst drabbade områdena i Haiti, Sud och Gran-Anse. Oxfam uppmanar till en större internationell mobilisering för att hjälpa dem.

 

Du kan skänka en gåva till Haiti genom att smsa ‘haiti’ till 72980 för att skänka 100 kronor eller swisha till 900 37 24 och märka gåvan 'Haiti'. Skulle vi mot förmodan få in mer pengar än som behövs till insatsen på Haiti går gåvan till andra Oxfamprojekt runt om i världen – varhelst behoven är som störst..

Sidor