Nyheter

Feb 2, 2017
Feb
2
2017

Matkrisen i Niger

Miljontals människor är i behov av humanitär hjälp till följd av konflikten med Boko Haram.

Niger: Kampen mot Boko Haram slår hårt mot civilbefolkningen

En ny undersökning från hjälporganisationen Oxfam visar att förödelsen skapad av Boko Haram, och den nigeriska regeringens restriktioner mot gruppen har lett till en matkris i ett av världens fattigaste länder. Det är svårt att få tag på mat och många människor tvingas leva på en tiondel så mycket pengar som tidigare.

Runt 11 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp till följd av konflikten med Boko Haram. Ett av de mest drabbade länderna är Niger, speciellt den östra regionen. Där har regeringen stängt ner marknader och affärer, tagit över landområden och förbjudit fiske. Åtgärderna har lett till att många tvingats bort från sina hem och sin jordbruksmark. Regeringen hävdade att restriktionerna skulle hindra Boko Haram från att få tag i mat, pengar och andra tillgångar. Men åtgärderna har också slagit mycket hårt mot civilbefolkningen, och försvårat för människor att få tillgång till mat.

Tidigare försörjde sig många människor i Niger på jordbruk och fisk. Röda paprikor var tidigare en av Nigers största exportvaror, och i folkmun kallades det för “The Red gold” på grund av sin lönsamhet. Men Oxfams undersökning visar att antalet människor som livnär sig på inkomster från paprikaodlingar har gått ner med hela 96 procent. Detta beror till stor del på regeringens många restriktioner, som försvårat tillgången till gödsel och bördig mark. Rädsla är också en bidragande faktor. Många vågar inte utföra sina jobb av rädsla för att bli dödade eller tillfångatagna. 

"Vissa utsätter sig ändå för riskerna  för att kunna försörja sina familjer. Restriktionerna förstör människors liv, stryper ekonomin och begränsar människors tillgång till mat och marknader. Detta förvärrar hungerkrisen. Många är helt beroende av humanitärt bistånd och många tar stora risker för att försörja sina familjer. Civila betalar ett alltför högt pris för dessa åtgärder. Regeringen måste säkerställa så att människor kan fiska och bruka sin jord på ett säkert sätt" säger Robert Höglund, talesperson för Oxfam i Sverige.

Den nigeriska regeringen utlyste den 11 februari 2015 katastroftillstånd för hela Diffaregionen och införde restriktioner för att kapa Boko Harams tillgång till mat, pengar och förnödenheter.

[[{"type":"media","view_mode":"media_original","fid":"2320","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"3072","style":"font-size: 13.008px;","typeof":"foaf:Image","width":"4608"}}]]

Cirka 340 000 personer i Niger är påverkade av Boko Haram krisen. Det är ett av världens fattigaste länder och Diffa är den fattigaste regionen. Krisen runt Tchadsjön påverkar även Nigeria, Tchad och Kamerun. Säkerhetssituationen är mycket svår. 2,6 miljoner människor har flytt sina hem, och 11 miljoner är i behov av humanitär hjälp. Tusentals har redan dött och det finns starka indikationer på att åtminstone 400 000 personer är drabbade av svält i nordöstra Nigeria. Denna siffra riskerar att öka till 800 000 under 2017.

Mer hjälp behövs för att rädda liv och Oxfam uppmanar givare och regeringar att fullt finansiera hjälpinsatsen. Oxfam är på plats i Niger, Nigeria och Tchad och förser flyktingar med bland annat rent vatten och livräddande mathjälp.

Läs mer i rapporten ” Red Gold and Fishing in the Lake Chad Basin: Restoring destroyed livelihoods and protecting people in Niger’s Diffa region”

Jan 27, 2017
Jan
27
2017

3 månader efter orkanen i Haiti

Tisdagen den 4 oktober 2016 slog orkanen Matthew till mot Haiti. Den försatte Haiti i en nödsituation och haitierna går nu igenom den största katastrofen sedan jordbävningen för sju år sedan.

3 månader efter orkanen Matthew

Tisdagen den 4 oktober 2016 slog orkanen Matthew till mot Haiti. Den försatte Haiti i en nödsituation och haitierna går nu igenom den största katastrofen sedan jordbävningen för sju år sedan. Hundratusentals haitiska invånare riskerar att gå hungriga om inte mer görs. De pengar och resurser som Haiti hittills har fått räcker inte till. Orkanen ledde till att boskap drunknade och att 80 procent av alla grödor förstördes. En stor del av befolkningen är beroende av sin skörd för att kunna försörja sina familjer, och redan innan orkanen hade många grödor förstörts av en svår torka. Officiella siffror visar att 800 000 människor nu har en osäker tillgång på mat och att 750 000 människor inte har tillgång till rent och säkert vatten att dricka, koka eller tvätta sig i.

– Orkanen Matthew svepte genom Haiti på bara några timmar, men har lämnat efter sig en långvarig katastrof som det kommer ta flera år för landet att återhämta sig från, säger Damien Berrendorf från Oxfam i Haiti.

Oxfam i Haiti har hittills hjälpt 76 000 haitier genom att bland annat dela ut hygienkit och proviant. Oxfams målsättning är dels att rädda livet på utsatta människor, och dels att jobba förebyggande genom att stärka motståndet mot framtida katastrofer. Våra prioriteringar har varit att ge haitierna tillgång till rent vatten och sanitet, att hjälpa människor återbygga sina liv och att ge tillgång till fungerande samhällsservice och infrastruktur.

 

Foto: Pablo Tosco

Oxfam har jobbat i Haiti sedan 1978 och våra program innefattar vatten och sanitet, folkhälsa, katastrofhjälp, rekonstruktion, ekonomisk utveckling, kvinnors rättigheter, jämställdhet och förebyggande insatser mot våld i nära relationer. Vi gör alla våra insatser i samråd med civilsamhällesorganisationer och Haitis myndigheter. Vi vill tacka våra givare för att ni har bidragit till vårt viktiga arbete! Om ni vill bidra mer kan ni skänka en gåva här.

Jan 24, 2017
Jan
24
2017

Slutreplik: DN Debatt

I vår slutreplik skriver vi att samma system som gör att topprocenten kan dra ifrån alla andra också håller tillbaka de fattiga.

Vår originalartikel publicerades 16 januari: 
http://www.dn.se/debatt/varldens-atta-rikaste-ager-lika-mycket-som-fatti...
Vår slutreplik publicerades 24 januari och finns nedan i sin helhet: 
http://www.dn.se/debatt/repliker/vi-efterfragar-reformer-inte-revolution/ 

Samma system som gör att toppen kan dra ifrån alla andra håller tillbaka de fattiga.

Vår rapport om ekonomisk ojämlikhet har glädjande nog fått många reaktioner. Många har, likt Jacob Lundberg i sin replik, lyft att den extrema fattigdomen minskat dramatiskt de senaste decennierna. Något som också Oxfam lyft vid många tillfällen. Fattigdomsminskningen i världen är oerhört glädjande, särskilt för Oxfam eftersom själva anledningen till att vi finns till är för att bekämpa fattigdom. Minskad ojämlikhet är dock en avgörande faktor för den fortsatta fattigdomsbekämpningen.

De flesta länder är mer ojämlika idag än för 30 år sedan mätt med GINI-koefficienten. Även om trenden har vänt svagt neråt på senare år så kvarstår det faktum att många lever i mer ojämlika samhällen än för bara några decennier sedan. Det som sticker ut mest är topprocentens inkomster, som har dragit iväg med enorm kraft i många länder. Det vi framförallt lyfter i vår rapport är ojämlikhet gällande förmögenhet, vilken är än mer extrem än inkomst. De bästa tillgängliga datakällorna gör gällande att topprocenten har ökat sin andel av världens förmögenheter så att de sedan 2015 äger mer än de övriga 99 procenten tillsammans.

Exemplet i vår rapport som visar att de 8 rikaste äger mer än den fattigaste halvan av jordens befolkning är en illustration som extremt tydligt visar hur ojämlikt förmögenheter är fördelade, och hur lite de fattigaste har. Det är dock inte, som vissa kritiker verkar tro, ett nyckeltal att sätta mål utifrån. Inte heller anklagar vi de 8 rikaste för någonting. Vissa har lyft fram att det finns höginkomsttagare med studieskulder bland de fattigaste, eftersom vi mäter nettoförmögenhet. Detta är dock är ett marginellt fenomen som inte påverkar helhetsbilden.

För att de fattigaste ska kunna ta sig ur sin situation behöver de framförallt högre inkomster. När inkomsterna växer kan de också ackumulera sparbuffertar och annat kapital. Enligt Världsbanken växer de fattigastes inkomster idag alldeles för långsamt för att kunna nå målet om att utrota extrem fattigdom till 2030. För att nå målet pekar banken på att tillväxt inte räcker, utan att det också krävs minskad ojämlikhet i form av att de fattigas inkomster växer betydligt snabbare än alla andras.

Oxfam menar att samma system som gör att topprocenten kan dra ifrån alla andra också håller tillbaka de fattiga. Bara genom skatteflykt går utvecklingsländer miste om 100 miljarder dollar per år. Det är ett exempel på pengar som går till de rikaste, men som kunde ha lyft fler ur fattigdom. Om alla företag betalade rimlig skatt och skäliga levnadslöner till sina anställda, och om regeringar tog särskild hänsyn till de fattigaste, skulle fler kunna lyftas ur fattigdom och klyftorna minska.

Jacob Lundberg skriver i sin replik att ”Den fattigdom som återstår i världen beror på dålig politik, korruption och fallerande institutioner.” Vi håller med. Exempel på sådan dålig politik är skattelättnader för de rikaste samtidigt som de fattigaste inte har tillgång till god utbildning eller sjukvård. Den mänskliga ekonomin vi förespråkar utgör också ett ramverk för bättre policy och regeringar som tar hänsyn till hela befolkningens behov och som vidtar kraftfulla insatser på områden som kvinnors rättigheter och klimatförändringar.

Det vi efterfrågar är reformer, inte revolution. En sund marknadsekonomi är nyckeln till fattigdoms- och ojämlikhetsbekämpning men idag har vi en ekonomi som i orimligt hög utsträckning gynnar toppen. Ekonomin måste fås att fungera för alla, inte bara för de få.

Robert Höglund, kommunikationschef för Oxfam i Sverige

Jan 19, 2017
Jan
19
2017

Vad säger andra om ojämlikhet?

Tunga instanser som Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF) och World Economic Forum landar i samma slutsatser som Oxfam. 

Röster om ojämlikhet

Under de senaste dagarnas heta debatt om Oxfams ojämlikhetsrapport har det från olika håll hävdats att extrem ojämlikhet är positivt för världens fattiga eftersom de krafter som skapat ojämlikheten också lyfter människor ur fattigdom. Oxfam står dock starkt fast vid att extrem ojämlikhet missgynnar världens allra fattigaste, något vi är långt ifrån ensamma om att hävda. Andra tunga instanser som Världsbanken, Internationella valutafonden (IMF) och World Economic Forum har landat i samma slutsats.Världsbankens president Jim Yong Kim uppmanade till exempel i oktober 2015 regeringar runt om i världen att satsa på inkluderande tillväxt och mer jämlikhet. Han uttalade sig också om att det inte går att fokusera enbart på det ekonomiska måttet BNP, eftersom att det ger en väldigt förenklad bild av verkligheten. Han avvisade även de metoder och modeller som gör antagandet att all tillväxt lyfter fattiga. ”Vi måste hitta en ekonomisk tillväxtmodell som inkluderar och lyfter upp de fattigaste medborgarna, snarare än att lyfta de längst upp i toppen” sa han på mötet. Han sa dessutom att Världsbanken måste hjälpa länder att ta ut högre skatter från rika, och att de måste göra allt för att förhindra skatteflykter.

IMF, Internationella valutafonden, skriver i en rapport från juni 2015 ”Vi har funnit att en ökning av de allra fattigaste och medelklassens inkomster ökar tillväxten medan en ökning av inkomsten för de 20 rikaste procenten istället leder till lägre tillväxt – det betyder att när de rikare blir rikare, så gynnas inte de längst ner på den ekonomiska stegen". IMF menar alltså på att det bästa för tillväxten är att satsa på att öka inkomsten för de allra fattigaste, inte de rikaste.

Oxfams rapport släpptes i samband med Davos-mötet, där världens politiska och ekonomiska ledare samlas.  World Economic Forum som arrangerar mötet belyste dock problemen med ekonomisk ojämlikhet i en egen rapport. Den understryker att det behövs grundläggande reformer av dagens marknadskapitalism för att motverka politisk polarisering och andra hot mot den ekonomiska stabiliteten. De listade ökade inkomst- och förmögenhetsskillnader som det största hotet mot den globala ekonomin år 2017.

Jan 17, 2017
Jan
17
2017

Frågor och svar om Oxfams ojämlikhetsrapport

Oxfams ojämlikhetsrapport som visade att 8 personer äger lika mycket som hälften av jordens befolkning har fått ett stort genomslag i medier runt om i världen. Här är svaren på de vanligaste frågorna och påståendena om rapporten.

1. Varför fokuserar Oxfam på de rikaste istället för de fattigaste? Varför tar ni inte upp att fattigdomen i världen minskar?

Oxfams vision är en värld utan fattigdom och vårt fokus är att hjälpa så många människor som möjligt ur fattigdom. Problemet är inte att några få äger väldigt mycket, utan att de fattigaste äger så otroligt lite. Oxfam är inte emot rikedomar, men den extrema ojämlikheten mellan de allra rikaste och de allra fattigaste försvårar kampen mot fattigdom. Samma ekonomiska regler som tillåter enorma förmögenheter bromsar också fattigdomsbekämpningen – exempelvis skattefusk som dränerar regeringars möjlighet att lyfta fattiga och företag som tar ut stora vinster istället för att höja fattiga arbetares löner. Forskning visar exempelvis att 700 miljoner färre människor hade levt i fattigdom i slutet på förra årtiondet om fler insatser mot ojämlikheten mellan rika och fattiga hade gjorts.

Det stämmer att fattigdomen runt om i världen minskar och Oxfam uppmärksammar ofta de enorma framsteg som gjorts på detta område. Dock har experter som Världsbanken nyligen varnat för att den positiva utvecklingen hotas av de enorma ekonomiska klyftorna. I Världsbankens senaste rapport var de tydliga med att målet om att utrota extrem fattigdomen till 2030 inte kommer uppnås om inte ojämlikheten minskar.

2. Rapporten är högst överdriven. Många som i rapporten räknas till de allra fattigaste, ”den fattigaste hälften”, är egentligen studenter med nettoskulder orsakade av exempelvis studentlån.

Den beskrivningen stämmer in på ytterst få. Den stora majoriteten av ”den fattigaste hälften” är väldigt fattiga och utsatta människor som har svårt att få det att gå ihop. Även om man tar bort de fattigaste 10 procentens nettoskuld ur beräkningen så äger 56 miljardärer fortfarande lika mycket som hälften av jordens befolkning.  För ett detaljerat resonemang i denna fråga se rapportens metodologidokument, (sid 5)

Viktigt att poängtera är att räkneexemplet med de 8 rikaste inte är menat att vara en mått att sätta mål utifrån utan är en illustration som visar hur ojämlikt världens förmögenheter är fördelade, framförallt visar det att oerhört många nästan inte har några tillgångar alls. 

3. Varför kritiserar Oxfam personer som Bill Gates, som skänker enorma belopp till välgörenhet?

Oxfam kritiserar varken Bill Gates eller de övriga 7 miljardärerna, det enda vi gör är att peka på fakta. Vårt ekonomiska system har lett till att dessa extrema ekonomiska skillnader kan förekomma, och vi tycker att det är viktigt att uppmärksamma.

Många stora företag och extremt rika individer bidrar dock till den extrema ojämlikheten genom att försöka undvika att betala skatt eller använda deras pengar och kontakter för att förändra politiken till deras fördel.

Förmögna individer och stora företag som istället använder sina pengar till att hjälpa andra ska hyllas, men deras välgörenhet kompenserar inte för skatter. Bill Gates håller själv med om det och har vid flera tillfällen argumenterat för att rika bör betala mer skatt.

4. Är Oxfam antikapitalistiskt?

Nej. Det handlar inte om ideologi – utan om sunt förnuft. En sund marknadsekonomi är nyckeln till ökad jämlikhet och minskad fattigdom. Världen tillämpar dock idag en extrem form av kapitalism som i orimligt hög utsträckning gynnar toppen. Fokus bör istället vara på att tillväxt ska tillfalla de som är i allra störst behov av den, världens fattiga. 

Sidor