Nyheter

Jun 20, 2019
Jun
20
2019

Cyklonen tvingade Tawab på flykt

"Det sker översvämningar varje år men inte som denna. Regnen liknar inget vi sett förut."

 

Foto: Tommy Trenchard/Oxfam

Tawab och hans son Calado kämpar för att ta sig fram genom översvämningarna efter cyklonen Kenneth som slog till mot Moçambique den 25 april i år. De enorma vattenmassorna isolerade hela samhällen, spolade bort bostads hus och vägar och ödelade odlingsmarker, skolor och sjukhus.

Förvärrade tropiska stormar är en av konsekvenserna av den globala uppvärmningen och Tawab säger att han aldrig tidigare varit med om något liknande.

- Det sker översvämningar varje år men inte som denna. Regnen liknar inget vi sett förut. Två väggar och halva taket av vårt hus är borta. Ända sen stormen slog till har mina barn varit sjuka, berättar Tawab.

Cyklonen Kenneth drabbade hundratusentals människor som redan innan levde i fattigdom. Moçambique är det sjätte fattigaste landet i världen och har mycket låga koldioxidutsläpp- 55 gånger lägre än USA. Cyklonen Kenneth är en varningssignal om hur klimatförändringarna kan få dödliga konsekvenser för de människor som är minst skyldiga för dem.

Tawab står nu inför en svår tid och som så många andra oroar han sig för hur han ska kunna återgå till sitt vanliga liv igen.

- Vindarna var så starka. Träd föll över elledningar och ett träffade väggen på vårt hus. De flesta grödor i vår by förstördes av vattnet. Vi är ett jordbrukssamhälle så vi förlitar oss på de där grödorna. Det har skett så enorma skador. Det blir inte lätt att bygga upp vårt hus som det såg ut förut. Livet är inte lätt för oss nu.

Jun 20, 2019
Jun
20
2019

Mot en skrämmande framtid, ett steg i taget

"Ibland är vi tvungna att gå i två timmar för att hitta vatten. Våra djur dör. Torkan är problemet. Vi letar hela tiden efter vatten och mat och lever i ständig oro."


Foto: Kieran Doherty / Oxfam

I tunna flipflop och med 3 månader gamla Amaal på armen går Mako över den krackelerade jorden. Hon är på väg för att hämta vatten och har en lång väg framför sig. Två timmar dit, två hem. En väg hon går två gånger om dagen. Ett steg i taget, mot en skrämmande framtid.

Vissa dagar äter vi inte alls
Träden har inga löv och världen ser grå ut under den gassande solen. Medan Mako går berättar hon. Om djuren som dör. Om maten som inte finns. Om regnet som aldrig kommer. Om den ständiga oron som är deras verklighet.

- Vi kan gå i två timmar för att hitta vatten. Våra djur dör. Vårt problem är torka. Vi letar efter vatten och mat och vi lever i ständig oro, säger Mako. Hon går över den torra jorden och berättar om en tid som varit, den tiden när regnet kom som det skulle och allt var bra. För varje minut som går och för varje steg hon tar kommer hon längre ifrån den vardag hon kände och älskade.

Makos familj är pastoralister, ett vandrande herdefolk. De förflyttar sig tillsammans med sina djur för att hitta bete och vatten.

- Vi vet ingenting annat. Jag har aldrig gått i skolan, det här livet är det enda jag vet hur man lever. Ingenting växer längre och vi har ingen kunskap i hur man odlar sin egen mat, säger hon. Mako är beroende av djuren. Mår inte djuren bra rasar allt. Vattenbristen gör att Makos man Mahamud måste gå längre med getterna för att hitta betesmarker. Ibland är han borta flera månader i sträck. Mako fortsätter berätta.

- Jag har den där känslan idag. Oron över att våra djur ska dö. Oro för min bebis. Hon är så liten. Vi fortsätter oroa oss och våra djur fortsätter dö. Hur kommer vår framtid bli?

Det har inte regnat alls de senaste två åren. På två år har Mako förlorat 500 getter. Nu har de 100 kvar.

- Vi äter det vi kan hitta eller har råd att köpa. Men det är alltid bara pasta, ris och majs. Ingen annan näring, inga grönsaker. Vissa dagar äter vi inte alls. Den värsta torkan är här, och känslan i oss, är hunger. Att tigga om mat, det är ingen bra känsla, säger Mako vars liv kretsar kring torkan. Vars framtid står på spel. Mako som drömmer om regn.

- Jag hoppas att regnet kommer om tre månader. I perioder har vi fått humanitär hjälp. Det är så vi lyckats överleva. Vi har fått lite pengar och mat till våra djur, säger Mako där hon går i sina flip flops, över den torra marken, på väg mot en framtid utan garantier.

Klimatförändringarna i Etiopien

Människor i Etiopien drabbas av klimatförändringarnas förödande effekter. Återkommande torka har lett till vattenbrist som belastat de naturliga vattenresurserna som används för att tillgodose befolkningen. Bara 15 procent av pastoralister som Mako och Mahamud har en annan inkomstkälla, därför är pastoralister ofta tvungna att migrera i jakt på bete, då de saknar tillgång till verktyg och kunskap i att skapa inkomst på andra sätt.

Nästan 13 miljoner människor i Somalia, Etiopien och Kenya står inför allvarlig matbrist. På grund av torkan har otaliga skördar förstörts, boskap dör och brist på rent vatten ökar risken för kolera och andra sjukdomar.

Jun 19, 2019
Jun
19
2019

Havet kommer alltid vara starkare

Palmerna vajar på den lilla önationen Kiribati i Stilla havet. Längs sandstränderna har de högar av sandsäckar som byggts upp som en mur för länge sedan blivit översköljda av det stigande havet. Här drabbas redan befolkningen av klimatförändringarnas effekter. Havet stiger, och människor tvingas fly.

- Där låg en väg förut, säger Maria och pekar ut i havet. Hon står med fötterna i vattnet, just där hennes hem tidigare låg. Nu har det slukats av havet. Byn hon brukade bo i ligger under ytan och det syns inte ett spår av bebyggelsen, bara ett vidsträckt hav ut mot en öppen horisont. Allt är borta.

Maria brukade älska havet; brisen, att fiska, att ha vattnet precis intill. Nu har kärleken bytts till rädsla. Vattennivåerna stiger, det blir varmare och problemen kommer bokstavligen närmre och närmre. Havet har blivit en objuden gäst som tar sig in i människors hus, rinner igenom vårdcentraler och förstör odlingsland. Människor på Kiribati brukade äta från havet, nu är det havet som äter dem.

Marias ö krymper och hon har redan tvingats flytta längre inåt land flera gånger.

- Jag är orolig och jag är sorgsen och jag är rädd. För om vattnet bara kommer närmare, var ska jag då till slut ta vägen? säger Maria, som tvingats flytta så många gånger att hon blivit van. Till och med köket har hon byggt så att det ska vara enkelt att packa ihop och ta med sig. Hon har accepterat att saker och ting är annorlunda nu. Det är rädslan för framtiden som är jobbig att leva med.

- Kanske finns här snart inget hopp kvar. Havet äter upp det i takt med att det sväljer vårt land, säger Maria, som redan börjat planera nästa flytt.

- Jag vet att havet kommer fortsätta förstöra vårt land. Vi har försökt att skydda oss med skyddsväggar, men havet förstörde dem. Havet kommer alltid vara starkare, säger Maria där hon står med fötterna i vattnet, där hennes hem en gång låg.

 

Klimatförändringar tvingar fattiga på flykt
Fattiga länder, som har lägst utsläpp av växthusgaser, står inför en mycket större risk att tvingas fly än de människor i de länder som orsakar störst miljömässig skada. En rapport från Oxfam visar att det är fem gånger vanligare att människor i fattiga länder tvingas fly från sina hem på grund av extremväder, jämfört med rika länder.

Jun 19, 2019
Jun
19
2019

Antalet flyktingar stiger för sjunde året i rad

Alla regeringar, speciellt de i rika länder, bör öka sitt stöd till människor som tvingats fly från sina hem.
 

Raghda står i Mosuls universitetsbibliotek som brändes ner av IS. Raghda och hennes familj levde som internflyktingar i Irak medan IS hade kontroll över området. Nu har hon kunnat återvända hem och återuppta sina studier. Oxfam arbetar med återuppbyggandet av Mosul, bland annat genom att reparera vattensystem i området. Foto: Charlotte Sawyer/ Oxfam

FN:s flyktingorgan, UNHCR:s rapport Global Trends visar att antalet människor som tvingats fly från sina hem återigen är rekordhögt, detta för sjunde året i rad. Över 70 miljoner människor befinner sig nu på flykt.

- Ett år till har gått, och ytterligare ett fruktansvärt rekord har slagits. Bakom den här siffran finns människor som du och jag som tvingas ut på farliga resor de aldrig skulle vilja göra på grund av hoten mot deras säkerhet och grundläggande rättigheter, säger Fionna Smyth, chef för Oxfams humanitära kampanjer.

- Ofta är det fattiga samhällen och länder med stora egna utmaningar som öppnar upp och tar emot människor på flykt, men rika länder har ett särskilt ansvar att öka sina ansträngningar genom att erbjuda stöd till värdnationer och genom att ta emot människor som behöver skydd, fortsätter Smyth.

De 70,8 miljoner människor som befinner sig på flykt kan delas in i tre huvudkategorier. Flyktingar, som tvingats fly på grund av konflikt, krig eller förföljelse, asylsökande som befinner sig utanför sitt hemland och får internationellt skydd men inväntar sin officiella flyktingstatus samt den tredje och största gruppen, internflyktingar, som befinner sig på flykt i sitt eget hemland.

Vad Oxfam gör

Vi skyddar människor i krissituationer och sätter samtidigt press på regeringar för att ta ansvar för människor på flykt. Vi bedriver påverkansarbete för att människor i krissituationer ska ha rätt till asyl och få det stöd och skydd de behöver och finns på plats i flera av världens flyktingläger där vi bland annat förser människor med rent vatten och mat, installerar lägerbelysning samt bygger toaletter och reningsverk.

Jun 11, 2019
Jun
11
2019

Oxfams arbete mot trakasserier och övergrepp

Under det senaste ett och ett halvt året har Oxfam vidtagit en lång rad åtgärder för att stärka vårt arbete mot trakasserier och övergrepp.

Det är enbart genom att arbeta tillsammans som en internationell konfederation vi kan nå framgång i detta arbete och vi är fast beslutna att göra allt vi kan för att förebygga och hantera övergrepp samt arbeta för att skapa en arbetskultur där alla känner sig trygga och behandlas med full respekt.

Den 11 juni välkomnade Oxfam Storbritannien den rapport som Storbritanniens kontrollorgan Charity Commission gjort av organisationens agerande i Haiti 2011 då Oxfamanställda gjorde sig skyldiga till övergrepp. Oxfam Storbritannien begick allvarliga misstag i utredningen och hanteringen av händelsen, man har bett om djupaste ursäkt för detta och accepterar Charity commissions rekommendationer fullt ut.

Den 12 juni publicerades en rapport av en oberoende kommission som Oxfam International själv satt upp. Kommissionen startades av Oxfam för att granska vårt arbete och för att ställa svåra frågor om vår kultur och arbetssätt. Rapporten kommer med tuff kritik, och det är precis vad vi bett om. Oxfam kommer använda kommissionens rekommendationer för att stärka våra pågående förbättringsåtgärder så att vi verkligen uppnår nolltolerans mot alla som missbrukar sin makt över andra.

”Brittiska Charity Commission och den oberoende kommissionen vi satt upp hjälper båda oss väldigt mycket, trots deras olika mandat, genom att hålla oss ansvariga och ge oss råd på resan mot att bli en organisation där varje person känner sig säker och respekterad”, säger Oxfam Internationals högste chef Winnie Byanyima.

”Även om vi har gjort stora framsteg under det senaste året så är vi på en lång resa av lärande och förbättringar, och vi vet att vi har mycket mer att göra. Vi kommer att fortsätta att ödmjukt lyssna, förstå och förändras”, säger Winnie Byanyima.

Den oberoende kommissionen är en del av den tiopunktsplan för att motverka trakasserier och övergrepp. Bland de initiativ och förbättringar som gjorts under det senaste året finns bland annat ett kraftigt ökat antal experter på safeguarding inom organisationen, starkare policies för hela konfederationen, ett centralt system för referensgivning, nytt visseblåsarsystem, stöd till partnerorganisationer och ökat stöd till de som utsatts för övergrepp.

Oxfam har 10 000 anställda och det är tydligt att vi inte är immuna för övergrepp, trakasserier och skadliga attityder. Det är problem som finns i hela samhället och som vi måste arbeta tillsammans med andra organisationer, myndigheter och medborgare för att hantera. Tyvärr kan vi aldrig helt skydda oss från fall där individer väljer att bryta mot organisationens regler och värderingar, nyckelfrågan är hur vi arbetar förebyggande och hur sådana fall hanteras när de väl sker. Förra året avskedade Oxfam 43 personer på grund av deras beteende och vi fortsätter att arbeta för att skapa en kultur där det råder nolltolerans mot övergrepp och trakasserier och där människor känner sig trygga med att rapportera felaktigheter de ser eller utsatts för.

Se hela tiopunktsplanen nedan:

1. Låta en oberoende kommission granska Oxfams arbete
Kommissionen som består av kvinnliga ledare från hela världen, har granskat Oxfams arbete, policys och kultur. De har även undersökt gamla och aktuella fall. Resultatet av granskningen finns här och kommissionens rekommendationer kommer guida oss vidare i förändringsarbetet.

2. Samarbeta med tillsynsmyndigheter och regeringar
Målet med ökad transparens är att myndigheter ska känna sig säkra på att våra policys och processer håller hög standard, att uppnå rättvisa för de som utsatts för övergrepp och förebygga eventuella fall av övergrepp i framtiden.

3. Ompröva gamla fall och uppmuntra de som bevittnat eller utsatts för övergrepp att berätta
Vi kommer att ta vara på det här tillfället och titta tillbaka på gamla övergreppsfall inom Oxfam. Kommer man fram till att de hanterats bristfälligt kommer åtgärder att tas i linje med Oxfams värderingar. Detta kan leda till att personal förlorar sina jobb.

4. Öka resurserna till arbetet mot övergrepp
Det är tydligt att Oxfam inte haft tillräckliga resurser till arbetet mot övergrepp förrän nu. Med omedelbar verkan har budgeten och antalet anställda som arbetar med frågor som rör övergrepp ökats. Vi kommer också investera i genusutbildningar och rekrytera ansvariga för genusfrågor till våra program och humanitära insatser.

5. Skapa starkare interna processer
Vi har redan genomfört flera åtgärder för att förbättra våra interna processer. Till exempel har vi inrättat en databas för officiella referenser så att förövare inte ska kunna söka jobb i andra organisationer. Utbildning i hur vi arbetar mot övergrepp blir obligatoriskt för all personal och vi förbättrar också vår visselblåsarfunktion för att göra det lättare för människor att anmäla problem.

6. Ha nolltolerans mot alla typer av utnyttjande och övergrepp
Vi kommer att fortsätta att motarbeta de kulturer som hos Oxfam och andra aktörer i sektorn möjliggör övergrepp och diskriminering. Detta innebär bland annat att samarbeta med organisationer som kan hjälpa Oxfam framåt, ett arbete som redan påbörjats och fortsatt kommer prioriteras högt.

7. Samarbeta med aktörer i sektorn för att bättre hantera fysiska, sexuella eller psykiska övergrepp
Vi måste hålla människor säkra till varje pris, och det kan vi inte göra på egen hand. Genom samarbete med andra internationella organisationer, International Civil Society Centre och FN-organ kommer vi förhindra att en förövare går från jobb till jobb.

8. Samarbeta med kvinnorättsorganisationer
Vi vill lära oss av tidigare misstag och bli bättre. Därför kommer vi att involvera, ta hjälp av och lyssna på kvinnorättsorganisationer och andra organisationer som arbetar för kvinnors säkerhet.

9. Lyssna på allmänheten
Vi tar åt oss av kritiken vi får från våra supporters runt om i världen och kommer dela med oss av och förklara de åtgärder vi tar för att bättre stötta de vi arbetar för och med.

10. Förstärka vårt fokus på genus och jämställdhet
Kvinnors rättigheter och jämställdhet ska stå i centrum för vårt arbete. Med insikt om att vi som organisation har mycket att lära kommer vi fortsätta utforma kampanjer, påverkansarbete och program som motarbetar de orättvisa strukturer som kvinnor som lever i fattigdom står inför.

Sidor