Nyheter

Sep 1, 2017
Sep
1
2017

Skitsnack

Ett återvinningsinititativ från Oxfam skapar jobbmöjligheter för syrier i flyktinglägret Za’atari i Jordanien.

 

Hur sopor blir jobb i flyktinglägret Za’atari


 Jasem Al-Wrewir från Syrien är en av de som leder återvinningsprojektet i Za’atari. Foto: Sam Tarling/ Oxfam.

I Za'atari bor nästan 80 000 syriska flyktingar. Som det ser ut nu finns inga möjligheter för dem att återvända hem för att jobba och försörja sina famljer, och det är svårt att hitta jobb i flykltinglägret. Framtiden är osäker fö flyktingarna i Jodanien. Gatorna i Za’atari var tidigare nedskräpade och fyllda av sopor. Men nu använder Oxfam sophanteringen för att möta sociala, miljömässiga och ekonomiska behov. 

Oxfams återvinningsprojekt sätter ungefär 200 personer i arbete varje månad. Initiativet skapar inte bara inkomst, utan också en känsla av självständighet. Syrier som är involverade i projektet berättar att det känns bra att ha ett arbete att utföra, att få göra något produktivt och kunna försörja sina familjer.

Jasem Al-Wrewir flydde från Syrien 2013. Efter en resa genom öknen kom han och hans familj fram till Za’atari.
- Det var extremt svårt att vänja sig livet som flykting. Vi är inte vana att bo i tält, och klimatet här är svårt att anpassa sig till. Somrarna är stekande heta, medan vintrarna är iskalla. Lägret var fullt av sopor, man kunde knappt gå på marken för allt skräp, säger Jasem, som i flykten från kriget lämnade bakom sig ett avfallshanteringsföretag med 400 anställda.

En soptunna framför några av Oxfams vattentankar i Za'atari. Foto: Sam Tarling/ Oxfam.

Efter att ha startat med att plocka skräp i flyktinglägret, är Jasem idag teamledare för Oxfams återvinningsinitiativ. Hans femtonåriga erfarenhet har varit avgörande för projektet, som återvinner 21% av lägrets avfall.
- Jag började jobba som gatustädare, men när pilotprojektet för sophantering startade kom min kompetens till användning. Jag invlolverades i att hitta ett sätt att samla, sortera och sällja återvinnigsbara material. Till slut blev jag tillflrågad om jag ville ansvara för projektet, och såklart sa jag ja. Det kändes så bra att använda mina kunskaper igen. Projektet blev min baby, säger Jasem.


Muhammad Abu Najib från Deraa i Syrien kör en vagn med återvinningsbart material till en av Oxfams återvinningsstationer i Za'atari. Foto: Sam Tarling/ Oxfam.  

I projektet arbetar syrier och jordanier tillsammans, även om det finns hinder och syrier i Jordanien bara tillåts arbeta inom jordbruk, städning och konstruktion. Trots att han är en av återvinningsteamets viktigaste medlemmar får Jasem bara jobba som frivilligarbetare med en liten ersättning. Många syriska flyktingar tar med sig ny kunskap till Jordanien. Deras erfarenheter kan användas för att utveckla Jordaniens ekonomi, och skapa nya jobb snarare än att ta de jobben som redan finns från andra. Men så länge de boende i Za’atari inte har möjligheter att skapa ett nytt liv utanför lägrets gränser, kommer detta bli svårt att realisera. 

Krisen i Syrien pågår, och många kommer behöva stanna i flyktingläger runt om i Jordanien. Flyktingar har gång på gång hittat modiga och kreativa lösningar för att försörja sig själva och sina familjer, och de kommande åren måste biståndsorganisationer stötta dem i att hitta försörjningsmöjligheter och bygga vidare på sina kompetenser.
- En dag hoppas jag att det ska bli fred i Syrien så att jag kan åka tillbaka med min familj och bygga upp mitt företag och vårt vackra land igen, säger Jasem.

Aug 30, 2017
Aug
30
2017

Fyra frågor om vatten

Jola Miziniak och Louise Medland är vattenexperter på Oxfam i Storbritannien. I veckan besöker de Sverige för att delta i World Water Week i Stockholm. Vi passade på att ställa fyra frågor- om vatten.

 

Hållbarhet vägen framåt

Varför är det viktigt att vara med på World Water Week?

”Det är en viktig knutpunkt. Det är en möjlighet att skapa kontakter och höra om de senaste trenderna och ny forskning. Oxfam jobbar både med hållbara vattensystem och humanitära insatser för vattentillgång, och det är intressant att höra vad olika tankesmedjor har att säga om vägen framåt,” säger Jola.

Så, vad är vägen framåt?

”Hållbarhet. Vi måste hitta sätt att fördela vår vattenkonsumtion. Det är det som är grejen med vatten- det handlar om att dela på det som finns. Frågan är hur den balansen ska se ut. Vi måste kanske till exempel dra ner på vår konsumtion i Storbritannien,” säger Louise.
”Det är det som är så intressant med att arbeta med vatten, förutsättningarna förändras konstant. Vi blir fler, klimatet förändras. Därför måste vi hela tiden tänka nytt och förbättra oss,” fyller Jola i.

Vad är den största utmaningen för Oxfams vattenarbete?

”Det är om olika sfärer av samhället kan samarbeta som vi kan skapa förändring. Men då krävs miljötänk, engagemang från stora företag och politisk vilja. Länders ledare och beslutsfattare säger ofta att de vill hjälpa till i vattenfrågan, men det händer inte alltid så mycket. Då är Oxfam där och kämpar för det,” säger Jola.

Slutligen, vad är vatten, och kan det ha olika betydelse i olika delar av världen?

”Man brukar ju säga att vatten är liv. Men är det en konstant kamp att få tag i tillräckliga mängder kan man fråga sig vad det är för livskvalitet. Att aldrig kunna ta sig förbi det steget, att vara fast i jakten på vatten, det är fattigdom. Förändring kommer inte ske över en natt, men det är ingen anledning att sluta jobba. Hela systemet av företag, organisationer och politiker måste vara på samma sida och jobba tillsammans, och därför är Stockholm World Water Week viktig,” säger Louise.

Aug 24, 2017
Aug
24
2017

Lider svenskarna av progressofobi?

6 av 10 svenskar känner inte till att fattigdomen i världen har minskat. Det visar en ny Sifo-undersökning presenterad av Oxfam som därför idag introducerar siten progressofobiupplysningen.se där man kan testa sig för att se om man lider av "progressofobi" – en motvilja mot att ta till sig nyheter om framsteg - och få botemedel i form av fakta.

 

Oxfam lanserar ny globala målen-kampanj

– I vårt arbete stöter vi på många människor som tror att fattigdomen och svälten är värre än någonsin och att det inte går att göra något åt problemen. Vi vill med progressofobiupplysningen på ett humoristiskt sätt försöka ändra dessa attityder och öka kunskapen om framstegen, säger Robert Höglund Oxfam Sveriges Kommunikationschef.

Enkätundersökningen visar att 43 respektive 44 procent av svenskarna tror att lika många eller fler befinner sig i extrem fattigdom eller lider av undernäring i dag jämfört med 1990. 22 respektive 21 procent svarar vet ej och endast 35 respektive 34 procent svarar att fattigdomen och undernäringen minskat.

De som läser dagstidningar regelbundet närmare sanningen
Cirka 40 procent av männen svarar att fattigdomen och undernäringen minskat medan endast 30 procent av kvinnorna känner till framstegen. Även högutbildade och de som regelbundet läser en dagstidning har högre kunskaper än övriga.

– Vi hjälporganisationer får ta på oss en del av ansvaret för svartsynen. Vi behöver berätta om problemen i världen men samtidigt underminerar okunskapen om framstegen tron på att det går att göra skillnad så därför är det viktigt även för oss att människor har rätt världsbild, säger Robert Höglund.

Roslingeffekten
Svenskarna kunskaper om framgångarna har dock förbättrats. Organisationen Gapminder har i undersökningar visat att bara 23 procent av svenskarna år 2013 kände till att fattigdomen halverats, men att det ökat till 38 procent i organisationens undersökning i år. Hälften av de som svarade rätt tillskrev sin kunskap till just Hans Roslings insatser.   

Oxfam får ekonomiskt stöd från Sida genom myndighetens medel för informationskampanjer kring de globala målen för att genomföra kampanjen progressofobiupplysningen.
 

Resultaten från hela enkätundersökningen finns här.

 

Aug 24, 2017
Aug
24
2017

Livet på paus

Beatrice är en av de en miljon sydsudaneser som flytt och nu befinner sig i Uganda. Efter att hennes mamma våldtagits och dödats, flydde Beatrice med sin man och dotter. Nu bor de i flyktinglägret Impevi, där de och 95 000 andra flyktingar får skydd, och lite mat och vatten.

 

Flykten

Beatrice och hennes familj levde ett bra liv i Sydsudan. Men med kriget förändrades allt. Det var när beväpnade grupper kom till deras by och dödade släkt och vänner, som Beatrice, hennes man och deras bebis lämnade allt och flydde för sina liv. Beatrice mamma, som aldrig återhämtade sig efter flera svåra våldtäktsskador, överlevde inte.


Sydsudanesiska flyktingar anländer till flyktimglägret Imvepi.

- När vi kom till gränsen kom minnena. Jag kom ihåg vad som hade hänt oss och våra vänner, hur vi sprang, snubblade över döda kroppar bara för att rädda våra liv. När vi kom fram var vi utmattade, och hade ingenting kvar, berättar Beatrice.

Ett nytt liv i flyktinglägret 
- Vi kom hit till Uganda, och jag var så lättad. Här var lugnt. Vi sov nätterna igenom, utan att fly till ljudet av vinande kulor. Här är fred och vår plan är att stanna här och försöka skapa ett liv, säger Beatrice.


Matdistribution i flyktinglägret.

Livet i flyktinglägret är inte enkelt. Det råder brist på både mat och vatten, men Beatrice berättar att det lilla som finns, delar man med varandra.


I lägret får varje familj material för att bygga en enkel bostad, och en plätt om 30 x 30 meter att bo på.

Flyktinglägret Imvepi öppnade i februari 2017 och har plats för 110 000 personer. Idag är 95 000 registrerade i lägret, och ungefär 1000 personer anländer varje dag, vilket försvårar situationen för de boende ytterligare.


Beatrice bär en vattendunk i Imvepi.

97% av vattnet i Imvepi fraktas dit, medan de resterande tre procenten hämtas från borrhål. Oxfam arbetar tillsammans med partners för att hitta ett mer hållbart vattensystem och har även installerat 675 latriner. Oxfam utbildar också familjer i hur de kan bygga sina egnalatriner och distribuerar det material som behövs för bygget.

Framtiden på paus
Vardagen i flyktinglägret är temporärt, Beatrices familjs liv är på paus. Men nu vill hon fokusera på att bygga upp en framtid för sin familj. Drömmen nu är att bli skräddare.
- Sydsudan är mitt land, men nu kan vi inte återvända. Jag åker inte tillbaka, för jag förlorade hela min familj där. Jag har inget att komma tillbaka till, så jag skulle vilja stanna i Uganda, även om den framtid jag hade planerat aldrig kan bli verklighet här, säger Beatrice.

Uganda hanterar just nu den snabbast växande flyktingkrisen i världen. 1.2 miljoner flyktingar från flera afrikanska länder befinner sig nu i Uganda, som är den tredje största värdnationer för flyktingar i världen. Det är nu 1 miljon sydsudanesiska flyktingar i Uganda, majoriteten av dem barn och kvinnor som flytt det tre år långa brutala inbördeskriget och hungerkrisen det skapat.

Kort info om flyktingkrisen i Uganda och Sydsudan

  • 1.94 miljoner människor lever som internflyktingar i Sydsudan.
  • En av tre har tvingats fly sina hem sedan december 2013. Nära 6 miljoner är i akut behov av nödhjälp.
  • Oxfam distribuerar rent vatten, bygger latriner och arbetar för att främja hygien för flyktingar i Uganda.
  • Oxfams ger nu livräddande stöd och hjälp åt 280 000 flyktingar i fyra av Ugandas distrikt.
  • Oxfam jobbar även i Sydsudan, med att distribuera mat och rent vatten.
  • För att förhindra sjukdomar som till exempel kolera, förser Oxfam också Sydsudaneserna med hygienartiklar och säker tillgång till sanitetsfaciliteter samt delar ut vouchers för kanoter, så att människor som tagit skydd från konflikten på öar och i träskmarker kan ta sig fram för att få den hjälp de behöver. 
  • Sedan februari har Oxfam levererat mat till över 415 000 personer i Sydsudan.

Beatrice heter egentligen något annat.

Foto: Kieran Doherty/ Oxfam. 

Aug 10, 2017
Aug
10
2017

Mörkret över Gaza

Den pågående elektricitetskrisen i Gaza påverkar människors tillgång till grundläggande tjänster i samma mån som efterdyningarna av kriget 2014.

 

Gazas befolkning står just nu inför ytterligare en djup kris. Bristen på grundläggande samhällsservice så som vatten och sanitet, är värre nu än det var i efterdyningarna av det förödande 50-dagarskriget som såg sitt slut för tre år sedan den här veckan.
- Efter kriget i Gaza 2014 var 50% av avloppsreningscentralerna ur funktion. Idag är den siffran 100%. I augusti 2014 saknade 900 000 personer tillgång till vatten- och sanitetsfaciliteter. Idag är den siffran uppe i 2 miljoner. Efter det senaste kriget fick 80% av befolkningen tillgång till el fyra timmar om dagen. Idag lever många med bara två timmar per dag, säger Chris Eijkemans, chef för Oxfam i Israel och det ockuperade palestinska territoriet.

Sedan Israel bombade Gazas enda kraftverk 2006 har elförsörjningen varit oacceptabelt låg, där hushåll och företag har fått så lite som åtta timmar om dagen. Detta har också förvärrats av land-, sjö- och luftblockaden som nu är inne på sitt 11:e år. Den senaste tidens upptrappning orsakades av Israels beslut om att minska elförsörjningen till Gaza med 40 procent, på begäran av den palestinska myndigheten (PA). Detta har gjort att utbudet sjunkit till så lite som två timmar per dag.
- Det var svårt att leva med åtta timmar el om dagen, men nu är det omöjligt att leva ett normalt liv. Elektricitetskrisen påverkar oss på alla tänkbara sätt. Det känns som krig, det är brist på allt, säger Sami Alhaw, Oxfams kommunikatör i Gaza.

Alla Oxfams humanitära projekt för vatten och sanitet, jordbruk och ekonomisk utveckling i Gaza har påverkats av elbristen. Arbetet med att återuppbygga kraftverk har upphört. Fiskare kan inte lagra sin fångst, jordbrukare kan inte bevattna sina grödor och information- och kommunikationsprojekt går miste om arbetsmöjligheter och tvingas göra personalnedskärningar.

- Även utan raketer och bomber lever palestinier i Gaza i en humanitär katastrof av enorma proportioner, en situation som är dem alldeles för bekant. Det är skamligt att denna kris har tillåtits att eskalera i så hög utsträckning och sätta ytterligare press på de två miljoner människor som redan lever under en olaglig blockad, säger Eijkemans.

Gazas elektricitetskris är en illegal, bestraffande åtgärd som drabbar en hel befolkning och måste omedelbart få ett slut. Den palestinska myndigheten, de facto myndigheterna i Gaza, och Israel delar alla ansvar för välbefinnandet hos de palestinier som bor i Gaza, och bör inte använda dem som ett förhandlingsobjekt i denna politiska tvist. Alla måste agera för att återuppta bränsle- och elförsörjningen till Gaza.
- Vi är två miljoner människor som är fast på denna plats mellan muren och havet, utan tillgång till rent vatten och med bara några få timmar el om dagen. För de flesta finns heller inget sätt att ta sig härifrån. Medan hoppet rinner ut sitter vi och väntar, i mörkret, säger Alhaw.

Oxfam har lanserat en sociala medier-kampanj i samarbete med palestinska digitala byråer för att visa solidaritet med människor i Gaza, och som uppmanar till att elektriciteten återigen sätts igång. Oxfam arbetar också för att de boende i Gaza ska få tillgång till rent vatten och bättre sanitära förhållanden.

 

 

Sidor