Nyheter

Sep 18, 2018
Sep
18
2018

Oxfam får igenom bättre villkor för bananodlare

Bananer är en av de billigaste och mest köpta frukterna i världen. Men det låga priset för med sig en mänsklig kostnad.

 

Arbetare på bananplantager vittnar om hur de tvingas uthärda fruktansvärda levnads- och arbetsvillkor med inslag av diskriminering, hot och giftiga bekämpningsmedel.

Gift från himlen
- Vi är väldigt oroliga, för vi arbetar i ett regn av bekämpningsmedel som ger oss hudutslag. Men om du klagar riskerar du att få sparken, berättar en anställd på Matías, ett företag som levererar bananer till bland annat Lidl. Efter att Oxfam tog upp det här med Lidl har Matías tagit tag i problemet och arbetare utsätts inte längre för besprutning. Men det är bara ett företag i mängden. Mycket behövs göras för att skydda arbetare i Ecuador från att bli förgiftade.

De farliga besprutningsmedel som används vid bananodling påverkar hälsan både hos människor som arbetar på plantager, och de som bor i närheten av ett. Medlen som används i Ecuador är giftiga och många av dem är förbjudna i EU. Vissa av dem har till och med sammankopplats med cancer.

På grund av plantagernas storlek är det vanligt att man använder flygplan för att spruta bekämpningsmedel och trots att man inte ska vistas bland vissa av kemikalierna på åtminstone 24 timmar berättar människor att plantagerna besprutas medan de är där. Hälso- och säkerhetsåtgärder saknas på många plantager, och i områdena runt bananplantagen är det vanligt att människor drabbas av funktionsnedsättningar, missfall, cancer, luftvägssjukdomar, illamående, hudallergier och yrsel.

- Nästan alla föräldrar till barn med funktionsnedsättningar på vår skola arbetar på plantager eller bor i närheten av dem. De flesta av dessa föräldrar är unga, och förutom bekämpningsmedlet finns ingen uppenbar anledning till varför deras barn skulle födas med en funktionsvariation. På grund av vinden är man inte skyddad mot giftet någonstans när planen sprider det från luften, utan det sprids i byarna runt plantagen, säger Beatriz Garcia Pluas, som leder en kyrklig institution för barn med funktionsvariationer.

Diskriminering av kvinnor
I Ecuadors bananindustri är kvinnor endast tillåtna att arbeta på förpackningsavdelningar, där de får lägre löner än sina manliga kollegor som jobbar på fälten. En vanlig lön för de kvinnliga arbetarna är 12 dollar om dagen, medan männen tjänar ungefär tre gånger så mycket. Situationen för kvinnor är på många sätt svår, och de som står upp för sina rättigheter, får med stor sannolikhet sparken. Paula Quinto är 35 år och jobbade förut på en plantage i Ecuador, men tvingades sluta när hon blev gravid.

- Jag arbetade med att packa varor på en av Reybanpacs plantager när jag blev gravid. En bit in i graviditeten blev bananlådorna för tunga och jag fick blödningar. Jag fick värkar och blev sjukskriven i tre dagar. Läkaren sa åt mig att skaffa andra arbetsuppgifter. Plantagechefen sa att jag kunde välja mellan jobbet jag hade eller att sluta, trots läkarintyget. Det var då jag slutade. Det värsta var att de hade sagt upp mitt försäkringsskydd. Mitt barn föddes med hjärtfel via kejsarsnitt två veckor för tidigt. Vi fick stanna på sjukhus i två månader. Jag minns hur ett flygplan brukade spruta bekämpningsmedel över plantagen, mitt på dagen, säger Paula.

Barnarbete, hot och bristande rättigheter
Arbetstagare har begränsad makt när det kommer till att stå upp för sina rättigheter och fackföreningar är grundläggande för att människor ska kunna förbättra sina arbetsvillkor. Men på Ecuadors bananplantager leder arbetares organisering ofta till uppsägning. Isidrio Ochoa, en före detta plantagearbetare, började jobba inom industrin när han var fem år gammal.

- Jag började arbeta på Alvaro Noboas förpackningsstation i La Clementina. Jag besprutade bananerna innan de packades. När jag var sju packade jag lådor och när jag var 10 år drog jag bananträd över plantagen, vilket jag fortsatte med tills jag var 30 år. Sen sökte jag jobb på andra plantager, men det var lika illa på alla ställen, berättar Isidrio, som år 2014 arbetade under fruktansvärda förhållanden. Han hjälpte till med att starta en fackförening, något som kostade honom jobbet.

- De använde juridiska knep för att förstöra fackföreningen. Jag berättade om våra erfarenheter på en konferens i Peru och när jag kom hem mottog jag hot som kom direkt från min tidigare chefs mobiltelefon. ’Jag kommer ta dig,’ skrev han. Under en lång tid levde jag gömd, säger Isidrio.

Sep 18, 2018
Sep
18
2018

Läkemedelsföretag flyr från att betala skatt

En ny Oxfamrapport indikerar att världens största läkemedelsföretag flyr ifrån att betala skatter till ett värde av 3,8 miljarder dollar per år.

 

blåser fattiga länder på miljardbelopp i skatteintäkter

Rapporten ‘Prescription for Poverty,’ har granskat företagen Pfizer, Merck & Co (MSD), Johnson & Johnson och Abbott som är bland de största läkemedelsföretagen i världen. Rapporten indikerar bland annat att:

  • Företagen flyr från att betala 112 miljoner dollar per år i skatt i sju utvecklingsländer: Thailand, Indien, Ecuador, Pakistan, Peru och Chile. Om regeringarna i de här länderna hade investerat de pengarna i sjukvården hade det räckt till att vaccinera 10 miljoner flickor mot viruset som orsakar livmoderhalscancer, en av de dödligaste formerna av cancer som globalt orsakar en kvinnas död varannan minut.
  • Företagen flyr ifrån att betala 3,7 miljarder i skatter i nio rika länder, bland andra Australien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Nya Zeeland, Spanien, Storbritannien och USA. De 2.3 miljarder dollar USA gick miste om i skatteintäkter hade räckt till sjukvårdsförsäkringar till nära en miljon fattiga barn.

- Läkemedelsföretag tycks ha blåst regeringar på skatter som kunde investerats i sjukvård. De prissätter sina mediciner så att fattiga människor inte har råd med dem och använder sin makt och inflytande till att skjuta ner alla försök till granskning och lägre priser, säger Winnie Byanyima, VD för Oxfam International.

Oxfams granskning indikerar att de fyra företagen flyttar vinster från sina verksamhetsländer till skatteparadis och sätter överpriser på mediciner, vilket gör dem oåtkomliga för fattiga patienter och offentlig sjukvård utan stora resurser. Rapporten beskriver också hur läkemedelsindustrin använder sitt ekonomiska och politiska inflytande till att påverka regeringars policys kring skatter, handel och vård för att gagna sina egna intressen- framför allt i USA där läkemedelsindustrin årligen spenderar över 200 miljoner dollar på lobbyister och politiska donationer.

Skatteflykt förstärker ojämlikhetskrisen som vidgar klyftan mellan fattiga och rika. När läkemedelsföretag undviker att betala skatt är det de allra fattigaste som drabbas hårdast då regeringar tvingas skära ner på grundläggande samhällstjänster och höja andra skatter, och FN beräknar att företags skatteflykt kostar fattiga länder 100 miljarder dollar per år.

Sep 6, 2018
Sep
6
2018

Augusti den blodigaste månaden i Jemen

Nära 1000 civila dödades eller skadades under augusti, 300 av dem var barn. 

 

En jemenitisk familj flyr genom en sandstorm för att komma undan striderna i hamnstaden Hodeida. Foto: Ameen Al-Ghaberi/Gabreeze Yemen

Civila i skottlinjen

981 civila dödades eller skadades under augusti, det gör augusti till årets blodigaste månad i Jemen. Det är striderna mellan saudistödda styrkor och Huthi-rebeller som resulterat i augustis blodbad.
- Jemen har blivit en frizon för våld där människor som samlas för att gå på bröllop, begravning eller på marknaden riskerar sina liv. Lidandet hos Jemens befolkning är en skymf för vår gemensamma mänsklighet, säger Muhsin Siddiquey, Oxfams landschef i Jemen.

- Det är ett skamligt kapitel av diplomatisk tvetydighet, lömska överenskommelser och rent hyckleri. Hur många fler barn kommer att dödas innan de som stöder detta krig kommer att ta sitt ansvar? Krigsbrott begås regelbundet och gärningsmännen och de aktivt involverade måste ställas till svars. Blodbadet måste få ett slut, tillägger Siddiquey.

Nyupptagna fredssamtal

Att få ett stopp på dödandet av civila måste prioriteras och nya fredssamtal i Geneve ger en möjlighet till att få ett slut på attackerna som drabbar oskyldiga på flera ställen i landet.

Trots att man försäkrat att striderna runt hamnstaden Hodeida ”pausats” skedde en blodig attack mot en marknad i staden i början av augusti där 41 civila, varav sex barn och fyra kvinnor, miste livet och 111 skadades. Fler civila kom också till skada när ett sjukhus i staden attackerades.

Den 9 augusti dog 46 personer och 100 skadades när en marknad och en buss full av skolbarn bombades. De flesta var pojkar under 13 år. Senare i månaden dödades åtminstone 22 barn och fyra kvinnor i ett flyganfall medan de var på flykt från en attack som skett dagen innan.

Striderna verkar inte avta

Striderna fortsätter mot södra Hodeida med fokus på Ad Durayhimi city och pågår i bostadsområden i staden som även utsätts för luftangrepp. Invånarna kan varken kan fly eller få tillgång till sjukvård. Även hjälporganisationer har svårt att nå fram på grund av strider och blockerade vägar och tusentals människor har inte tillgång till vatten efter att vattensystem förstörts i kriget. Detta ökar risken för ett tredje kolerautbrott.

Krigsbrott och luftangrepp

Alla stridande parter har brutit mot krigslagar och enligt FN har 17 062 civila dödats eller skadats mellan den 26 mars 2015 och 9 augusti 2018, majoriteten (10 471 personer) till följd av den saudiledda koalitionens luftangrepp.

- Jemen är på väg att kollapsa. Striderna måste få ett slut och det måste bli fred i landet. Vi välkomnar samtalen i Geneve. Men dödandet måste stoppas, säger Siddiquey.

Oxfam i Jemen

Oxfam är på plats i krigets Jemen. Sedan juli 2015 har vi nått ut med bland annat mat och vatten till över 2.8 miljoner människor i vad som beskrivs som världens värsta humanitära katastrof.

Sep 6, 2018
Sep
6
2018

Kvinnor far illa i världens största flyktingläger

På bara ett år har flyktinglägret i Bangladesh blivit det största i världen. Det enorma flyktinglägret byggdes upp under stor tidspress och Oxfam varnar nu för att rohingyska flickor och kvinnor utsätts för övergrepp och drabbas av sjukdomar i de osäkra lägren.

 

Ett år har gått sedan attacker mot rohingyer i Myanmar tvingade hundratusentals människor på flykt. Det har varit svårt att hålla takten i den snabbt växande flyktingkrisen: nära en miljon rohingyer har flytt till Bangladesh på grund av militära insatser mot dem i Myanmar, något FN beskrivit som ”etnisk rensning”.

Det var bråttom att få lägret på plats och kvinnors behov togs inte i beaktande, menar Oxfams Dorothy Sang som arbetar i Cox’s Bazar.
- Nu är det kvinnor och flickor som betalar priset med sitt välmående och sin säkerhet, säger Sang.

Lägret är undermåligt på många sätt. Bland annat är det brist på toaletter och duschar man kan låsa och vägarna är dåligt upplysta. Varje vecka rapporteras hundratals fall av könsbaserat våld.

Oxfam har intervjuat rohingyska flickor och kvinnor i Bangladeshs flyktingläger, där mer än en tredjedel säger att de inte känner sig säkra eller bekväma nog att hämta vatten eller använda lägrets toaletter och duschar. Hälften av kvinnorna och tre fjärdedelar av tonårsflickorna berättar att de har svårt att hantera sin hygien under menstruation.

Som ett resultat av detta går kvinnor hungriga och törstiga för att undvika att behöva använda toaletten, vilket i sin tur leder till att många drabbas av buksmärtor och infektioner efter att ha använt ohygieniska mensskydd och undvikit toalettbesök. Många väljer också att utföra sina behov vid sina tält, vilket ökar risken för sjukdomsspridning, speciellt i den pågående monsunperioden.


Ayesha Khatun och hennes två döttrar är några av de kvinnor och flickor som undviker mat och dryck för att slippa utsätta sig för riskerna med att använda rohingyalägrets toaletter. Foto: Maruf Hasan/Oxfam

Ayesha Khatun flydde till Bangladesh för ett år sedan. Hon berättar att hennes man och son sköts till döds utanför deras hem. Idag lever hon i flyktinglägret i Bangladesh med sina två döttrar.
- Vi går inte ut på natten, det är inte säkert för kvinnor. Vi undviker att äta och dricka för att slippa använda toaletten, berättar Ayesha.

- Jag är ensamstående och måste gå ut själv och hämta matpaket för att vi ska ha något att äta, men jag hatar att lämna mina döttrar ensamma. Igår blev en treåring kidnappad. Jag kan inte förlora fler barn, säger Ayesha.

Oxfam uppmanar till att 15 procent av finansieringen av flyktingkrisen ska gå till att stötta flickor och kvinnor.
- Till exempel behövs belysning för att förbättra säkerheten och toaletter och tvättrum där kvinnors integritet tillgodoses, säger Dorothy Sang.

Oxfam samarbetar med lokala organisationer och flyktingar för att de humanitära insatserna ska ge ett mer effektivt stöd till flickor och kvinnor. Bland annat installerar Oxfam solenergilampor som lyser upp vägar, arbetar mot våld mot kvinnor, delar ut solenergilampor, anordnar diskussionsgrupper för kvinnor och tar fram nya toaletter som går att låsa.

Sep 5, 2018
Sep
5
2018

Smärtan på risfälten i Pakistan

Barnarbete och fattigdom vanligt bland de som producerar maten vi äter.
 

Pakistan är en av världens största risproducenter. Det är också ett land där kvinnor spelar en allt större roll i matindustrin. I Pakistan drar kvinnor en tyngre arbetsbörda än män. De arbetar både på risfälten och är ansvariga för hushållsarbetet. Trots det är de sällan delaktiga i beslut som rör deras liv och arbete.

Livet på risfälten är hårt. Exponering för gödsel- och bekämpningsmedel, i kombination med långa timmar i den heta solen, gör dessa kvinnliga producenter sårbara för andningssjukdomar, ögoninfektioner och mental utmattning.

Skolkostnaderna i landet är höga, vilket gör det svårt för fattiga familjer att ha råd med utbildning för sina barn. Ofta tvingas barn arbeta på risfälten tillsammans med sina föräldrar, för att familjen ska kunna ha mat på bordet.

Barnarbete och smärtsamt långa dagar
Shamshad Bibi är en av många kvinnliga bönder i Pakistan som lider fysiska smärtor på grund av sitt arbete. En vanlig dag för henne börjar med hushållsarbete klockan sex. Efter det jobbar hon på risfältet till kvällen.

- De långa dagarna gör mig utmattad och jag får ont i nacken och ryggen. Mina ögon är ansträngda och jag mår illa, men jag måste göra det för att min familj ska kunna äta, säger Shamshad.

En annan som drabbas av de hårda arbetsförhållandena är sjubarnsmamman Shehnaz Bibi som står inför den svåra uppgiften att sköta en risodling och samtidigt se till att hon har tillräckligt med mat till sin familj. Att hon hyr marken där hon odlar ris adderar ytterligare oro och finansiell osäkerhet. Trots att hon arbetar hårt har hon inte råd att betala sina barns skolavgifter. På grund av det är det troligt att de tvingas följa i sin mammas fotspår.

- Vi måste ta våra barn ur skolan så att de kan hjälpa oss med arbetet på fältet. Annars går det inte ihop, berättar Shehnaz.

Det finns svenska livsmedelsaktörer som arbetar för att motverka fattigdom och dåliga arbetsförhållanden i sina leverantörskedjor. Oxfam jobbar exempelvis med Axfood på just detta område i just Pakistan. Klicka här för att läsa mer!

 

Sidor