Nyheter

Jun 5, 2019
Jun
5
2019

Ebola sprids allt snabbare i DR Kongo

Antalet ebolafall har nu nått 2000 i världens näst värsta utbrott genom tiderna.

 

Oxfams insatser för att stoppa ebolaspridningen i konfliktdrabbade Kongo möter fortsatta utmaningar, medan den dödliga sjukdomen drabbar allt fler. Det har skett flera attacker mot sjukhus och människor med symptom har undvikit att söka vård, vilket gör insatsen mot ebola mycket svår.


En man tvättar händerna med renat vatten på en marknad mellan Beni och Mangina, DR Kongo. Rädslan för att smittas av ebola har gjort att färre handlar mat på marknaderna. Oxfam var en av de första organisationerna som inledde insatser mot ebolan i östra Kongo och tillhandahåller bland annat handtvättsstationer som den på bilden ovan. Foto: John Wessels/Oxfam

- Vi möter fortfarande människor som har en stor misstro mot insatserna mot ebola vilket gjort det svårt att sanera hus och genomföra vaccinationer och säkra begravningar, säger Corinne N’Daw, Oxfams landschef i DR Kongo.

Sedan augusti 2018 när ebolautbrottet startade, har över 1300 personer mist livet till följd av sjukdomen. Majoriteten är kvinnor och flickor, då det oftast är de som tar hand om sjuka människor. Det här är det tionde och värsta ebolautbrottet i landets historia. Det är också det näst allvarligaste i världen genom tiderna, efter utbrottet i Västafrika som orsakade 11 000 människors död. Kontexten i DR Kongo är extra känslig då ebolan sprids i områden där det pågår väpnade konflikter. Vid upprepade tillfällen har sjukhus och hjälparbetare attackerats av väpnade grupper. Detta har gjort att människor tvingats fly från vårdcentraler och sjukhus eller blivit rädda för att söka sig dit.

Oxfams insatser

För att hindra spridningen av ebola fokuserar Oxfam på informationsspridning, förser drabbade samhällen med rent dricksvatten och stöttar lokala vårdcentraler. Sedan sjukdomsutbrottet startade har vi nått ut till 602 181 personer.

Oxfam har funnits på plats i DR Kongo sedan 1961. Förra året nådde vi ut till 1,3 miljoner människor i landet med humanitär hjälp och långsiktigt stöd till människor i fattigdom.

Maj 8, 2019
Maj
8
2019

Vi bygger vår längsta vattenledning någonsin- 96 km!

Vi har nyligen påbörjat konstruktionen av ett av de längsta vattensystemen som någonsin byggts av en hjälporganisation. Vattenledningen i Demokratiska republiken Kongo korsar områden av regnskog och djupa dalar och sträcker sig till några av de mest otillgängliga platserna i landet där de få vattenpumpar som finns har torkat ut.

När den är klar, kommer den nya vattenledningen förse 180 000 personer med rent, säkert och drickbart vatten.

De flesta av landets brunnar och andra källor till dricksvatten har skadats i väpnade konflikter eller torkat ut. Så trots att DR Kongo är det vattenrikaste landet i Afrika saknar miljontals människor tillgång till rent vatten vilket orsakat en enorm spridning av vattenburna sjukdomar som kolera.

Lwako Okelwa från Sebele genomgår sin andra kolerabehandling och berättar att vattensituationen inte förbättrats på de 15 år han bott i området. Det finns fortfarande inget rent vatten och det påverkar hans liv varje dag.
- Det är riktigt illa. Mina barn är sjuka hela tiden, men vad kan jag göra? Jag har inget val, säger Lwako.

Lwako insjuknade i kolera efter att ha druckit förorenat vatten. Innan han blev sjuk hjälpte han till med byggandet av vattenledningen genom att gräva diken.Foto: Alexis Huguet/Oxfam Novib

För närvarande ligger den största utmaningen i att färdigställa de 26 km som saknas av vattenledningen. Detta är det överlägset mest omfattande projekt som Oxfam- och kanske någon annan hjälporganisation- någonsin genomfört, dessutom i ett av de mest avlägsna områdena i Demokratiska republiken Kongo.

Ndaondi Ruhaliza bär på ett plaströr som ska användas till vattenledningen. Foto: Alexis Huguet/Oxfam Novib

Maj 3, 2019
Maj
3
2019

Kommentar: Socialdemokraternas förslag om stoppad skatteflykt

Det är mycket positivt att Stefan Löfven och Magdalena Andersson vill bekämpa skatteflykt, men fler åtgärder behövs. 

Det är glädjande att socialdemokraterna nu vill se hårdare tag mot skatteflykt i EU. Idag förlorar såväl höginkomstländer som låginkomstländer, stora summor varje år till följd av individers och företags skatteflykt. Bättre regelverk som hindrar skatteflykten kan förutom Sverige även gynna de allra fattigaste som lever i låginkomstländer. När låginkomstländer snuvas på de intäkterna som de har rätt till har de inte råd att satsa på fattigdomsbekämpande insatser och människor ges inte möjlighet att lyfta sig ur fattigdom.  Alla länder har stora vinster att göra på ett bättre fungerande globalt skattesystem.

EU:s arbete mot skatteflykt får konsekvenser för hela världen. Exempelvis gör EU:s svarta lista över skatteparadis det svårare att utnyttja skatteparadis oavsett var man är bosatt eller har sitt huvudkontor.

Förslagen som Magdalena Andersson och Stefan Löfven nu för fram är i linje med vad Oxfam förespråkar. EU:s svarta lista över skatteparadis är inte tillräcklig i dess nuvarande utformning då flera länder som idag har regelverk som underlättar för skatteflykt trots det inte svartlistats. Ökad transparens gällande vilka personer som faktiskt står bakom företag är helt nödvändig. Och informationsdelning gällande hur mycket skatt företag betalar i samtliga länder de är verksamma i försvårar för företagen att fly från skatt. Det är dock viktigt att denna information även offentliggörs så att medborgare kan granska företagen. Det finns förslag för detta inom EU, så kallad offentlig land-för-land rapportering, som Sverige fram till idag har varit tveksamt till men som vi nu hoppas att man kommer att stödja. 

Det är också positivt att socialdemokraterna vill se ett stopp för kapplöpningen mot botten mellan EU-länder när det gäller företagsskatter. Sverige har dock varit en aktiv deltagare i denna kapplöpning. För 11 år sedan var den svenska bolagsskatten 28 % men har sänkts i flera steg, närmast till 20,6 % år 2021. När Sverige sänkte från 26 till 22 procent 2013 hakade Danmark genast på och gjorde detsamma vilket tydligt illustrerar hur kapplöpningen fungerar. Andra EU länder är de facto skatteparadis själva men ingår trots det inte på EU:s svarta lista. Det är därför bra att Sverige nu efterfrågar konsekvenser för de EU-länder som har skadlig skattelagstiftning.

Löfven och Anderssons utspel bådar mycket gott inför framtiden. Nu ser Oxfam fram emot att se ett starkt ledarskap från Sverige inom EU i frågan om att stoppa skatteflykten, om det lyckas kommer det att gynna svenska medborgare såväl som världens fattigaste.

Apr 29, 2019
Apr
29
2019

Det som inte fick hända, händer igen

Bara en månad efter cyklonen Idai har nu ytterligare en katastrof inträffat- cyklonen Kenneth har spolat bort hela byar.

 

Cyklonen Kenneth drog in över land i Tanzania och Moçambique den 25 april och kan nu skapa ytterligare en humanitär kris, bara en månad efter att cyklonen Idai orsakade enorm förstörelse och drabbade nära 2 miljoner människor i Moçambique, Malawi och Zimbabwe.

Alima står framför sitt hem, som förstördes i cyklonen Kenneth. Foto: Tommy Trenchard / Oxfam

Alima, 19, är en av de drabbade. Hennes hus i Macomia, Moçambique, förstördes i cyklonen Kenneth.
- Vindarna och regnet var så starka. Allting förstördes. Jag var väldigt rädd, och jag är fortfarande rädd. Vi behöver mat, vi behöver vatten och vi behöver ett nytt hus. Nu sover vi utomhus och alla barn har fått hosta, säger Alima.

Oxfam arbetar fortfarande dag och natt för att stötta dem som drabbades av den första katastrofen, cyklonen Idai, vilket försvårar en redan akut situation. Cyklonen Kenneth har spolat bort hela byar och över 160 000 personer har drabbats. Enligt FN ska 29 550 hus ha förstörts efter stormens framfart. Tusentals människor är nu i akut behov av rent vatten, mat och någonstans att bo.

En pojke sitter på en nedfallen palm och tittar ut över de förstörda husen i Macomia i norra Moçambique, ett område som drabbats hårt av cyklonen Kenneth. Foto: Tommy Trenchard / Oxfam

Oxfam har hittills nått ut till 109 500 personer efter cyklonen Idai, men katastrofinsatserna är för närvarande grovt underfinansierade och efter cyklonen Kenneth ökar nu behoven.

Apr 23, 2019
Apr
23
2019

Cyklonen Idai: Överlevare berättar

”Naturen fortsätter förstöra för mig. Vi var inte förberedda på dödsvindarna.”

 

Joanna Raul

Joanna Raul i lägret Ifapfa i Beira, Moçambique, där många som mist sina hem i cyklonen Idai nu bor i provisoriska tält.

Jag gillade mitt liv innan katastrofen. Jag jobbade som hushållerska och sjöng i kyrkokör. Jag älskade verkligen att sjunga. Jag och en grupp kvinnor hade en spar- och långrupp och vi hade stora planer. Våra barn skulle gå i skolan, vi skulle bygga hus och våra företag skulle växa. Den drömmen är död nu.

Vi hörde om cyklonen på radio, någon skrek i en megafon och mobiloperatörer skrev varnings-sms: ”Håll era barn hemma, var tillsammans, stäng av elen och stäng fönster och dörrar.” Men ingen förklarade att vi skulle förbereda oss på dödens vindar.

Jag såg misär. När dödsvindarna kom skakade jorden och det var blixtrar överallt. Det lät som ett argt lejon. Jag var i mitt tält med mina döttrar. Jag kunde inte förstå att naturen skulle attackera mig igen efter översvämningarna i januari som förstörde mitt hus. Jag försökte skydda mina barn men tältet revs sönder. Vi sprang över till grannen, men taket blåste av. Vi bestämde oss för att fly till en närliggande skola.

Nu rev vinden upp tak runt omkring oss. Hus föll ihop, stora träd föll, alla sprang, barn skrek och ingen visste var vi skulle ta vägen. Jag såg människor dö och jag kunde inte hjälpa dem. Människor jag känner, som bor i samma by som jag. Det är väldigt smärtsamt.

Vi hamnade här i lägret där vi bott i ungefär en månad nu. Jag delar tält med sju andra, några av dem har jag aldrig träffat förut. Vi får mat, rent vatten och vårdcentral och toaletter ligger nära. Det jobbiga är att inte veta vad som ska hända härnäst.

Det är frustrerande. Naturen fortsätter att förstöra för mig. Först tog den mitt hus, sen tog cyklonen mitt tält. Jag vet inte vad jag ska tänka och känna. Jag bara lever, jag har inte råd att hoppas. Det enda jag vill är att bygga ett hållbart hus. Jag vill aldrig att mina döttrar ska behöva gå igenom något liknande igen.

Joanna framför tältet hon delar med 7 andra som förlorat sina hem efter cyklonen Idai.

Manuel och Mariamo

Manuel och Mariamo i Ifapalägret, Baira, Moçambique

Manuel: Jag gick inte i skolan så länge, min familj hade inte råd. Men om jag kunde läsa hade jag nog förstått SMS:en vi fick som varnade om cyklonen. Nu är jag här i lägret, utan någonting. Som tur är har jag Mariamo. Vi har varit ihop i två år. Vi bor ihop tillsammans med hennes 6-åriga son. Vi planerade att gifta oss och vi jobbade hårt för att få ihop pengar. Nu har den drömmen förts bort med vindarna. Situationen är svår. Det är som en mardröm. Vi blev varnade om att en cyklon skulle komma och att den skulle vara 200 kilometer i timmen. Vi visste inte vad en cyklon var så för många av oss var det svårt att förbereda sig.

Mariamo: När regnet kom var det som att en flod öppnat sig och kommit för att svälja oss. Jag nattade min son när Manuel kom inspringande, jag har aldrig sett honom så rädd. Ut från huset, nu, skrek han. Vattnet steg så fort att jag var tvungen att bära min son på axlarna.

Manuel: Vi blev räddade av helikoptrar när vi stod med vatten upp till midjan, trots att vi sprungit högt upp. Alla var i chock. Det som inte blåst sönder förstördes av översvämningarna. Om vi bara fått bättre varningar hade vi kunnat förflytta oss till en säkrare plats.

Mariamo: Vi har förlorat allt. Vi har varit här i en månad och vet fortfarande inte vad som ska hända med oss, om vi får stanna eller om vi kommer skickas tillbaka till våra byar. Jag hoppas att regeringen ger oss en bit land på en höjd snart, så att vi kan bygga ett hus och ett jordbruk och börja om på nytt.

Sidor