Nyheter

Jun 28, 2019
Jun
28
2019

Vem bär vikten av våra koldioxidutsläpp?

De fattigaste människorna i världen får bära konsekvenserna av svenska växthusgasutsläpp, trots att de är minst skyldiga till klimatkrisen. Nu lanserar Oxfam ny satsning mot klimatojämlikheten.

 

- Vi tror inte att särskilt många reflekterar kring att våra utsläpp skadar människor i fattigdom. Sverige behöver göra mer mot klimatojämlikheten och det här är ett sätt att få människor engagerade i frågan, säger Robert Höglund kommunikationschef för Oxfam Sverige.

I den nya satsningen får allmänheten ta ställning mot klimatojämlikheten genom att skriva på ett upprop. En tre meter hög staty som illustrerar den extrema klimatojämlikheten som råder i världen har också satts upp på Stureplan för att väcka uppmärksamhet i frågan.

- Svenskar släpper ut 10 ton växthusgaser per person och år. Siffran känns teoretisk men det rör sig om verkliga utsläpp som gör skada här och nu, säger Robert Höglund.

Klimatojämlikheten i världen är extrem. De rikaste 10 procenten står för cirka hälften av de globala koldioxidutsläppen medan den fattigaste hälften bara står för cirka 10 procent. Människor i fattigdom drabbas både direkt av klimatförändringarnas konsekvenser genom dödliga stormar, torka och översvämningar, men tar också en långsiktig smäll i form av försämrad ekonomisk utveckling. Oxfam uppmanar Sveriges regering att göra mer för att bekämpa klimatojämlikheten. Bland annat genom att införa ett mål för de totala svenska utsläppen som inkluderar vår importerade konsumtion, samt till ökad klimatfinansiering till människor i fattigdom, utöver det ordinarie biståndet.

 

Se filmen där Sverker Olofsson överraskar en medelsvensk med årets koldioxidutsläpp!

Jun 24, 2019
Jun
24
2019

Oxfam i Almedalen 2019

Oxfam tar frågan om klimatojämlikhet till Almedalsveckan i Visby.

 

Orkar du bära dina egna utsläpp?

Våra utsläpp av växthusgaser väger mer än man tror. Hos Oxfam i Almedalen får man chansen att testa hur många dagar av sina egna utsläpp man orkar bära!

Klimatojämlikheten är enorm. De fattigaste människorna i världen får bära konsekvenserna av våra växthusgasutsläpp, trots att de är minst skyldiga till klimatkrisen. Frågan är om du klarar av att bära vikten av dina egna utsläpp?

Svenskar släpper ut 10 ton växthusgaser per person och år. Detta är ingen liknelse, utsläppen väger faktiskt så mycket. Däremot är det inte vi själva som bär utsläppens tunga konsekvenser. Hos Oxfam i Almedalen får du chansen att testa hur stor del av dina utsläpp som du själv orkar bära. Genom att svara på några frågor om livsstil kan vi räkna ut ungefär hur många kilo koldioxid du släpper ut per dag, sedan är det upp till bevis.

Evenemangsinfo
Datum:
1-3 juli 2019
Tid: 10-13
Plats: Donners plats

Varför bör vi bry oss om klimatojämlikhet?

Klimatojämlikheten är dubbel. De rikaste tio procenten i världen står för uppåt 50% av alla CO2-utsläpp. Samtidigt står den fattigaste hälften, som får bära de tyngsta konsekvenserna av klimatkrisen, bara för ca 10% av utsläppen. Varför är klimatojämlikhet ett problem, och vad kan göras åt den?

Välkommen på ett samtal om klimatojämlikhet där vi diskuterar hur de mänskliga konsekvenserna av klimatkrisen ser ut idag, vilka det är som drabbas hårdast, vad som bör göras för att hjälpa dem, samt hur Sverige kan minska sin negativa påverkan på klimatojämlikheten.

Medverkande:
• Ulrika Modéer, Assisterande generalsekreterare, UNDP
• Erik Lysén, Internationell chef, Svenska kyrkan
• Robert Höglund, Kommunikationschef, Oxfam Sverige
• Hanna Nelson, Moderator, Oxfam Sverige

Evenemangsinfo
Datum: 4 juli 2019
Tid: 13-13.50
Plats: Syregården, Hamnplan 4

Klicka på länkarna nedan för att komma till Oxfams Facebookevenemang

Orkar du bära dina egna utsläpp?
Varför bör vi bry oss om klimatojämlikhet?

Jun 20, 2019
Jun
20
2019

Cyklonen tvingade Tawab på flykt

"Det sker översvämningar varje år men inte som denna. Regnen liknar inget vi sett förut."

 

Foto: Tommy Trenchard/Oxfam

Tawab och hans son Calado kämpar för att ta sig fram genom översvämningarna efter cyklonen Kenneth som slog till mot Moçambique den 25 april i år. De enorma vattenmassorna isolerade hela samhällen, spolade bort bostads hus och vägar och ödelade odlingsmarker, skolor och sjukhus.

Förvärrade tropiska stormar är en av konsekvenserna av den globala uppvärmningen och Tawab säger att han aldrig tidigare varit med om något liknande.

- Det sker översvämningar varje år men inte som denna. Regnen liknar inget vi sett förut. Två väggar och halva taket av vårt hus är borta. Ända sen stormen slog till har mina barn varit sjuka, berättar Tawab.

Cyklonen Kenneth drabbade hundratusentals människor som redan innan levde i fattigdom. Moçambique är det sjätte fattigaste landet i världen och har mycket låga koldioxidutsläpp- 55 gånger lägre än USA. Cyklonen Kenneth är en varningssignal om hur klimatförändringarna kan få dödliga konsekvenser för de människor som är minst skyldiga för dem.

Tawab står nu inför en svår tid och som så många andra oroar han sig för hur han ska kunna återgå till sitt vanliga liv igen.

- Vindarna var så starka. Träd föll över elledningar och ett träffade väggen på vårt hus. De flesta grödor i vår by förstördes av vattnet. Vi är ett jordbrukssamhälle så vi förlitar oss på de där grödorna. Det har skett så enorma skador. Det blir inte lätt att bygga upp vårt hus som det såg ut förut. Livet är inte lätt för oss nu.

Jun 20, 2019
Jun
20
2019

Mot en skrämmande framtid, ett steg i taget

"Ibland är vi tvungna att gå i två timmar för att hitta vatten. Våra djur dör. Torkan är problemet. Vi letar hela tiden efter vatten och mat och lever i ständig oro."


Foto: Kieran Doherty / Oxfam

I tunna flipflop och med 3 månader gamla Amaal på armen går Mako över den krackelerade jorden. Hon är på väg för att hämta vatten och har en lång väg framför sig. Två timmar dit, två hem. En väg hon går två gånger om dagen. Ett steg i taget, mot en skrämmande framtid.

Vissa dagar äter vi inte alls
Träden har inga löv och världen ser grå ut under den gassande solen. Medan Mako går berättar hon. Om djuren som dör. Om maten som inte finns. Om regnet som aldrig kommer. Om den ständiga oron som är deras verklighet.

- Vi kan gå i två timmar för att hitta vatten. Våra djur dör. Vårt problem är torka. Vi letar efter vatten och mat och vi lever i ständig oro, säger Mako. Hon går över den torra jorden och berättar om en tid som varit, den tiden när regnet kom som det skulle och allt var bra. För varje minut som går och för varje steg hon tar kommer hon längre ifrån den vardag hon kände och älskade.

Makos familj är pastoralister, ett vandrande herdefolk. De förflyttar sig tillsammans med sina djur för att hitta bete och vatten.

- Vi vet ingenting annat. Jag har aldrig gått i skolan, det här livet är det enda jag vet hur man lever. Ingenting växer längre och vi har ingen kunskap i hur man odlar sin egen mat, säger hon. Mako är beroende av djuren. Mår inte djuren bra rasar allt. Vattenbristen gör att Makos man Mahamud måste gå längre med getterna för att hitta betesmarker. Ibland är han borta flera månader i sträck. Mako fortsätter berätta.

- Jag har den där känslan idag. Oron över att våra djur ska dö. Oro för min bebis. Hon är så liten. Vi fortsätter oroa oss och våra djur fortsätter dö. Hur kommer vår framtid bli?

Det har inte regnat alls de senaste två åren. På två år har Mako förlorat 500 getter. Nu har de 100 kvar.

- Vi äter det vi kan hitta eller har råd att köpa. Men det är alltid bara pasta, ris och majs. Ingen annan näring, inga grönsaker. Vissa dagar äter vi inte alls. Den värsta torkan är här, och känslan i oss, är hunger. Att tigga om mat, det är ingen bra känsla, säger Mako vars liv kretsar kring torkan. Vars framtid står på spel. Mako som drömmer om regn.

- Jag hoppas att regnet kommer om tre månader. I perioder har vi fått humanitär hjälp. Det är så vi lyckats överleva. Vi har fått lite pengar och mat till våra djur, säger Mako där hon går i sina flip flops, över den torra marken, på väg mot en framtid utan garantier.

Klimatförändringarna i Etiopien

Människor i Etiopien drabbas av klimatförändringarnas förödande effekter. Återkommande torka har lett till vattenbrist som belastat de naturliga vattenresurserna som används för att tillgodose befolkningen. Bara 15 procent av pastoralister som Mako och Mahamud har en annan inkomstkälla, därför är pastoralister ofta tvungna att migrera i jakt på bete, då de saknar tillgång till verktyg och kunskap i att skapa inkomst på andra sätt.

Nästan 13 miljoner människor i Somalia, Etiopien och Kenya står inför allvarlig matbrist. På grund av torkan har otaliga skördar förstörts, boskap dör och brist på rent vatten ökar risken för kolera och andra sjukdomar.

Jun 19, 2019
Jun
19
2019

Havet kommer alltid vara starkare

Palmerna vajar på den lilla önationen Kiribati i Stilla havet. Längs sandstränderna har de högar av sandsäckar som byggts upp som en mur för länge sedan blivit översköljda av det stigande havet. Här drabbas redan befolkningen av klimatförändringarnas effekter. Havet stiger, och människor tvingas fly.

- Där låg en väg förut, säger Maria och pekar ut i havet. Hon står med fötterna i vattnet, just där hennes hem tidigare låg. Nu har det slukats av havet. Byn hon brukade bo i ligger under ytan och det syns inte ett spår av bebyggelsen, bara ett vidsträckt hav ut mot en öppen horisont. Allt är borta.

Maria brukade älska havet; brisen, att fiska, att ha vattnet precis intill. Nu har kärleken bytts till rädsla. Vattennivåerna stiger, det blir varmare och problemen kommer bokstavligen närmre och närmre. Havet har blivit en objuden gäst som tar sig in i människors hus, rinner igenom vårdcentraler och förstör odlingsland. Människor på Kiribati brukade äta från havet, nu är det havet som äter dem.

Marias ö krymper och hon har redan tvingats flytta längre inåt land flera gånger.

- Jag är orolig och jag är sorgsen och jag är rädd. För om vattnet bara kommer närmare, var ska jag då till slut ta vägen? säger Maria, som tvingats flytta så många gånger att hon blivit van. Till och med köket har hon byggt så att det ska vara enkelt att packa ihop och ta med sig. Hon har accepterat att saker och ting är annorlunda nu. Det är rädslan för framtiden som är jobbig att leva med.

- Kanske finns här snart inget hopp kvar. Havet äter upp det i takt med att det sväljer vårt land, säger Maria, som redan börjat planera nästa flytt.

- Jag vet att havet kommer fortsätta förstöra vårt land. Vi har försökt att skydda oss med skyddsväggar, men havet förstörde dem. Havet kommer alltid vara starkare, säger Maria där hon står med fötterna i vattnet, där hennes hem en gång låg.

 

Klimatförändringar tvingar fattiga på flykt
Fattiga länder, som har lägst utsläpp av växthusgaser, står inför en mycket större risk att tvingas fly än de människor i de länder som orsakar störst miljömässig skada. En rapport från Oxfam visar att det är fem gånger vanligare att människor i fattiga länder tvingas fly från sina hem på grund av extremväder, jämfört med rika länder.

Sidor