Nyheter

Aug 30, 2017
Aug
30
2017

Fyra frågor om vatten

Jola Miziniak och Louise Medland är vattenexperter på Oxfam i Storbritannien. I veckan besöker de Sverige för att delta i World Water Week i Stockholm. Vi passade på att ställa fyra frågor- om vatten.

 

Hållbarhet vägen framåt

Varför är det viktigt att vara med på World Water Week?

”Det är en viktig knutpunkt. Det är en möjlighet att skapa kontakter och höra om de senaste trenderna och ny forskning. Oxfam jobbar både med hållbara vattensystem och humanitära insatser för vattentillgång, och det är intressant att höra vad olika tankesmedjor har att säga om vägen framåt,” säger Jola.

Så, vad är vägen framåt?

”Hållbarhet. Vi måste hitta sätt att fördela vår vattenkonsumtion. Det är det som är grejen med vatten- det handlar om att dela på det som finns. Frågan är hur den balansen ska se ut. Vi måste kanske till exempel dra ner på vår konsumtion i Storbritannien,” säger Louise.
”Det är det som är så intressant med att arbeta med vatten, förutsättningarna förändras konstant. Vi blir fler, klimatet förändras. Därför måste vi hela tiden tänka nytt och förbättra oss,” fyller Jola i.

Vad är den största utmaningen för Oxfams vattenarbete?

”Det är om olika sfärer av samhället kan samarbeta som vi kan skapa förändring. Men då krävs miljötänk, engagemang från stora företag och politisk vilja. Länders ledare och beslutsfattare säger ofta att de vill hjälpa till i vattenfrågan, men det händer inte alltid så mycket. Då är Oxfam där och kämpar för det,” säger Jola.

Slutligen, vad är vatten, och kan det ha olika betydelse i olika delar av världen?

”Man brukar ju säga att vatten är liv. Men är det en konstant kamp att få tag i tillräckliga mängder kan man fråga sig vad det är för livskvalitet. Att aldrig kunna ta sig förbi det steget, att vara fast i jakten på vatten, det är fattigdom. Förändring kommer inte ske över en natt, men det är ingen anledning att sluta jobba. Hela systemet av företag, organisationer och politiker måste vara på samma sida och jobba tillsammans, och därför är Stockholm World Water Week viktig,” säger Louise.

Aug 24, 2017
Aug
24
2017

Lider svenskarna av progressofobi?

6 av 10 svenskar känner inte till att fattigdomen i världen har minskat. Det visar en ny Sifo-undersökning presenterad av Oxfam som därför idag introducerar siten progressofobiupplysningen.se där man kan testa sig för att se om man lider av "progressofobi" – en motvilja mot att ta till sig nyheter om framsteg - och få botemedel i form av fakta.

 

Oxfam lanserar ny globala målen-kampanj

– I vårt arbete stöter vi på många människor som tror att fattigdomen och svälten är värre än någonsin och att det inte går att göra något åt problemen. Vi vill med progressofobiupplysningen på ett humoristiskt sätt försöka ändra dessa attityder och öka kunskapen om framstegen, säger Robert Höglund Oxfam Sveriges Kommunikationschef.

Enkätundersökningen visar att 43 respektive 44 procent av svenskarna tror att lika många eller fler befinner sig i extrem fattigdom eller lider av undernäring i dag jämfört med 1990. 22 respektive 21 procent svarar vet ej och endast 35 respektive 34 procent svarar att fattigdomen och undernäringen minskat.

De som läser dagstidningar regelbundet närmare sanningen
Cirka 40 procent av männen svarar att fattigdomen och undernäringen minskat medan endast 30 procent av kvinnorna känner till framstegen. Även högutbildade och de som regelbundet läser en dagstidning har högre kunskaper än övriga.

– Vi hjälporganisationer får ta på oss en del av ansvaret för svartsynen. Vi behöver berätta om problemen i världen men samtidigt underminerar okunskapen om framstegen tron på att det går att göra skillnad så därför är det viktigt även för oss att människor har rätt världsbild, säger Robert Höglund.

Roslingeffekten
Svenskarna kunskaper om framgångarna har dock förbättrats. Organisationen Gapminder har i undersökningar visat att bara 23 procent av svenskarna år 2013 kände till att fattigdomen halverats, men att det ökat till 38 procent i organisationens undersökning i år. Hälften av de som svarade rätt tillskrev sin kunskap till just Hans Roslings insatser.   

Oxfam får ekonomiskt stöd från Sida genom myndighetens medel för informationskampanjer kring de globala målen för att genomföra kampanjen progressofobiupplysningen.
 

Resultaten från hela enkätundersökningen finns här.

 

Aug 24, 2017
Aug
24
2017

Livet på paus

Beatrice är en av de en miljon sydsudaneser som flytt och nu befinner sig i Uganda. Efter att hennes mamma våldtagits och dödats, flydde Beatrice med sin man och dotter. Nu bor de i flyktinglägret Impevi, där de och 95 000 andra flyktingar får skydd, och lite mat och vatten.

 

Flykten

Beatrice och hennes familj levde ett bra liv i Sydsudan. Men med kriget förändrades allt. Det var när beväpnade grupper kom till deras by och dödade släkt och vänner, som Beatrice, hennes man och deras bebis lämnade allt och flydde för sina liv. Beatrice mamma, som aldrig återhämtade sig efter flera svåra våldtäktsskador, överlevde inte.


Sydsudanesiska flyktingar anländer till flyktimglägret Imvepi.

- När vi kom till gränsen kom minnena. Jag kom ihåg vad som hade hänt oss och våra vänner, hur vi sprang, snubblade över döda kroppar bara för att rädda våra liv. När vi kom fram var vi utmattade, och hade ingenting kvar, berättar Beatrice.

Ett nytt liv i flyktinglägret 
- Vi kom hit till Uganda, och jag var så lättad. Här var lugnt. Vi sov nätterna igenom, utan att fly till ljudet av vinande kulor. Här är fred och vår plan är att stanna här och försöka skapa ett liv, säger Beatrice.


Matdistribution i flyktinglägret.

Livet i flyktinglägret är inte enkelt. Det råder brist på både mat och vatten, men Beatrice berättar att det lilla som finns, delar man med varandra.


I lägret får varje familj material för att bygga en enkel bostad, och en plätt om 30 x 30 meter att bo på.

Flyktinglägret Imvepi öppnade i februari 2017 och har plats för 110 000 personer. Idag är 95 000 registrerade i lägret, och ungefär 1000 personer anländer varje dag, vilket försvårar situationen för de boende ytterligare.


Beatrice bär en vattendunk i Imvepi.

97% av vattnet i Imvepi fraktas dit, medan de resterande tre procenten hämtas från borrhål. Oxfam arbetar tillsammans med partners för att hitta ett mer hållbart vattensystem och har även installerat 675 latriner. Oxfam utbildar också familjer i hur de kan bygga sina egnalatriner och distribuerar det material som behövs för bygget.

Framtiden på paus
Vardagen i flyktinglägret är temporärt, Beatrices familjs liv är på paus. Men nu vill hon fokusera på att bygga upp en framtid för sin familj. Drömmen nu är att bli skräddare.
- Sydsudan är mitt land, men nu kan vi inte återvända. Jag åker inte tillbaka, för jag förlorade hela min familj där. Jag har inget att komma tillbaka till, så jag skulle vilja stanna i Uganda, även om den framtid jag hade planerat aldrig kan bli verklighet här, säger Beatrice.

Uganda hanterar just nu den snabbast växande flyktingkrisen i världen. 1.2 miljoner flyktingar från flera afrikanska länder befinner sig nu i Uganda, som är den tredje största värdnationer för flyktingar i världen. Det är nu 1 miljon sydsudanesiska flyktingar i Uganda, majoriteten av dem barn och kvinnor som flytt det tre år långa brutala inbördeskriget och hungerkrisen det skapat.

Kort info om flyktingkrisen i Uganda och Sydsudan

  • 1.94 miljoner människor lever som internflyktingar i Sydsudan.
  • En av tre har tvingats fly sina hem sedan december 2013. Nära 6 miljoner är i akut behov av nödhjälp.
  • Oxfam distribuerar rent vatten, bygger latriner och arbetar för att främja hygien för flyktingar i Uganda.
  • Oxfams ger nu livräddande stöd och hjälp åt 280 000 flyktingar i fyra av Ugandas distrikt.
  • Oxfam jobbar även i Sydsudan, med att distribuera mat och rent vatten.
  • För att förhindra sjukdomar som till exempel kolera, förser Oxfam också Sydsudaneserna med hygienartiklar och säker tillgång till sanitetsfaciliteter samt delar ut vouchers för kanoter, så att människor som tagit skydd från konflikten på öar och i träskmarker kan ta sig fram för att få den hjälp de behöver. 
  • Sedan februari har Oxfam levererat mat till över 415 000 personer i Sydsudan.

Beatrice heter egentligen något annat.

Foto: Kieran Doherty/ Oxfam. 

Aug 10, 2017
Aug
10
2017

Mörkret över Gaza

Den pågående elektricitetskrisen i Gaza påverkar människors tillgång till grundläggande tjänster i samma mån som efterdyningarna av kriget 2014.

 

Gazas befolkning står just nu inför ytterligare en djup kris. Bristen på grundläggande samhällsservice så som vatten och sanitet, är värre nu än det var i efterdyningarna av det förödande 50-dagarskriget som såg sitt slut för tre år sedan den här veckan.
- Efter kriget i Gaza 2014 var 50% av avloppsreningscentralerna ur funktion. Idag är den siffran 100%. I augusti 2014 saknade 900 000 personer tillgång till vatten- och sanitetsfaciliteter. Idag är den siffran uppe i 2 miljoner. Efter det senaste kriget fick 80% av befolkningen tillgång till el fyra timmar om dagen. Idag lever många med bara två timmar per dag, säger Chris Eijkemans, chef för Oxfam i Israel och det ockuperade palestinska territoriet.

Sedan Israel bombade Gazas enda kraftverk 2006 har elförsörjningen varit oacceptabelt låg, där hushåll och företag har fått så lite som åtta timmar om dagen. Detta har också förvärrats av land-, sjö- och luftblockaden som nu är inne på sitt 11:e år. Den senaste tidens upptrappning orsakades av Israels beslut om att minska elförsörjningen till Gaza med 40 procent, på begäran av den palestinska myndigheten (PA). Detta har gjort att utbudet sjunkit till så lite som två timmar per dag.
- Det var svårt att leva med åtta timmar el om dagen, men nu är det omöjligt att leva ett normalt liv. Elektricitetskrisen påverkar oss på alla tänkbara sätt. Det känns som krig, det är brist på allt, säger Sami Alhaw, Oxfams kommunikatör i Gaza.

Alla Oxfams humanitära projekt för vatten och sanitet, jordbruk och ekonomisk utveckling i Gaza har påverkats av elbristen. Arbetet med att återuppbygga kraftverk har upphört. Fiskare kan inte lagra sin fångst, jordbrukare kan inte bevattna sina grödor och information- och kommunikationsprojekt går miste om arbetsmöjligheter och tvingas göra personalnedskärningar.

- Även utan raketer och bomber lever palestinier i Gaza i en humanitär katastrof av enorma proportioner, en situation som är dem alldeles för bekant. Det är skamligt att denna kris har tillåtits att eskalera i så hög utsträckning och sätta ytterligare press på de två miljoner människor som redan lever under en olaglig blockad, säger Eijkemans.

Gazas elektricitetskris är en illegal, bestraffande åtgärd som drabbar en hel befolkning och måste omedelbart få ett slut. Den palestinska myndigheten, de facto myndigheterna i Gaza, och Israel delar alla ansvar för välbefinnandet hos de palestinier som bor i Gaza, och bör inte använda dem som ett förhandlingsobjekt i denna politiska tvist. Alla måste agera för att återuppta bränsle- och elförsörjningen till Gaza.
- Vi är två miljoner människor som är fast på denna plats mellan muren och havet, utan tillgång till rent vatten och med bara några få timmar el om dagen. För de flesta finns heller inget sätt att ta sig härifrån. Medan hoppet rinner ut sitter vi och väntar, i mörkret, säger Alhaw.

Oxfam har lanserat en sociala medier-kampanj i samarbete med palestinska digitala byråer för att visa solidaritet med människor i Gaza, och som uppmanar till att elektriciteten återigen sätts igång. Oxfam arbetar också för att de boende i Gaza ska få tillgång till rent vatten och bättre sanitära förhållanden.

 

 

Aug 7, 2017
Aug
7
2017

Kunskapsmakt och vattentankar

Sedan Clarice Akinyi gick med i Oxfamprojektet Wezesha Jamii har hon förutom att lyckas göra sin verksamhet mer lönsam gynnat samhället hon bor i genom sin rättighetskamp. Clarice är en av de 30 000 kvinnor Oxfam ska nå ut till i ett projekt i informella bosättningar i Nairobi, Kenya.

 

Möt rättighetskämpen Clarice

Tvåbarnsmamman Clarice Akinyi, 35, är hushållsarbetare och bor i Mathare i Nairobi. Clarice berättar att hon älskar sitt yrke, men att det länge växt en frustration inom henne. Låga löner, respektlösa arbetsgivare, oavlönat extraarbete, hot och övergrepp var vardag för Clarice och många andra i samma yrkesroll. Men hur arg det än gjorde henne var det svårt att veta hur problemet kunde attackeras på bästa sätt, berättar hon.
- Vi blev utnyttjade. Det är svårt för hushållsarbetare att få respekt för sitt jobb. Ofta är de som arbetar med hushållstjänster outbildade och då tror andra att man inte har kunskap i någonting, säger Clarice.

Genom Oxfams projekt Wezesha Jamii har Clarice fått med sig nya kunskaper och verktyg som hjälper henne att kämpa för sina rättigheter och samtidigt få mer pengar över för att försörja sina två barn.
- När jag gick med i Wezesha Jamii och kom i kontakt Oxfam bestämde jag mig för att den nya informationen jag fick inte kunde stanna hos mig. Jag förstod att om jag tog initiativ för att sprida vidare det jag lärde mig i projektet, kan det gynna många i samhället, säger Clarice.


Clarice Akinyi tvättar kläder i Mathare. 

Wezesha Jamii är ett fyraårigt EU-finansierat projekt, som Oxfam tillsammans med lokala organisationer genomför i fem informella bostadsområden kring Nairobi; Mukuru, Kibera, Korogocho, Mathare och Kawangware. Kvinnorna projektet riktar sig till arbetar med hushållsnära tjänster eller driver mindre verksamheter och som är beroende av den informella ekonomin i Nairobi.

Nu leder Clarice ”M-Power Women’s group”, där arbetande kvinnor gått ihop och organiserat sig i kampen för rättvisa. Tillsammans har de också startat en spar- och lånegrupp, endast tillgänglig för kvinnor, som gör det möjligt för medlemmarna att göra lite större investeringar.
- Jag känner att ingenting är omöjligt, om man jobbar som ett team, säger Clarice.


Medlemmar i Wezesha Jamii.

Efter att ha fått stöd genom projektet har Clarice lagt upp ett mer lönsamt system för sitt arbete. När hon förut tjänade 3500 shilling (ungefär 270 kronor) i månaden tjänar hon nu runt 8000 (ungefär 600 kronor).
- Jag tjänar inte mycket, men vi har lärt oss att planera på ett bättre sätt, säger hon.

- Genom Wezesha Jamii har vi tagit oss långt, men jag funderar redan på hur jag kan utvecklas mer och göra det bättre än det varit. Jag tjänar inte mycket, men vi har lärt oss att planera på ett bättre. Mina barns framtid ser ljusare ut och jag har höga mål. Jag tror på mig själv, säger hon, och fortsätter berätta att hon nu ställer krav, och alltid tar betalt för sitt arbete.
- Information är makt, och efter att ha fått information är det viktigt att gå ihop och organisera sig. Sedan 2016 har jag startat upp 12 grupper för kvinnliga hushållsarbetare, säger Clarice.

Clarice berättar hur hon genom sitt engagemang vill gynna hela samhället i Mathare. Vid ett kolerautbrott för några månader sedan kontaktade gruppen de ansvariga politikerna, förklarade situationen och såg till att området fick en ny vattentank.
- Vid nödsituationer är vi där. Vi är kända för att skapa förändring.


Clarice vid en vattentank i Mathare, Nairobi.

Genom Wezesha Jamii har Oxfam som mål att öka försörjningsmöjligheterna och ge ökat socialt stöd till kvinnor genom att organisera yrkesutbildningar, sammanlänka kvinnor med finans- och utbildningsinstitutioner och sätta upp system för informationsspridning. Genom projektet vill man även främja jämlikhet och kvinnors rättigheter till lön och sjukförsäkringar, hjälpa till med att skapa föreningar för kvinnliga handlare och hushållsarbetare samt säkerställa att regeringen och andra berörda parter tar sitt ansvar för att ge socialt skydd åt kvinnor.

Foton: Katie G. Nelson/ Oxfam

 

Sidor