Nyheter

Mar 20, 2019
Mar
20
2019

Tusentals liv fortfarande hotade efter cyklonen Idai

Oxfam planerar nå minst 500 000 drabbade i Malawi, Mocambique och Zimbabwe.

 


Foto: Ester Cumpridos hus förstördes i cyklonen Idai. Tina Kruger / Oxfam Novib

Cyklonen Idai som dragit in över Malawi, Mocambique och Zimbabwe har lämnat ett spår av död, förstörelse och hemlöshet efter sig. Man befarar att dödssiffran kan vara så hög som 1000: hundratals personer är fortfarande försvunna. Människor har blivit av med sina hem, åkrar, vägar och byggnader har totalförstörts och kostnaderna för skadorna kommer förmodligen uppgå till flera miljoner dollar.

SWISHA till 90 037 24 för att hjälpa de drabbade. Skriv Cyklon som meddelande. 

Oxfams preliminära mål är att nå ut till minst 500 000 personer med hjälp. Oxfam kommer samarbeta med andra internationella organisationer och lokala partners för att hjälpa de som drabbats av cyklonen Idai. Fokus kommer att ligga på att förse de drabbade med rent vatten, mat och sanitetsanordningar så som toaletter och hygienartiklar.

Antalet drabbade beräknas till 2 miljoner människor, en siffra som sannolikt kommer stiga. Vägar och broar har på vissa ställen totalförstörts vilket gjort det svårt att nå fram med hjälp till drabbade områden.

Oxfams landschefer i Mocambique, Malawi och Zimbabwe berättar alla om desperation bland de drabbade. Förödelsen är omfattande och människors grödor och försörjningsmöjligheter på många håll utslagna. 

Rotafina Donco från Mocambique säger att människor vars hem svämmats över nu befinner sig i transitläger och inte har ätit på flera dagar. Hon berättar att människor sitter uppkrupna i träd eller klamrar sig fast på bergsväggar där de fortfarande väntar på att räddas. ”Matpriserna stiger snabbt,” säger hon.

John Makina, landschef i Malawi säger att vissa samhällen bara kan nås med helikopter eller båt. "Latriner och avloppssystem har svepts bort eller förstörts. Människor måste uträtta sina behov i buskarna — det kommer att leda till svåra vattenburna sjukdomar.”

Cyklonen drog in med vindstyrkor på 170 km/h och kraftiga regn drabbade staden Beira i Mocambique som nu till 90 % ligger under vatten. Alla kommunikationer är avskurna.
I Zimbabwe, har över 80 dödsfall officiellt registrerats och hundratals människor saknas fortfarande. Vägar är oframkomliga och räddningshelikoptrar kan inte lyfta på grund av det dåliga vädret.

Fredrick Kupfambamhandu, leder Oxfams vatten- och sanitetsteam  i Zimbabwe säger:
"Att fastställa omfattningen av skador har varit svårt eftersom området bara är tillgängligt via luftvägen just nu. Vägnätet skadades allvarligt. Zimbabwes arméstyrkor lyckades bara nå fram till drabbade områden till fots idag."

Netsai Shambira, Oxfams regionala koordinator för kvinnors rättigheter och genus, säger:
"Vi genomför en snabb genusanalys för att anpassa våra insatser, eftersom kvinnor och barn drabbas hårdast när katastrofer som den här inträffar.”

Vi kommer först och främst försöka säkerställa att människor får den livräddande akuthjälp de behöver, att de kan skydda sig ifrån vattenburna sjukdomar som kolera och får hjälp att bygga upp sina liv igen.

Feb 26, 2019
Feb
26
2019

Oxfam på Tempo Dokumentärfestival 2019

Film och samtal om den 40-åriga krisen i Västsahara. 

 

Oxfam och Tempo Dokumentärfestival samarbetar för att inspirera, påverka och öka kännedomen om viktiga frågor. Med hjälp av dokumentärfilm vill vi skapa ökad förståelse om vår värld, belysa samhällsproblem och skapa debatt och diskussion kring ämnen vi kanske inte hör så mycket om. Den 7 mars i år är vi med och presenterar filmen Hamada, vars tema är kopplat till vårt arbete mot fattigdom, med fokus på den bortglömda krisen i Västsahara. Filmen handlar om Sidahmed, Zaara och Taher som bor i ett flyktingläger mitt i den steniga Saharaöknen, långt ifrån sitt hemland. Övergivna och isolerade från omvärlden har sahrawifolket bott här i över 40 år, ända sedan Marocko drev dem ut ur Västsahara. Läs mer om och köp biljetter till evenemanget i Stockholm här och här.

Västsahara- en bortglömd kris

Sedan Marocko drev dem ut Västsahara 1975 har sahrawifolket fört en fruktlös självständighetskamp som inte fått mycket uppmärksamhet internationellt. I över 40 år har de nu bott i stora flyktingläger mitt i den steniga Saharaöknen, vid den algeriska gränsen, avskilda av minfält och en tusen kilometer lång marockansk defensivvägg.

Klimatet i området är extremt, med temperaturer upp till 55 grader C i juli och augusti. Människor i lägren har väldigt begränsad tillgång till mat, vatten, vård, bostäder och utbildning. På grund av att flyktinglägren ligger så isolerade och avskilt finns nästan inga jobb att hitta. Därför är flyktingarna starkt beroende av internationell nödhjälp.

40 år i öknen 

Den utdragna krisen i Västsahara har pågått i 40 år. World Food Program har distribuerat nästan exakt samma paket med torkad mat sedan 1986 och sahrawifolket har påverkats av bristen på en varierad kost. Många barn och kvinnor i lägren lider av akut undernäring. Hälsoproblem som högt blodtryck, diabetes, blodbrist och tillväxtproblem är också vanligt förekommande.

Det finns inget kranvattensystem i flyktinglägren. Vattnet förvaras i stora tankar som gör stora mängder av vattnet odrickbart.

Oxfam i Västsahara

Ordet flyktingar för ofta tankarna till en temporär situation. Men sahrawifolket har levt i flyktingläger i Algeriet i över 40 år. Barn föds och växer upp där.

Oxfam har stöttat sahrawifolket sedan de flydde 1975. Idag samarbetar vi med flera lokala partners och för att bland annat distribuera färsk mat så som potatis, tomater och lök i flyktinglägren, ett välbehövligt tillskott till World Food Programs matpaket.

Att leverera mat till flyktinglägren i Saharaöknen är en sak, att förvara mat på rätt sätt en annan. 2014 byggde Oxfam ett nytt matleverans-center där maten håller sig fräsch längre och som säkerställer en korrekt och mer praktisk matdistribution.


Kadiha Abdelfatah Mohamed bor i ett av sahrawifolkets flyktingläger i södra Algeriet. Mitt i öknen hade hon svårt att få tag på foder till sina getter. Men ett Oxfamprojekt i innovativ odlingsteknik kan hon nu odla färskt foder själv. Foto: Tineke D'haese

Frustrationen bland ungdomar i lägret växer då de går en framtid utan stora möjligheter till mötes. Oxfam samarbetar därför med den sahrawiska ungdomsorganisationen NOVA för att främja icke-våld bland ungdomar. Sahrawfolket har alltid använt en icke-våldsam inställning för att upprätthålla sina rättigheter, och tillsammans med NOVA vill vi skapa bättre möjligheter för ungdomar, så att de kan ta kontroll över sina liv och sin framtid och göra sina röster hörda i världen.

Oxfam stöttar också ungdomar i lägret att få igenom sina egna projekt. Tack vare detta har man bland annat startat en körskola för kvinnor, byggt en lekplats för barn och ett internetcafé där man också kan få lära sig att använda en dator.

Oxfam fortsätter att arbeta för det internationella erkännandet av konflikten och om den allvarliga humanitära situationen i sahrawifolkets flyktingläger.

Feb 1, 2019
Feb
1
2019

Öppet brev till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson

Situationen på Medelhavet blir allt mer akut och vi kräver att EU agerar omedelbart.

Det skriver vi, tillsammans med flera andra organisationer, i ett öppet brev till Sveriges justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

 


Flyktingar kommer iland på den grekiska ön Lesbos. Foto: Pablo Tosco/Oxfam

Bäste Morgan Johansson,

Vi, de undertecknande organisationerna, nätverken och plattformarna, skriver till dig för att utrycka vår stora oro och för att uppmana dig att ingripa i den pågående krisen på Medelhavet. Sedan januari 2018 har åtminstone 5300 kvinnor, barn och män drunknat i Medelhavet. Samtidigt har EU:s beslutsfattare tillåtit sig att bli delaktiga i tragedin som breder ut sig inför deras ögon.

I över sex månader har de europeiska ländernas regeringar försökt – och misslyckats med – att förhandla fram ett system som skulle göra det möjligt för överlevande att sättas iland på ett säkert sätt när de når Europas kust. Varje gång ett fartyg som räddat människor i sjönöd närmar sig den europeiska kusten inlåter sig EU-länderna istället i en smärtsam, utdragen debatt om vilket land som ska ta emot de överlevande och behandla deras asylansökan. Samtidigt är kvinnorna, barnen och männen, som ofta har både fysiska och psykiska ärr från sin resa, strandsatta ute till havs, ibland i nästan en månad. EU:s sjöräddningsinsats på Medelhavet, Operation Sophia, riskerar att avbrytas på grund av att de europeiska regeringarna inte kan komma överens om var de människor som räddats ska sättas i land.

Parallellt med detta sätter europeiska regeringar otillbörligt tryck på de civilsamhällesorganisationer som bedriver sök- och räddningsinsatser på Medelhavet. Istället för att stödja deras insatser, och därigenom rädda liv, har ett antal EU-länder gjort det svårare för organisationerna att bedriva sin verksamhet. Man har kommit med ogrundade anklagelser och hindrat sök- och räddningsfartyg från att lämna hamn. I januari i fjol bedrev fem organisationer sök- och räddningsinsatser på Medelhavet – i dag är endast en av dem kvar.

De europeiska regeringarna har gjort det otroligt svårt för sök- och räddningsorganisationer att fortsätta insatserna för att rädda liv. Samtidigt har man avskräckt andra fartyg från att uppfylla sina skyldigheter att rädda människor i nöd och föra dem till närmaste säkra hamn. Det har lett till att Medelhavet har blivit ett av de dödligaste haven i världen. I januari räddade en marin helikopter tre människor som uppgav att deras båt hade lämnat Libyen med 120 personer ombord. Alla andra hade drunknat. De personer som under tvång förs tillbaka till Libyen utsätts sannolikt för övergrepp, misshandel, de frihetsberövas godtyckligt eller säljs till slaveri. FN:s flyktingorgan uppger att fler än 15 000 personer fördes tillbaka till Libyen under 2018.

Enligt internationell rätt ska människor som räddas till havs föras till närmaste säkra hamn, där de ska behandlas med respekt och erbjudas skydd. Europa har förbundit sig att rädda liv på Medelhavet och dela på ansvaret att ta emot flyktingar. Rätten att söka asyl och principen om non-refoulement upprepas i Europeiska Unionens fördrag, som också förkunnar att EU grundar sig på värderingar som respekt för mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är värderingar som vi alla tror på och lagar som vi alla är bundna av. De borde upprätthållas oberoende av politiska meningsskiljaktigheter.

Vi uppmanar er att under det kommande informella mötet i rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF) komma fram till en lösning på hur undsatta människor ska kunna föras i land utan fördröjning. Detta kommer att rädda liv och garantera människors grundläggande rättigheter, inklusive rätten att söka asyl. Mer specifikt ber vi RIF-rådet att:

1. Stödja sök- och räddningsinsatser: Alla länder borde tillåta fartyg som utför sök- och räddningsinsatser att lägga till i deras hamnar, och att låta de undsatta människorna gå i land så att fartygen så snabbt som möjligt kan återvända ut på havet. Att försöka hindra livräddande insatser som görs av hjälporganisationer och handelsfartyg är en farlig strategi som försätter människor i livsfara och undergräver EU-medborgarnas förtroende för sina regeringar vad gäller att hitta en lösning i denna fråga.

2. Garantera snabba och förutsägbara landstigningar: Innan en reformering av Dublinförordningen (inklusive en permanent mekanism för ansvarsfördelning bland medlemsländerna) har antagits, behövs ett system som möjliggör för undsatta människor att snabbt kunna gå i land och därefter fördelas bland EU-länderna. Hjälporganisationer har tidigare kommit med förslag på hur en sådan fördelning kan se ut. Med tanke på hur brådskande behovet av ansvarsfördelning är, liksom hindren för en EU-övergripande lösning, bör man omedelbart försöka komma överens om ett system och samtidigt identifiera de länder som ingår i överenskommelsen på en gång. På så sätt behöver man inte börja om från början varje gång ett fartyg har räddat människor till havs. Ingen överenskommelse ger dock absolution till andra EU-länder när det gäller ansvar som finns reglerat i EU:s lagar, internationell flyktingrätt och sjörätten.

3. Sluta skicka tillbaka människor till Libyen: Libyen är ett krigsdrabbat land där flyktingar, asylsökande och migranter frihetsberövas under fruktansvärda förhållanden som bryter mot mänskliga rättigheter. Kvinnor, barn och män skickas tillbaka till Libyen av den EU-stödda libyska kustbevakningen eller enligt direktiv från andra sjöräddningscentraler (Maritime Rescue and Coordination Centres). De sätts i förvar helt godtyckligt och riskerar övergrepp, tortyr och att utsättas för andra brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är väldokumenterat – bland annat av några organisationer som skrivit på detta brev – att flyktingar, asylsökande och migranter har torterats och misshandlats när de tvingats tillbaka till Libyen. FN:s flyktingorgan UNHCR uppmanar stater att inte skicka tillbaka människor på flykt till Libyen, eftersom de inte är säkra i landet. EU-ländernas regeringar bör sätta upp tydliga riktmärken, inklusive ett stopp för godtyckliga interneringar i Libyen. Ifall dessa riktmärken inte uppnås bör EU-länderna också vara beredda att tills vidare upphöra med stödet till och samarbetet med den libyska kustbevakningen.

Situationen blir allt mer akut och vi kräver att EU agerar omedelbart!

Jan 25, 2019
Jan
25
2019

Varför klagar ni på miljardärerna?

- och fyra andra frågor om vår ojämlikhetsrapport.

 

 

Oxfams nya ojämlikhetsrapport har skapat rubriker i Sverige och runt hela världen den senaste veckan. Rapporten, som visar att världens dollarmiljardärer tillsammans tjänade 23 miljarder kronor om dagen förra året samtidigt som de 3,8 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft såg sina tillgångar minska med 4 miljarder om dagen, har också väckt många funderingar. Här är våra svar till de vanligaste frågorna.

1. Varför klagar ni på miljardärerna? De skapar jobbtillfällen och rika människor som Bill Gates har skänkt miljoner till välgörenhet.

Oxfam är inte emot att människor är rika- vi är emot fattigdom. Vi använder miljardärerna som ett exempel för att belysa problemet med vårt ekonomiska system som tillåter en liten grupp människor att skapa enorma förmögenheter medan de betalar relativt lite skatt, trots att offentliga tjänster som sjukvård och utbildning lider av underfinansiering. Det här är skevt.

Och det är sant att några miljardärer har byggt upp fenomenala företag och skapat otaliga jobbmöjligheter. Men det gäller inte alla. Oxfam uppskattar att två tredjedelar av dollarmiljardärernas rikedomar kommer från ärvda pengar eller har skapats med hjälp av monopol eller svågerpolitik. Inte heller alla miljardärer säkerställer att de som arbetar för dem får en rättvis andel av företagsvinsten vilket man kan göra genom att till exempel betala ut löner som går att leva på.

Det stämmer också att miljardärer som Bill Gates använder sin förmögenhet till att hjälpa andra- och det är fantastiskt! Men välgörenhet ersätter inte ett företags eller en persons ansvar att betala sin rättvisa andel skatt. Det här är det många som håller med oss om- till exempel säger Bill Gates att det är de superrikas största ansvar att betala skatt.  Även Warren Buffet har krävt högre skatter för de superrika och miljardären och entreprenören Nick Hanauer påpekade i veckan i en debattartikel att de allra rikaste, människor som han själv, borde betala mer i skatt.

2. Det här måste vara fel, fattigdomen minskar ju?

Antalet människor som lever i extrem fattigdom- på mindre än 1,90 dollar om dagen- har minskat, vilket är fantastiskt!

Men det är inte hela sanningen. Nästan halva jordens befolkning lever på under 5,5 dollar om dagen. De lever alltså inte i extrem fattigdom, men är fortfarande väldigt fattiga; bland bara en sjukvårdsräkning ifrån att tvingas in i extrem fattigdom. Det är tillgångarna hos den här gruppen människor som minskat.

Problemet är att den ekonomiska tillväxten inte delas jämlikt och vi menar att den i mycket högre grad måste tillfalla den fattigaste halvan av jordens befolkning. Miljardärernas förmögenheter ökade med 23 miljarder kronor om dagen förra året medan de världens fattigaste hälft såg sina tillgångar minska med 4 miljarder om dagen.

Vi arbetar för att det ekonomiska systemet ska fungera alla- inte bara de rikaste.

3. Låga skatter är väl bra? Höjda skatter betyder färre jobb och att den ekonomiska utvecklingen kommer att avta.

Att låga skatter för de rika skulle vara bra för att skapa nya jobb går att ifrågasätta. Till och med Internationella valutafonden säger att det finns gott om utrymme för omfördelning utan att den ekonomiska utvecklingen skulle ta skada.

Det är helt enkelt orimligt att skattesatserna för de allra rikaste människorna och företagen sänks systematiskt, medan viktiga offentliga tjänster som vård och utbildning (som gynnar alla i samhället) på många ställen i världen är gravt underfinansierade. Det behövs fler skolor- inte fler lyxyachter.

4. Vad är det för fel på privata skolor och sjukvård? Det är ett bra alternativ när kvaliteten offentliga skolor och sjukhus är låg.

När offentliga tjänster inte finansieras tillräckligt blir kvaliteten låg- och detta är verkligheten i många länder. Lösningen på det här problemet är att investera mer i offentliga tjänster, inte sälja ut dem till den privata sektorn, där de fattigaste i samhället exkluderas.

Den privata sektorn fungerar inte för de fattigaste i samhället eftersom det inte finns något incitament för privata företag att tillhandahålla tjänster för personer som inte har råd att betala för dem. Privata vårdgivare och utbildningsinstitutioner subventioneras dessutom ofta av regeringar, vilket innebär att offentliga pengar går till tjänster som gynnar de rikaste människornas behov- på bekostnad av de fattigaste.

Bara genom att öka investeringar till offentlig och gratis vård och utbildning kan regeringar se till att det är tillgängligt för alla.

5. Vad kan jag göra för att hjälpa?

Du kan dels skriva under vår namninsamling mot ojämlikhet som används för att sätta press på makthavare och regeringar. Du kan också vara med i kampen mot fattigdom och ojämlikhet som månadsgivare till Oxfam.

Jan 20, 2019
Jan
20
2019

Miljardärernas förmögenheter ökade förra året - de fattigaste förlorade pengar

Oxfams ojämlikhetsrapport: Världens fattigaste hälft såg sina tillgångar minska med 4 miljarder om dagen förra året. 

 

Världens cirka 2000 dollarmiljardärer tjänade tillsammans 23 miljarder kronor om dagen förra året samtidigt som de 3,8 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft såg sina tillgångar minska med 4 miljarder om dagen. Detta visar Oxfams ojämlikhetsapport Public Good or Private Wealth som släpps idag i samband med Världsekonomiskt forum i Davos, Schweiz.

Rapporten visar att de ökande klyftorna mellan rika och fattiga underminerar kampen mot fattigdom, är skadlig för våra ekonomiska system och skapar sociala slitningar världen över och avslöjar hur regeringar förvärrar ojämlikheten genom att underfinansiera sociala tjänster så som sjukvård och utbildning, inte utkräva tillräckliga skatter från företag och superrika individer och misslyckas med att ta tag i problemet skatteflykt. Den visar också att kvinnor och flickor drabbas hårdast av den ökande ekonomiska ojämlikheten.

- Storleken på ditt bankkonto ska inte bestämma hur många års utbildning du får eller hur länge du lever- men detta är verkligheten i alldeles för många länder. Medan företag och de superrika avnjuter låga skatter blir miljoner flickor nekade utbildning och kvinnor dör till följd av bristande mödravård, säger Oxfam Internationals VD Winnie Byanyima.

Rapporten visar att antalet miljardärer nästan har fördubblats sedan finanskrisen, med en ny miljardär varannan dag mellan 2017 och 2018. Dessutom betalar rika individer och företag lägre skattesatser än på flera decennier.

  •  Samtidigt tvingas 100 miljoner människor in i extrem fattigdom varje år på grund av sjukvårdskostnader och halva jordens befolkning lever på mindre än 50 kronor om dagen.
  • Bara 4 cent av varje dollar av världens skatteintäkter kom från beskattning av förmögenhet så som arv eller fastigheter 2015. Den här typen av skatter har reducerats eller tagits bort i många rika länder och har knappt implementerats i utvecklingsländer.
  • Skattesatser för rika individer och företag har sänkts kraftigt. Till exempel minskade den högsta skattesatsen för personlig inkomstskatt i rika länder från 62 procent 1970 till bara 38 procent 2013. Medelvärdet i fattiga länder är bara 28 procent.
  • De allra rikaste gömmer också stora summor - ca 70 biljoner kronor- från skattemyndigheter.
  • I några länder, till exempel Brasilien, betalar den fattigaste 10 procenten av befolkningen en högre andel skatt i förhållande till sin inkomst än den rikaste 10 procenten.
  • Om den rikaste procenten betalade 0,5 procentenheter mer i skatt på sina förmögenheter hade det sammanlagt räckt till utbildning för alla de 262 miljoner barn som idag inte går i skolan och sjukvård som hade kunnat rädda 3,3 miljoner människors liv.

Den permanenta underfinansieringen av samhällstjänster drabbar de fattiga värst, likaså exkluderas de fattigaste när samhällstjänster säljs ut till privata företag. I många länder har utbildning och sjukvård blivit en lyx bara rika har råd med. Varje dag dör 10 000 personer på grund av att de inte har råd med sjukvård. I utvecklingsländer löper ett barn från en fattig familj dubbelt så stor risk att dö före fem års ålder, jämfört med ett barn från en rik familj. I länder som till exempel Kenya går barn från rika familjer i skolan dubbelt så länge som barn från fattiga familjer.

- Vi har inte tillräckligt. Vi har inte lämpliga klassrumsmöbler eller utrustning. Dessutom känner många barn på landsbygden att de är nedprioriterade, mindre värda, och de når inte upp till de förväntade resultaten. Några barn måste jobba samtidigt som de studerar. Några måste gå två timmar för att komma till skolan och några är undernärda, berättar Betty som är lärare i Palca, Bolivia, där skolavhopp är vanligt.

Att sänka förmögenhetsskatter gynnar främst män som kontrollerar över 86 procent av företagen och har 50 procent större förmögenheter än kvinnor globalt. Omvänt är det fattiga kvinnor och flickor som drabbas hårdast när samhällstjänster nedprioriteras. Flickor tvingas sluta skolan när skolavgifterna blir för höga och kvinnor stannar hemma och tar hand om sjuka släktingar när sjukvårdssystemet sviker. Oxfam uppskattar att om allt obetalt hushållsarbete kvinnor står för globalt per år hade utförts av ett företag hade det haft en årlig omsättning på 10 biljoner dollar, 43 gånger mer än Apple, världens största företag.

- Människor över hela världen är arga och frustrerade. Regeringar kan skapa verklig förändring genom att säkerställa att företag och rika individer betalar sin rättvisa andel skatt och investerar pengarna i gratis sjukvård och utbildning som möter alla människors behov- framförallt kvinnor och flickor som så ofta förbises. Regeringar kan bygga en bättre framtid för alla, inte bara för några få priviligierade, säger Winnie Byanyima.

Sidor